Är så trött på att kämpa med maten

Går han upp i vikt enligt sin kurva eller står han still eller rent av tappar vikt?

Min son är oxå prematur (föddes i vecka 29) och vi blev beordrad att i princip tvinga i honom maten när han började dala i vikt.... inte roligt, men nödvändigt..

Idag är han snart 4 år och äter fortfarande lite, men går upp i vikt enl hans kurva....

Senaste gången vi var där gick han fortfarande upp i vikt, men inte så mycket som hon hade hoppats på. Det var 2v sedan och det är ju de senaste 2v han har varit extra kämpig...

han är inte reflux? så att han har ont när han äter? eller allergi mot t.ex mjölk

Han har lite reflux, men har medicin för det (omeprazol) så jag tror inte det är det. Det är ju olika olika tider på dygnet, ibland klagar han nästan inte alls (på morgonen) men sen vägrar han att äta emellanåt.
Han äter inget mellan 6 på kvällen och 6 på morgonen, hur mycket vi än trugar...

Jag har en dotter född i v.24+5 (idag 9 mån korrigerat). Hon har alltid ätit bra på flaska men i samband med tansprickningen så blev det som du beskriver mycket svårare att få henne att ta flaskan. Hon har nu 2 tänder där nere och hon äter lika bra som innan tandsprickningen.

Vi väcker henne på natten runt midnatt för att ge ersättning detta för att hon inte gått upp så mycket i vikt, ett tag stod det t om still och vi gick då också över till en annan ersättning, Infatrini. Den får man på recept och det var en dietist som skrev ut det.  Vi upplever att det är mycket enklare att mata henne när hon är trött, hon sitter i princip och sover och äter. Men han brukar kanske vakna på natten själv och vilja ha mat?

Vi har även kontakt med en logoped när det gäller den "vanliga" maten då det inte heller har gått så bra. Fortsätter problemen med flaskmatningen så hade jag frågat de på Neo om det finns möjlighet att träffa en Logoped som är inriktad på munmotorik och matsvårigheter. Har ni fått träffa en dietist? Om inte så be om det!

Vi tillhör Lund så jag vet inte om det finns samma resurser där ni bor. 

Hej

Vi var på okorr 18 mån koll hos dr idag och Theo väger 7080g och är 69 cm. Svaret varför han inte äter bättre är hans dåliga lungor. Vad jag förstått så har Ante också dåliga lungor. Theo äter fortfarande kortison och inhalerar massor. Jag försöker inte tänka på att han är liten.
Lycka till

Jo ja vet antagligen är det väl så, men jag är så trött på att oroa mig för allt... eller eg oroar jag mig inte så mycket, men jag vill bara ha en bebis som andas, äter och växer som han ska. Fast det vill väl alla, speciellt i detta forumet.
Ante väger ändå drygt 5kg och är 7mån okorr. Så han är ju inte pytteliten.. Ante har kunnat sluta med kortison nu, så himla skönt, men han har ju ätit det länge också, precis som Theo.

Jag får väl ge mig till tåls, han har ätit lite bättre idag igen, eller snarare ätit samma 600 som vanligt, men med mindre tjat.. Fast nu kräktes han precis upp en massa igen...
Suck..

600-700 ml var ungefär vad min dotter åt vid samma ålder. Hon väger idag 7,1 kg vid korrigerat 9 mån (okorrigerat 12 mån). 

Har du provat att ge honom en bitring? Om det nu är tänderna som spökar, det upplevde vi hjälpte lite. 

Ursäkta en okunnig... Men är det annorlunda med prematura barn så att de inte får smakportioner så som fullgångna bebisar? Det låter som om din son bara får flaska.

Vi har provat med smakisar, men det har inte fungerat alls, han börjar hosta och kräks så fort han får det i munnen. Så vi ska vänta lite till.
Nu fungerar det lite bättre med maten, han äter ca 600/dag men inte med lika mycket klagomål.
Skulle dock helst önska att han kunde öka på matmängden lite dock. Men det är jättesvårt när han tar så lång tid på sig att äta..

Åh, vad jag lider med dig när jag läser. Jag vet precis hur du har det. Tyvärr kanske du inte blir jätteglad av mitt inlägg, för det tog lååång tid innan maten började funka för vår tjej (född 24+0), MEN nu funkar det iallafall.

När hon var i samma ålder åt hon 350-500ml/dygn. Vad vi kämpade! Hon låg på gränsen att få tillbaka sonden hela tiden. Hon ammade och jag amningsvägde tills hon var ca 7mån, för ibland verkade hon helt nöjd efter att bara ha ätit 10ml och då fick man truga och så kunde hon äta 50ml till. Hon ville inte ta flaska, så vi fick mata till med spruta i munnen med näringsdryck i.

När vi började med smakportioner (4mån korr), så gick det ok. Men hon åt sådana pyttemängder. När hon var 1år korr slutade jag amma. Då startade den riktiga kampen för att få henne att äta. Det var sånger och leksaker vid varje måltid och hon kunde äta på ordentligt i någon minut sen fick man truga och ändå blev det pytteportioner. Det var jättejobbigt när utomstående klarade ut att "barn äter när de blir hungriga!" Mmm, visst sa jag bara och bet ihop. Jag visste att hon inte skulle bli hungrig utan bara trött och äta ännu mindre. Måltiderna var såååå jobbiga. Hon ville dessutom inte ha något annat än Hipps 6mån burkar.

Nu för några veckor sedan fick hon en rejäl magsjuka och slutade äta helt och åt knappt på en vecka. Till slut fick vi åka in till sjukhuset och sätta sond och ge henne vätskeersättning. Hon piggade på sig och blev frisk och då kom hungern. Något vi aldrig tidigare sett hos henne. Hon gapade stort och åt till och med mellanmål! Hon ville inte längra ha burkmat utan åt glatt av våran mat plus gröt morgon och kväll. Nu har hon kommit tillbaka till den vikt hon hade innan magsjukan och hon äter inte lika mycket längre, men det verkar som om hon förstått att mat är gott och spännande och hon blir hungrig på ett annat sätt än tidigare. En stor trygghet för oss är att hon dricker en näringsdryck som måltidsdryck. Den har hon alltid gillat och då vet jag att hon alltid får i sig något även om hon äter dåligt.

Nu hoppas jag att det går snabbare för er, för vår tjej är nu 17mån/13mån korr. Hon väger ca 7,7kg och är 71cm. Hon kommer nog aldrig bli en knubbis, men det är härligt att se att hon nu kan uppskatta mat. Det blev ett långt inlägg det här...  Håller tummarna för er!