Pepp för alla som försöker o försöker

Tack för peppet! Jag hade också fyra missfall inom ca1,5 år, och lyckades på femte försöket. Vår dotter blir snart 6 månader. Jag planerar att sluta amma nu i dagarna (har endast nattammat senaste två mån kanske) då jag vill få tillbaka mensen och starta syskonfabriken. Är 34 år och man vet ju inte om det tar lika lång tid denna gång, men mina vänner säger som du att det går oftast lättare nästa gång. Jag hoppas verkligen det. När fick du tillbaka din mens efter förlossning eller ammning?

Kul att det gick vägen även för er till slut. Min mens drog igång drygt fyra månader efter förlossning, jag ammade fortfarande. Och vips så var vi gravida igen - men vågade inte hoppas att det skulle gå vägen förrän vi nu passerat 12 veckor med marginal. Lycka till!

Vad skönt att höra!! Är 30, kämpar på för att få första barnet, har haft 3 mf på 1 år... Det känns TUNGT!! Och ganska ofta hopplöst, speciellt eftersom "alla" andra verkar bli gravida vid första försöket, och inga mf heller... Väntar på att få påbörja en utredning som förhoppningsvis ska hjälpa oss.. Om inte annat så vet man ju att det ev inte är ngt som är fel...

Jag hoppas såååå att även jag ska kunna skriva som ni om ett par månader!! Tidigare har jag tänkt att en 2-3 år mellan barnen är lagom, nu tänker jag helt tvärtom! Om vi lyckas få ett barn, ser jag ingen anledning till att vänta med att försöka få ett syskon, utan så for det är möjligt ska vi börja försöka.. Det har ju som sagt tagit tid att ens få ett barn, så får väl ta det "jobbiga" med det  härliga med 2 barn tätt.. (Drömmer, börjar inse att vi kanske inte ens kan få ett... så drömmen om 2 känns väldigt avlägsen...)

Stort grattis till era barn!! Det betyder så mycket att höra att det kan gå vägen trots upprepade mf!

KRAM Mimmi

Jag håller tummarna för er Mimmi! Blev också glad av att få läsa att det till slut gick vägen för andra när det blev mf efter mf för oss, det var därför jag skrev mitt inlägg. På mitt jobb blev folk gravida och fick barn till höger och vänster vilket så klart var lite tufft samtidigt som jag var glad för deras skull.

Vi gjorde en utredning men de kunde inte hitta något fel - det allra vanligaste svaret vid en utredning - utan rådet vi fick var att fortsätta försöka. När det väl gick vägen så tog jag progesteron och trombyl i början av graviditeten - mest för att det kan hjälpa, läkaren var noga med att understryka att man inte kunde veta om det skulle ge något resultat. Denna gång är det inga mediciner inblandade, jag har ju ammat under den tidiga graviditeten så det var inget alternativ. Men kroppen verkar som sagt ha fattat nu .