BantarTomas skrev 2010-08-14 00:09:59 följande:
Jag tycker jo-jobantning är ett missbrukat uttryckt som ofta används för att kritisera folk som försöker gå ner i vikt. Viktnedgång med hjälp av motion kan likaväl det vara jo-jobantning om man inte ändrar sitt beteende för gott. På vilket sätt skulle just dieter leda till jo-jobantning? Det beror ju på vad du gör efter avslutad diet.
Börjar man motionera och äta sunt går man knappast upp i vikt igen. Det viktiga är ju att inse att man inte kan återgå till sitt gamla leverne, men det gäller ju allt, inte bara dieter. Slutar man motionera så går man också upp i vikt. Tänk så enkelt det kan vara, behövs ju inte direkt någon högskolekurs för
att förstå något så enkelt.
Du har rätt i att näringslära och motion är mycket viktigt. I den bästa av världar hade alla tid, ork och lust att träna ofta, gärna varje dag. Men nu har inte alla det utan har även andra ansvar i livet: jobb, ungar, gamla att ta hand om m.m.
Då tycker i alla fall jag att man inte ska döma folk som väljer en genväg för att komma igång en gång för alla.
Alla är vi olika. Var glad över de som lyckas nå sina mål, oavsett vilken väg man valt!
/Tomas
Man går inte upp i vikt av att sluta träna. Man går upp i vikt av att man stoppar i sig mer energi än man gör av med. Slutar man träna balanserar man kosten efter det. Sunt förnuft.
Många skyller likt dig att de inte hinner med motion. På något konstigt sätt räknas tydligen endast löparbanor och gym som motion. Samtliga glömmer då vardagsmotionen som gör större nytta än de flesta tror. Alla hinner motionera om de vill, allt annat är
mycket genomskinliga undanflykter.
Jojo-bantning är inte på något sätt missbrukat som uttryck utan det är tom mer negativt än många tror. Det finns hur många vetenskapliga undersökningar som helst på detta. Men du tar upp något viktigt, att de som håller på med dieter känner sig träffade och trampade på tårna och försvarar kurerna med de mest irrationella argument. Det talas mycket tystare om vad som händ 6,12 eller 18 månader senare. Rättare sagt, det talas inte alls om det.
Jag dömer ingen människa, det är din feltolkning, jag dömer ut metoderna. Viktnedgång är många gånger bra men inte självklart om det inte leder till att fett försvinner och varaktiga förändringar, något ingen kur i världen leder till. Ingen. Så istället för att anstränga sig dietar man ett tag, förlorar muskler och tittar nöjt på vågen för att veckan därpå moffla chokladpraliner som om dieten aldrig hänt.
Där kommer jojo in igen.
Dieter och kurer som leder till ett snabbt utslag på vågen.
Som leder till förlorad muskelmassa snarare än fett.
Som leder till att kroppen ställer in sig på svält och lagrar fett än hårdare.
Som leder till att man tar till vara och lagrar mer energi när kuren är avslutad.
Som leder till att man efter kuren består av mer fett än innan.
Som leder till att man går upp lättare i vikt när kuren är avslutad.
Som leder till en ny kur med snabb viktminskning.
Som leder till ruta ett igen.
Du har rätt i att vi alla är vi olika. Däremot tycker inte jag att det är något att glädjas åt när målet endast räknas i kg och inte vad som händer med kroppen. Jag kommer aldrig att glädjas med den som mest förlorar muskler och lagrar fett på kroppen. Kommer mao aldrig att hylla tankesättet att ändamålen helgar medlen.
Men vi är alla olika som sagt. Du gläds med dem som misslyckas i mina ögon och det kanske är bra på något sätt. VArken du eller annan kan förmå mig att ha dåligt samvete över att jag inte glädjs med andra, trots försök. Jag dömer som sagt inte människorna utan metoderna.
Det kanske behövs en kurs eller tre trots allt. Inte på högskolan utan i grundskolan när det sunda förnuftet grundläggs.