Anonym (irriterad)

Äldre 2 Jun 12:53

49 svar

Ne nu är jag fan trött på hennes jäkla beteende!

Som det säger. Jag är så trött på min bonusdotters beteende. Hur mycket jag än gillar henne och hur fantastisk hon än är på massor av andra sätt är jag trött på hennes bortskämda och kräsna beteende. Hon är en sådan drama-queen, manipulativ och ingen respekt alls för sin mamma (biomamman alltså) hon närmar sig tretton. Så visst åldern spelar in men uppfostran har också gjort sin del, det ser man ju i hur hon talar om sin mamma.

Häromdagen berättade hon allt hon skulle få av sin mamma, min sambo (biopappa) frågar henne hur hennes mamma ska få pengar till det (inte så rik). Bonus svarar, vet inte och jag bryr mig inte vart hon får tag i dom.

Igår så nämnde hon en kommentar om hur trött jag såg ut, föräldraledigt med nyfödd, då säger hon att hon inte skulle klara det (ta hand om bebis) det skulle hennes mamma få göra. Jag säger att jag tror inte hennes mamma vill göra det varje natt. Bonus säger nej men då skulle jag tvinga henne!!!

Och idag, efter jag och lillen vaknat från en middagstupplur, finner jag henne hemme från skolan med en kompis och steker bacon. maten duger inte i skolan, hon äter aldrig där för hon är så kräsen. Också serverar hon sin kompis det också. alltså jag betalar inte för att hennes kompisar ska komma hit och äta i stället för skolan och jag betalar inte för man som jag ska använda för att hon ska kunna äta "det goda" bara för att maten i skolan inte duger för henne. Inte diskar hon upp efter sig helle och kom försent till skolan gjorde hon med. Nu verkar det som att detta är ok att göra varje dag för hennes pappa sa något om det igår men inte fan sa han att hon får ta vad hon vill och bjuda kompisar på det eller ens ta med dem hem!

Det är massor av sådana här smågrejer. Hon är inne i en sådan egoperiod nu(har alltid i och för sig varit väldigt egoistisk). Hon skiter i allt ansvar, hennes mamma gör ju allt åt henne. Hon vill bara ha och ha allt och blir rätt grinig om hon inte får det. Hon försöker manipulera min sambo som hon troligen kör med sin mamma men det funkar inte med honom. T.ex. hon får inte som hon vill. Börjar grina springer in på rummet, efter ett tag ropar hon kom då till hennes pappa. Han gör det inte. Hon kommer ut. Varför kom du inte. Du ska ju komma då. inte alls ledsen. Hon gjorde bara så för att han skulle komma och gulligulla med henne när det var hon som gjorde fel.

Hon hjälper inte till heller hemma om hon inte förväntar sig att få betalt. Det är sagt dock att hon ska laga mat en gång i veckan, men då lyckas hon för det mesta skjuta på det så att det inte sker.

Ja jag är trött på hennes drama-queen beteende, tror hon bestämmer, kaxig, arogant, och skiter i allt så längde hon inte drar fördel av det! Att göra något för att man är snäll eller bryr sig om någon finns fan inte längre för dagens ungodmar!

Jaha var tvungen och skriva av mig för jag är så trött på allt detta hemska beteende, det är som att ta hur hon var innan tonåren och gångra det med tio. Hon har alltid varit så här, men inte så extremt men så blir det väl om man blir bortcurlad när man var liten och fortfarande blir det av sin morsa!

Om ni orkade läsa så frågar jag er, ska tonåringar vara så här numera? Tycker ni detta är ett ok beteende. I så fall tycker jag att föräldrar borde få en kurs i föräldraskap för det är inte klokt!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-04 15:55
ne nu sätter det här priset på att hon inte uppskattar saker.

Jag fick nyss veta att min bonus "råkat" tappa sin mobil i skolan så den gått sönder. Nu är det så att denna tjej önskad sig en ny mobil ett tag och det har varit prat om att hennes föräldrar skulle ge henne en ny som skolavslutningspresent om hon skött sig i skolan.

Nu tänker ni att detta är väl inget och skrika för, men så här det så här att tjejen har lagt sin förra mobil på marken så att någon råkade trampa på den så det blev repor. Hon stack en skruvmejsel i mobilen och bände upp luckan för hon ville komma åt minneskortet, i stället för att fråga hur man gör. Detta med en mobil hon inte haft längre en ett år. Så när den mobilen till slut inte klarade av mer så fick hon använda en gammal, vilket hon blev ledsen och arg över, blev ett bråk över detta hemma vid det tillfället mellan henne och hennes pappa. Nu är det alltså den här gamla mobilen som gått sönder. Lägligt anser jag och sa hennes pappa också. Hon räknar stenkallt med att få en ny mobil, så som de pratat om fall hon skött sig i skolan.

