tips, råd vad kan man göra?? vill inte känna denna ångest..och jag vet ju vad som väntar denna gång..

hade också en lång förlossning som slutade med sugklocka, klipp och yttre press. Efteråt mådde jag dåligt men som tur var fick jag prata med en väldigt sympatisk och kunnig BM några månader efter förlossningen. Hon gav mig följande tips inför nästa förlossning om den också skulle bli långdragen.

Om värkarbetet blir utdraget - kräv att få hjälp att sova. I mitt fall var jag vaken 3 dygn i sträck - såklart fanns det ingen kraft kvar i mig sedan. Enligt BM kunde man få morfin att sova på under bevakning på förlossningen. Eller andra mediciner som stoppar värkarbetet så man kan få vila lite.

Hinnsvepning för att skynda på förloppet. 

Träffa personal från förlossningen och gör en förlossningsplan.
 
Jag är nu i vecka 13 och känner mig ganska lugn, min nya BM verkar ta mig på stort allvar. Om jag var du så skulle jag allvarligt fundera på att byta BM.

Lycka till och hoppas verkligen att du får all hjälp du behöver! 

 Ta kontakt med en doula/förlossningspedagog (hitta någon nära dig på www.doula.nu) som kan hjälpa dig och stötta dig både innan och under förlossningen! Tycker din bm är oerhört nonchalant som viftar bort din oro! Det är viktigt för dig att bearbeta din tidigare upplevelse och förbereda dig mentalt inför din kommande förlossning!

Igångsättning kan kännas skönt ur kontrollsynpunkt men det är inte helt ovanligt att värkarna vid igångsättningar blir mer intensiva och därför upplevs som jobbigare. Kan vara värt att ha med i beräkningarna!  

Lycka till!

Tack alla som skriver med era bra tips!

kan ju dra första förlossningen i ett kort svep med hur den var fel,

var i vecka 40+3 när det började

Kom in på lördags morgonen kring 06 (haft värkar sen kvällen på fredagen) med värkar 4-5 minut, men inget mer hände var uppen typ 1 cm och värkarna var smärtsamma men jag var rätt lugn ändå . slempropp gick och värkarna fortsatte konstant under dagen 4-5 min emellan,
men till kvällen vart vi hemskickade för jag inte hade öppnat mig mer. och jag fick piller som skulle avstanna värkarna om det inte var riktiga, så vi åker hem jag tar pillerna, men värkarna fortsätter konstant...

vi kommer tillbaka på söndags morgonen, och jag e då rätt sliten ingen sömn varken fredagsnatten eller lördagsnatten.. och öppen 3 cm.. och dom säger dom ska ge mig piller under dagen på söndagen så jag ska få sova och värkarna ska sluta komma så har värkar ända fram till 15 på söndagen då jag ska få sova i 4 timmar, efter 2 timmar e värkarna igång igen och inget mer händer..

så till 20 på kvällen beslutar dom för att spräcka vattnet för då ska det gå fortare.. dom spräcker vattnet, jag har värkar 4-5 min fortfarande.. men inget hände barnmorskan såg lite snopen ut att inget hänt.. så vid 22 diskuterar vi snitt om igångsättningen med dropp inte skulle ge resultat, för jag är redan för trött.

efter igångsättningen med dropp så öppnas jag fram till 8 cm på två timmar så nu e klockan 00 och värkarna e starka jag ber om epidural min första bedövning, men trycker kommer då och jag får lustgas med.. men inget hjälper mot trycker självklart, jag börjar krysta från 00 till 02 (fast jag inte får, men e för trött för att hålla emot, krystvärkarna e så starka,)

vid 02 på måndags morgonen är jag öppen 10 cm o får jag krysta antar jag, dom tänder upp rummen men säger inget till mig vad som ska göras? har en läkare på plats och två barnmorskor, jag krystar fram till 03 då jag känner att kraften e slut jag orkar inte mer.. dom klipper upp, och barnet kommer inte ut ändå.. så mitt i min förtvivlan säger jag nu orkar jag inte mer.. nu får ni hämta sugklocka.. sen somnar jag, jag vaknar och då står doktorn med sugklockan och gör sig beredd.
(jag sov mellan krystvärkarna, antagligen av utmattning står i journalen)
 sen får doktorn hjälpa mig ut med dottern så 04:07 föddes hon.

och i papprerna står det att mamman drabbats av postpartum och behöver mycket stöd och samtal hemma.

för mig var det en hopplös förlossning som inte hände just nåt, och visst det hände ju mer saker som "irreterande" barnmorskor och sånt. men försökte dra den så kort det gick

TS: usch, hemsk upplevelse du hade. Som tröst kan jag säga att så utdraget blir det säkert inte andra gången. Då kommer kroppen fixa detta och du kommer ha kraft. Men se till att få komma på samtal snabbast möjligt!

