Mina barn älskar dagis, men det tog sin tid och krävde även ett dagisbyte. Min son (snart 3 år, började på dagis när han var 20 månader gammal) gick på ett annat dagis i en månad först, men där funkade det inte. Personalen pushade på att lämna honom (ensam/längre tid) innan han var redo, och ljög sen om hur mycket han gråtit. Jag tror de ville ha in honom i deras mall, de var så pedagogiska och disciplinerade, och det kändes som för mycket "skola" för ett så litet barn. Han grät i floder, till och med timmar efter att han kommit hem. Men hårdhänta var de absolut inte!!!
På andra dagiset grät han hysteriskt vid lämning i minst en månads tid. Det kändes jättehårt, men var i alla fall en förbättring jämfört med första dagiset. Dottern (nu 20 månader gammal, började för 3 månader sen) grät också en skvätt de flesta dagarna de första två veckorna, men därefter vände det helt. Hon är numera dagisfantast! De första dagarna följde jag med dem, började lite smått en timme om dagen, lämnade dem inte ensamma innan de (och jag!) lärt känna personalen. Det kändes skönt att se att personalen var gullig och tog sin tid med barnen, och att de svarade ärligt på alla mina frågor.
Jag tror största skillnaden mellan de båda ställena är, att personalen är på dagis nr 2 är med avslappnad och inte ska klämma in en tretton olika aktiviteter i ett pressat schema varje dag. Vi bor på Kanarieöarna, och mina båda erfarenheter är från privata spanska dagis. I och med att barnen börjar skolan redan vid 3 års ålder i det här landet, så tror jag att det är bra att de går på dagis innan. Var lyhörd och gå på magkänslan, så tror jag det går jättebra, TS!
