Lika rädd när man ligger på förlossningen??
Är man lika rädd eller räddare när man ligger på förlossningen och har man en konstig känsla av att man skall födda barn, när man befinner sig där??
Eller oroar man sig bara innan man kommer dit??
Är man lika rädd eller räddare när man ligger på förlossningen och har man en konstig känsla av att man skall födda barn, när man befinner sig där??
Eller oroar man sig bara innan man kommer dit??
Jag kom in till BB med värkar (förvärkar enligt hon i växeln...), hade ingen väska eller något med mig, och på undersökningen visade det sig att jag var 7 cm öppen, så det var bara för mig att stanna kvar o föda barn! Hann aldrig bli nervös!
Kan dock meddela att jag födde i vecka 39+3, så kan inte förstå att människan i växeln var jätteövertygad om att det bara var förvärkar!
Intressant tråd
Här kommer mer positivt! Jag tycker det är fantastiskt att föda barn och blev inte alls avskräckt efter första gången, tvärtom!
Jag skulle kunna göra om dem alla tre idag utan att blinka för det är en så grymt häftig grej! Visst gör det ont, väldigt ont!, men så länge man kommer ihåg att smärtan inte är farlig behöver man inte vara rädd för den! Och är man inte rädd är det lättare att slappna av och ge sig hän. Genom att inte kämpa emot (vilket kan vara svårt och kräver ofta stort stöd från omgivningen!) behöver smärtan inte upplevas som negativ och dominera hela förlossningen!
Jag blev så såld på det här med förlossningar att jag utbildade mig till doula och förlossningpedagog så nu ingår de i min vardag och det är också grymt häftigt!
Stort lycka till!
Jag tror att det är bra att förbereda sig. Jag gick profylaxkurs inför första förlossningen och jag upplever att det hjälpte mig jättemycket. Jag var främst förväntansfull och kunde slappna av genom hela förlossningen, slapp smärtlindring och fick en positiv förlossningsupplevelse. Jag tror inte att man självklart är redo, bara av sig själv, när det är dags. Jag tror att om man är rädd innan är det risk att man blir rädd även när det kör igång, och spänner sig, vilket förvärrar smärtupplevelsen samt kan dra ut på förloppet. Så jag rekommenderar absolut avslappningsövningar och mental träning, med eller utan kurs. Tänka positivt kring smärtan (det är en kraft som hjälper dig att föda ditt barn - välkomna den!), andas lugnt och slappna av i hela kroppen - bara släpp taget och låt kroppen göra det kroppen gör. Lättare sagt än gjort när smärtan tar tag i en, så jag tror faktiskt att man bör förbereda sig för att det ska funka.