Snittad eller abort??

Så som jag fått de förklarat för mig utan vänner så ska man enligt lag få välja behandlingsmetod själv. 
Kan inte säga att de e så till 100% men kolla upp de för om de stämmer så ska du utan problem kunna få snitt även om BM försöker uppmana dig till vaginal födsel.
Lycka till! =) 

vissa landsting (olika på olika ställen) beviljar kejsarsnitt lättare än andra av humanitära skäl (dvs där det inte finns medisinka orsaker), stark förlossningsrädsla kan då vara en anledning till att bli beviljad snitt. De kna då bevilja dig snitt men sen ändå rekomendera dig att gå till en kurator eller liknande eftersom de flesta bm tycker en vaginal förlossning är bättre....ta kontakt med en barnmorska o förklara hur du känner,

lycka till!

Tycker absolut att du ska gå och prata med t.ex. en Aurora om din förlossningsrädsla. De är oerhört duktiga! I alla fall henne jag mötte (inte p.g.a samma problem som dig, utan vissa psykiska hinder som jag inte vill gå in på). Har även hört andra som har fått mycket hjälp då de har pratat med en Aurora.

Om man mår jättedåligt och extrem förlossningsrädsla så får man allra oftast planerat kejsarnsitt :) så var inte orolig för det.. men däremot var vaken under snittet!! det är jättemäktigt =) ska snart göra mitt andra snitt. att vara sövd är inte bra varken för dig eller barnet, dem vill bara söva om det är ett urakut kejsarsnitt. Och om man är sövd så snuvas ju man på hela upplevelsen när barnet föds, dvs skriker och läggs på bröstet.. det är det bästa som finns.. tro mig. var inte rädd..

Jag personligen tyckte att abort var tusen grr värre än förlossning, samma smärta men för ingen "nytta".

Tycker att du ska prata med din barnmorska och berätta precis hur du känner de, och ett tips STÅ PÅ DIG... 

Jag har alltid varit livrädd för en eventuell förlosning och sagt att jag aldrig ska ha barn, mycket av rädslan. När jag plussade fick jag panik och sa samma som dig. "Jag ska fan bli snittad annars blir det inget med detta!" men nu när jag är i vecka 29 och har läst på och faktiskt vant mig vid tanken så känns det lite bättre. Jag är fortfarande rädd, men inte som innan.
Har även pratat med min BM och hon sa att nästa gång vi ses, runt vecka 33, pratar vi mer om rädslan. Finns den fortf. kvar kan jag få ett planerat snitt - om rädslan är för stor.

En abort tror jag då inte du kommer göra.
Alternativ finns och ta det lugnt!
Läs på och låt dig vänja dig vid tanken på en förlossning.
Funkar det inte så finns det inplanerade snitt.

Jag förstår dig! Jag förstår dig så väl.

Jag själv får panik och ångest av tanken på förlossning. Blir illa till mods om det är förlossningar på TV, i en film eller dylikt.
I vintras blev jag gravid och kände instinktivt att jag ville ha barnet, det var dessutom planerat. Men ändå funderade jag på abort, jag var så rädd! Mardrömmar, panik!

På inskrivningen pratade jag med min BM om det här och jag fick jättebra stöd! Har pratat med psykolog och specialutbildade barnmorskor, samt läkare. Jag gjorde framsteg. Tanken på förlossning blev lättare att hantera. Jag kollade till och med på en dokumentär om BB-mottagning och förlossning. Jag vågade fråga mina bekanta om hur dom upplevde sin förlossning (något jag ABSOLUT INTE ville höra om innan). För varje vecka bebisen växte inom mig, blev jag mer och mer vän med tanken på att den måste ut, på något sätt.

Men rädslan var ändå för stor.

För en vecka sedan födde jag världens sötaste tjej, med planerat kejsarsnitt. Jag ångrar mig inte, även om jag fortfarande kan fundera på hur jag skulle klarat en förlossning.

Om vi skulle få barn igen ska jag verkligen fundera ut hur jag kan övervinna rädslan och föda vaginalt. Att låta mig styras av en rädsla... nej, jag vill vinna över rädslan. Kanske en dag...

Ta den hjälp du kan få. Byt barnmorska om du inte blir förstådd eller tagen på allvar.
Om du lyssnar på din inre röst och den säger att du vill behålla barnet, gör det. Det finns så mycket hjälp att få.

Stort lycka till!

