Skaffar ni barn för att slippa jobba?!?

Nej det kan jag inte påstå. *S* Med sista barnet var jag hemma i 6 månader och sen började jag jobba heltid. Att vara föäldraledig är för mig rena pinan.

Med första barnet började jag jobba helger när han var sex månader och heltid när han var åtta månader - nu med nästa planerar jag att börja jobba helger ännu tidigare, dock tänker jag stanna kvar på deltid under längre tid och inte börja jobba heltid riktigt så raskt.

Gud, vad skönt det ska bli att gå till jobbet och få vila upp sig lite grann.

Helt ärligt anser jag på fullaste allvar att det är betydligt mindre arbetsamt att arbeta heltid än att ta hand om barn, kan inte tänka mig att det blir mindre arbetsamt med fler barn än vad det var med ett.

Nej jag bytte ett jobb mot ett annat..... :) jag bytte ett chefsjobb mot ett hemmaförälderyrke några år. Ser det som ytterst lärorikt och utvecklande att själv ansvar för vården och omsorgen om mina egna barn men det är ett synnerligen tufft jobb det erkänner jag. Full fart hela tiden med att klura på hur alla utvecklingsstadier ska hanteras, hitta sysselsättningar och skapa en utvecklande och stimulerande tillvaro för barnen. Vi hittar en bra balans i vardagspedagogiken och jag märker hur mycket barnen lär sig under vägledning av mig som vuxen. Det är ju i det sociala samspelet med en vuxen som står barnet nära som barnen utvecklas och lär sig saker.j

Känner att jag gör ett mycket bra och viktigt arbete och enligt en brittisk undersökning är det dessutom värderat till 380 000 kr per år. Även obetalda arbeten bidrar till BNP och till att ett samhälle utvecklas. Jag kan lugnt påstå att det här är det viktigaste karriärsteget för mig och att skaffa barn har varit ett naturligt utvecklingssteg och är liksom meningen med livet, så många pusselbitar faller på plats när man utvecklar sitt föräldrarskap och samtidigt växer som människa. 

Ett litet ps varför skaffade du själv barn ;)

Anledningen till att man väljer att vara hemmafru är väl för att man trivs med det och för att det funkar ekonomiskt. Man får ju inte mer pengar per barn än de som jobbar, eller hur?

Om någon väljer att vara hemmafru hela tiden och har den ekonomiska möjligheten är väl det upp till dem? De gör det ju inte på någon annans bekostnad...

Själv har jag 3 barn (2 graviditerer), och jag jobbar 75%. Dels för att det förmodligen inte skulle gå ihop ekonomiskt (har inte räknat ordentligt på det) och dels för att jag trivs med att jobba. Skulle gå i bitar om jag var hemma på heltid med barnen.

Hemmafru? ;) så ser inte jag på det. Jag ser mig som hemmaförälder som utför ett arbete.... nämligen att själv ansvara för vården och omsorgen om mina barn istället för att lämna bort det jobbet till någon annan. Sen har jag haft tur för vi har haft en del pappor i vår närhet som varit hemma och jag kan lova att de inte ser sig som hemmafruar, ha ha ;) Jag tror att de som använder hemmafru titeln har ett litet behov kanske av att förminska det arbete en hemmaförälder utför men det tror jag är onödigt alla gör som de vill. Sedan tycker jag att det är självklart att de som inte vill vara med sina barn och ge dem tid ska ha ett bra alternativ i en bra dagmamma eller en förskola med små barngrupper och många pedagoger, så att barnen har det bra på dagarna

Hemmafru eller hemmaförälder. Spelar det någon roll vad man kallar det? Det jag menade var att de som väljer att inte jobba för att istället vara hemma och ta hand om hem och familj. Var lägger du in att en "hemmafru" inte utför ett arbete???

Sen tycker jag att du låter väldigt nedlåtande mot de som arbetar utanför hemmet. Att de "väljer" att inte vara med sina barn... Alla har inte möjligheten att göra det av olika anledningar. Varför få det att låta som om de är några sämre människor?

Nix, vi skaffar många barn för att det är mysigt med en stor familj! Vem kan leva gott på barnbidragen? Nej, vi lever hellre knapert och har det mysigt med vår stora familj!