Jag hade ganska lika första fl. som dig. Nästa snitt o tredje lång o utdragen den oxå. Med första somnade jag med mellan krystvärkarna. Så det kan i värsta fall bli segt nu med, själv så trodde jag att det skulle gå fortare. Du borde kunna få en gräns, ang. hur lång tid det får ta innan ett snitt.
Nu skrev du att det inte är smärtan som skrämmer, men jag vill ändå tipsa om en bok som heter "att föda som en man".

Hej! Du kanske ska byta Bm? Jag menar, om hon är så oförstående så här tidigt, hur kommer det då bli senare? Jag fick en sfinkter ruptur förra förlossningen o mådde dåligt fysiskt o psykiskt länge efter det. Nu är min tjej 3 o vi väntar ett syskon i februari (är i v 13). Redan på inskrivningen pratade vi om min förra förlossningsupplevelse o min önskan om snitt. Bm tyckte inte att det var några konstigheter o sa att hon skulle skicka en remiss när det var tid för det. Även läkaren som jag gjorde tidigt ul hos lyssnade till. Mina argument o sa att jag självklart inte kunde tvingas till en förlossningssätt jag inte ville.
Lycka till!

Hej ts.

Jag har full respekt för att du bävar för din förlossning när den förra var så jobbig.

Men försök komma ihåg att varje förlossning är unik och olika.

För mig var det så att min första var rätt tuff om än inte lika tuff som din.

Men med nummer två så visste jag vad som väntade, jag visste hur min kropp skulle reagera och jag visste hur jag skulle kunna hjälpa den. Det gjorde en milsvidd skillnad. Den förlossningen blev lätt.

Men jag säger som flera andra här, din bm borde verkligen ta dig på allvar om hon inte gör det snart, så gå högre prata med avdelningschefen.

Tack alla snälla som ger råd! (det gör mig starkare att det finns fler som "överlever" fler förlossningar oavsett hur dom går och törs oxå gör det igen)
Ja jag trodde faktiskt det bara var jag som tyckte min bm var lite väl passiv eller att det faktiskt var för tidigt att ta tag i detta.. 

men som ni säger det måste bli en ändring denna gång det ska inte ta så lång tid, och man ska inte behöva blir så trött och rädd heller! papper måste fixas så man kan planera det hela bättre för att undvika samma misstag!

En förlossning ska vara en positiv upplevelse och man ska kunna må bra efter och glädjas åt det man åstakommit och inte må dåligt över hela upplevelsen.

problemet är väll att i min håla där jag bor har vi bara två bm.. så e den andra oxå nonchalant sitter jag verkligen i en dålig sits..  

Har inte läst hela tråden men om du inte är nöjd med din BM ska du absoluut byta!!

Förstår din enorma rädsla:(

Jag e i v 37 o är så sjukt rädd för både "normal" förlossn o snitt...
Bytte Bm tidigt eftersom jag blev så besviken o arg på henne nu har jag en underbar men det hjälper inte min rädsla så mkt förutom att hon lyssnar o kan skikka mej vidare till ngn som kan hjälpa.

Har under hela denna grav skjutit upp tanken på förlossn. men nu när det är så nära har  jag fått enorm ångest över det.

Första förlossn slutade med snitt, vilket var bra just då men hade problem lääänge efteråt.

Har dock pratat med doktorn då aurora är för sent nu, och en viktskattn. ska göras sen skulle de bestämma åt mej om vilket det blir eftersom de båda alternativen e lika hemska för mej.

Känns ganska ok,just idag iaf. men ångesten hänger ju över mej heeeela tiden.

jag hoppas det ordnar sej för dej o önska dej all lycka till!!

Hur går det för dig? Har din bm skärpt till sig eller har du haft möjlighet att byta eller få stöd på annat vis?

Byt barnmorska och ta kontakt med auroramottagning på förlossningsavdelningen på ditt sjukhus

Jag skickade ett mail till den huvudansvarige på förlossningen där jag födde dottern, och berätta min upplevelse och fick tillbaka skickat ett nummer till aurora barnmorsker som kan hjälpa mig
vet inte om det hjälper dock men man kan ju försöka.