Jag har varit med om två snitt, det första urakut och jag fick sova och det andra akut och jag fick vara vaken.
Jag rekommenderar absolut INTE att sova om man kan slippa, allting var mycket jobbigare och jag tvekade i hemlighet i ett par veckor om det verkligen var min bebis.
Det vakna snittet var jättebra även om hon pga andningsproblem inte fick komma till mig direkt.
Väntar barn igen och denna gången får jag inte välja hur jag vill föda utan det blir snitt, dock planerat och det blir nog bra men jag är lite avis på de som kunnat föda vaginalt, jag hade oxå velat uppleva det.

Något att tänka på om du väljer snitt har främst varit för mig att ingreppen fört med sig mycket ärrbildningar vilket isig har gjort att jag har haft svårt att bli gravid. Nu sist tog det nästan 2 år innan det gick.
Ont har jag inte direkt haft efter snitten, inte mer än att man inte kan använda magmusklerna de första veckorna. Smärtstillande har jag kunnat sluta med efter ett par dagar hemma och då har jag bägge gångena bara varit inlagt i 3 dagar.
Lycka till.

Stå på dig. Själv blev jag "övertygad" efter samtal med Aurorabarnmorska att föda vaginalt. Nu sitter man här, trasig och ledsen och tänker på allt som hände den där dagen. Jag känner mig lurad faktiskt.  Förlossningen är det värsta jag någonsin jag gått igenom och det gör mig så jävla förbannad för det skulle vara den bästa dagen i mitt liv eftersom HON föddes då :(.

Jag tror att om du säger till bm på en gång att det är abort eller snitt så kommer hon skicka dig vidare till psykolog (det känns som att det är ett rätt allvarligt ultimatum). De kommer vilja övertala dig, men de kan aldrig tvinga dig om du står på dig och kämpar. Det är du som ska föda, inte barnmorskan eller läkaren så det du känner dig trygg med blir ju det bästa.

Lyssnar inte barnmorskan eller gör ngt på en gång så är det nog läge att byta.

min syster har fött 3 st barn med kejsar snitt och hon har vaerit sövd varje gång och hon är så glad över att hon fick sova och att allt var klart när hon vaknade.. hon har precis som du en super rädsla inför förlossning och detta va de bästa alternativet.. men du bör nog prata med Barnmorskan redan nu så hon kan skicka remisser dit man ska för och få prata med dom som kan.. sen är de ju upp till dig hur du känner men de kan ju vara skönt om allt är planerat och klart så slipper du iaf oroa dej för själva förlossningen det finns så himla mycket annat och oroa sej för

lycka till

känner precis som du!
är också gravid och är i 12 veckan. Har inte ricktigt fattat att det är så än... inga tydliga tecken, hade lite öma bröst ett tag och ingen mens. men annars mår jag som vanligt.
Har alldrig haft den där kvinnliga biologiska klockan och hade hellst överlämnat det där med att vara gravid till min man. Låter säkert märkligt för de flesta kvinnor, men nu e det ju så att vi är alla olika.
Jag förstår inte att inte alla kvinnor bara får välja rakt av utan massa bråk och stök över hur de vill ha det!
Har bott många år i Frankrike och där får man välja själv!
Det största trauma de flesta mäniskor har upplevt är sin egen födsel att bli tillknycklad ut genom den där på tok för trånga kanalen är ju klart traumatisk, så varför inte göra det enklare när det nu är möjligt! klart att ett kirurgiskt ingrep också är traumatiskt men det måste ändå vara mindre traumatiskt och klart snabbare process, och självklart är det en försvårad läkning process för kvinnan. Men det kanske man är beredd att ta!

hej

Jag var lite i motsatt förhållande och ville inte alls bli snittad men på rekomendation av läkarna (tvillingar i säte) så fick jag kontakt med er urgo barnmorska ( Ken Rosén) på snittmotagningen på SÖS. Vi gick igenom hela förloppet och han var med på mitt planerade snitt som gick hur bra som helst och varken snittet eller tiden efter var speciellt svårt. Det  var så skönt att få prata av sig och att de visste att jag var väldigt nervös innan. Jag tycker absolut att du ska som tidigare skrivare ta kontakt med den Aurora klinik då de är experter på hjälpa en.
lycka till kram jeanette

Som någon skrev tidigare, så finns det ju aurora samtal som man kan få, o det är just för förlossningräddda. (det kan heta lite olika på olika sjukhus). men jag lovar dig att det är inte så hemskt. o att föda vaginalt är ju det allra bästa. men man kan få igenom att det ska bli kejsarsnitt, det finns ju ev komplikationer med kejsarsnitt, men de allra flesta går ju bra.

men ta upp det där med din bm eller ring ditt sjukhus, förlossningsavdelningen. de kan hjälpa dig.

lycka till o hoppas allt går bra.