Hej
Är gravid med mitt andra barn och är i vecka 33, her sedan nån vecka tillbaka börjat oroa mig inför förlossningen, e verkligen jätte rädd, då jag verkligen var panikslagen o nästan traumatiserad vid min första förlossning, nu undrar jag har dem flesta denna oro och ni som fått barn förrut hur hanterade ni smärtan under förlossningen?
Hej,
Jag tyckte det blev lättare vid andra barnet. Man känner igen värkarna och kan hantera detta på ett annat sätt. Mitt andra barn födde jag utan bedövning.
Nu kanske det inte är så för alla. Åk in i tid så du kan få dina bedövningar i fall du vill ha.
Nu ska jag ha min fjärde
Lycka till!
/C
Hej
Är gravid med mitt andra barn och är i vecka 33, her sedan nån vecka tillbaka börjat oroa mig inför förlossningen, e verkligen jätte rädd, då jag verkligen var panikslagen o nästan traumatiserad vid min första förlossning, nu undrar jag har dem flesta denna oro och ni som fått barn förrut hur hanterade ni smärtan under förlossningen?
Hej tck för era svar....och Grattis Catties01 till 4rde barnet....hmm tyvärr så kändes det för mig som om jag helre ville dö än att gå igenom en verk till, och jag kunde verkligen inte stå ut med smärtan. jag får hoppas att dena gång blir bättre. Saken e den att mitt första barn födde jag utomlands, då jag inte fick så mycket info om hur förlossningen skulle gå till, men denna gång ska jag födda hemma i sverige, så hoppas att det blir bättre.
Smärtlindring.... så hanterar jag smärtan....
Med min första vaginala tog jag eda och det var underbart, jag sov mig igenom de sista 5 cm som jag öppnades....
Med andra vaginala (3:e barnet) så hann jag inte med det utan fick klara mig på lustgasen. Nu med 3 vaginala (ligger en vecka efter dig) så har jag med i förlossningsbrevet att jag vill ha eda så fort som möjligt....
Det som e läskigt för mig, är verkligen att jag inte har en aning om något alls vare sig det gäller smärtlindring eller förlossningsbrev, vilket skrämer mig nu när jag tänker på det, vad är Auerosamtal? Saken är den att jag studerar utomlands och kommer att ta min examen i slutet av juni, sen är det tänkt att jag ska åka hem till sverige, så jag har varken kontakt med någon bm eller dylikt, så är verkligen tacksam för alla råd jag kan få
Detta hittade jag på nätet om det.
En viss oro inför att föda barn är helt naturlig. Den oron kan man prata av sig med sin familj och vänner. Men när oron eller rädslan blir ohanterlig och överskuggar glädjen över det kommande barnet behöver den blivande mamman, eller i vissa fall pappan, särskild hjälp.
Barnmorskan på mödravårdscentralen är en god hjälp och van att hantera sådana här frågor. Om inte hennes erfarenhet räcker till kan hon remittera mamman till det sjukhus där paret planerar att föda sitt barn. Där jobbar så kallade aurorabarnmorskor med speciell kunskap om förlossningsrädsla. I samtal med en aurorabarnmorska får den blivande mamman hjälp att sätta ord på sin rädsla. Barnmorskan lyfter fram tilltron till den egna kroppen och att det finns en naturlig kraft att klara av förlossningen.
Auroraverksamheten är knuten till förlossningsavdelningarna runt om i regionen. Verksamhetens syfte är att minska förlossningsrädslan och att bidra till en positiv upplevelse av förlossningen.
E i precis samma sits som du DoDo. Ska oxå föda mitt andra barn i aug. och kämpar själv (efter att ha haft en för jättetuff första förloss.) för ett plan. kejsarsnitt denna gången. Hoppas det löser sig för dig. Det blir säkert lättare att föda hemma och det finns grupper att prata med som säkert kan hjälpa lite mot ens rädsla. Skriv gärna om du känner för det :)
Lugnare nu för att man vet vad det handlar om.. Hade en väldigt utdragen smärtsam och låång förstaförlossning så det kan knappast bli värre...det är min tröst + EDA, OM jag hinner få det denna gång
Ts, en till i samma sits, andra barnet kommer nu i augusti. Var totalt paralyserad och skräckslagen inför min första förlossning, fick tack vare min underbara bm flera aurorasamtal på förlossningen där jag skulle föda. Hjälpte mig att få lite mera "på fötterna". Är nästan lika rädd inför denna gång (men försöker stänga av allt det fram tills det är dags) men första förlossningen gick ganska bra (även om det gjorde ondare än vad man någonsin kan föreställa sig) så nu vet jag på ett ungefär vad jag vill ha/inte ha för bedövning, vilken ställning jag tror kommer vara "bekvämast" att föda i... osv, så aurorasamtal kan jag rekommendera, annars får du gärna prata av dig med mig om du vill =)
Hej jag har haft samma resa som du och mina tankar och väg finns här
www.familjeliv.se/Forum-11-237/m50674901.html
och här:
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m52584573.html
hoppas du tar dig en stund och läser alla underbara inlägg som jag fått till svar