Hahaha vilken fråga

Nej, jag väljer verkligen inte att skaffa barn för att slippa jobba. Snart kommer barn nr2, men jag bävar verkligen för föräldraledigheten-önskar verkligen att det hade funkat med våra jobb att dela föräldraledigheten så att vi tog ett par dagar i veckan redan från början. Jag vantrivdes verkligen med att gå hemma och inte få jobba under föräldraledigheten!! Däremot har det varit underbart att kunna jobba deltid för oss bägge två nu när vårt första barn fortfarande är litet. Då får man det bästa av två världar!

Ska tillägga att vi skaffar barn nr två för att det är alldeles alldeles underbart med barn-men jag behöver få uttrycka andra sidor av min identitet än att bara vara mamma hela dagarna. Dessutom blir det så jävla mycket disk och städning och det är det absolut tråkigaste jag vet!!!!! Och ja, min sambo sköter sin del när han kommer hem, men det blir ju fyra gånger stökigare när man går hemma, så det blir ändå minst dubbelt så mycket hushållsarbete.

Hemmafru av det skäl som jag skriver ovan. När man väljer att vara hemmaförälder några år och själv ansvara för vården och omsorgen om sina barn så är det inte att gå hemma och vara någons "Fru" och som sagt även pappor väljer att bli hemmaföräldrar och de vill inte tituleras hemmafru.

Jag har aldrig sagt att en hemmafru inte gör ett arbete men jag ser inte uttrycket som modernt eftersom det inte passar med det arbete man gör och eftersom även pappor väljer det.

Vi gör alla olika val, jag lägger inte någon värdering i det, bara konstaterar. 

Jag tror vi menar precis lika - bara att jag råkade använda ett "gammalt" uttryck för det. 

En hemmafru (eller hemmaman ) för mig är en person som väljer att inte jobba utan vara just hemma och ta hand om hus, familj etc) Detta är för mig en lyx som inte alla vare sig VILL ha eller KAN ha, pga att alla inte har den ekonomiska möjligheten.

Personligen vet jag inte om jag skulle vilja vara det på heltid. Men det skulle vara roligt att testa ett tag....

Om det är en lyx att själv ansvara för vården och omsorgen om barnen så :) man lever i alla fall inte så lyxigt sett rent ekonomiskt, utan det krävs ofta en downshifting för att det ska fungera. 

Jag förstår att det finns många som kan känna att det är ett svårt val mycket säkert för att det är så osäkert om man får komma tillbaka igen till arbetslivet. Attityden mot hemmaföräldrar är ju inte den bästa direkt. Men jag tycker att om magkänslan säger att det skulle vara ett bra beslut för barnen, så ska man absolut prova. Man blir starkare och utvecklas så pass mycket att det är berikande för hela livet. Och så behöver man inte känna att man missat barnens utveckling. Det går så fort känner jag som ändå varit hemma. Ibland vill man bara skrika "stopp tiden går för fort". 

Min framtid är osäker rent karriärmässigt (vilket säkert alltid glädjer någon), men jag är ändå så lycklig över att jag valde tid med barnen. Det har varit så bra för äktenskapet, för min förståelse för vad livet går ut på, för barnen framförallt och det har nog varit väldigt mycket lättare med föräldraskapet eftersom jag och maken fått så mycket tid med barnen att vi verkligen kunnat öva mycket.

Jag kan lugnt säga att de här åren varit de lyckligaste i mitt liv, även om det varit tufft att komma underfund med mitt nya arbete som hemmaförälder. Det låg så långt från min tidigare karriär och jag var en helt annan typ av människa när jag påbörjade det här jämfört med vad jag är nu.

Samhället uppmuntrar inte till att man ska vara hemma och stöttar det absolut inte ekonomiskt det kanske är därför man måste vara så välmotiverad för att fatta det beslutet. Jag önskar bara att alla som vill fick chansen men det kanske blir möjligt nu efter valet om Kd:s krav på en höjning av vårdlönen går igenom. 6000 kr är klart bättre än 3000 kr och så ska det bli tvingande så att alla kommuner måste erbjuda det barnomsorgsalternativet. Det är bra :)

Herregud vilken dum fråga!!!! Tänkt tanken någon gång att vissa av oss kanske GILLAR att umgås med våra barn och att vi gillar att följa dom från dag ett och INTE slänger in dom på dagis på ettårsdagen och pustar ut och klappar sig själva på axeln för nu är man klar med det!?

Bara undrar åt andra hållet, HUR tänker ni som baaara skaffar ett stackars ensamt barn utan syskon som växer upp på ett dagis från 06:30-17:15 varje dag?!

Stolt hemmamamma till de tre underbaraste, mest väluppfostrade, självständiga och mest sociala tjejerna nånsin!