Nu till det andra. Den här tjejen har misskött sig i skolan. Det är inte bara här hemma hon har attityd utan även i skolan mot lärare. Hon hatar aktoriteter. hon tror hon kan göra som hon vill när hon vill. Om de säger åt henne något i skolan har hon vid flertal tillfällen gett dom en hemsk attityd och bara sagt att hon inte vill och totalt skiter i att vissa saker måste man göra ändå. Hon har skolkat, struntat i och göra vad lärare ber om osv. Struntar i läxor, ljuger för hennes pappa att hon inte har några och förlitar sig på att hennes kompisar ska ha koll och fixa allt åt henne. Ja senaste hon var hemma och åt lunch här hemma i stället för i skolan och kom försent tillbaka. Så på det sista föräldramötet kom hennes föräldrar överrens om att hon skulle få en mobil om hon skötte sig i skolan.

Detta anser ju inte jag hon direkt gjort. häromdagen då hon hade läxa, så frågade hennes pappa om läxor som vanligt. Hon sa att hon inte hade någon, efter lite mer utfrågning så sa hon att hon glömde sin bok i skolan detta trotts att hennes pappa påmint henne flera ggr och tilloch med sms henne på skoltid och sagt åt henne och inte glömma. Så hon fick utbrott sa att han ska sluta bry sig så mycket för det ordnar sig, sa att hon ska ringa kompisar och fråga vad de har i läxa. Dock så har hon skött sig i skolan mer än vanligt måste jag ju säga.

Ja så det är då denna mobil som gått sönder. jag sa till min sambo att ger de henne en ny mobil nu direkt så lär hon sig ju att hon kan skita i och värdesätta sina saker eller ens uppskatta något hon får. varför skulle hon? hon får ju nytt! Tyvärr är det så hon tänker. Det är inte första gången något pajat och hon fått nytt. Ja inte alltid nytt. hennes dator, visserligen en begagnad med ändå. hennes gamla tv, ny fick hon dagen efteråt.

hennes pappa sa att vi får se vad han bestämmer sig för sen. men även om han skulle ta sitt förnuft till fånga och ta mitt råd så kommer säkerligen hennes mamma allt fixa en NY till henne. Vi har massor av gamla mobiler här, jag tycker allt att en av dom duger tills hon visar att hon uppskattar värdet av saker!

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 3 Jun 08:44

#31

Mittnick skrev 2010-06-03 07:37:07 följande:

TS - ett snabbt tips för att kanske få det att kännas bättre för dig på EN punkt iallafall om det är så att ni har barnet varannan vecka:
Låt din gubbe stå för matinköp den veckan så tar du den veckan ni inte har henne där.
Fungerar för oss, jag slipper bry mig om allt som bara försvinner i rent okynnesätande och matslarv där inte ens hälften äts upp utan ges till hunden/sparas i kylen till "någon" (läs jag) får slänga det innan det kryper ut av sig självt.

Att hon inte hjälper till hemma är nog inget unikt men även det går säkert att stävja om det finns både morot och piska inblandat, som styvförälder kan det vara svårt att hitta rätt förhållnngssätt att "ta fighten" för relationen är ofta mer ställd på villkor och inte på villkorslös kärlek vilket gör att man inte har en fast grund att stå på när det blåser hårt och kan ställa till det mesta.

Jag personligen har valt att stå utanför eftersom det känns som att jag ständigt motarbetas/har motarbetats av deras lilla sfär av symioskärlek dit jag uppenbarligen inte var välkommen, det finns ju redan en kvinna i den familjen på något sätt (inget ont om biomamman, hon är nog en utav de bästa en styvmamma kan uppleva kanj ag tänka mig) men tänket hos barnet och sambon att det redan finns en kvinna som "håller ordning", som curlar barnet, som gör det bekvämt för barnet och överöser med villkorslös kärlek ja då blir jag putt åt sidan av alla dem på något sätt, jag har ingen plats eftersom de inte "behöver" mig.

Men hursomhelst, du verkar vilja vara inblandad på et annat sätt än jag och då är det nog så att det är en tuff period även för dig och jag tycker du ska sats på en egen relation med henne utan att "blanda in" föräldrarna för mycket och sedan ta separata snack med din sambo om basregler så de är samma.

Hennes dramaqueenbeteende behöver du inte lägga till grund för irritation för din del, det är hennes sätt att utveckas och ge henne den tiden hon behöver för sina utspel.
Att irritera sig på det är troligtvis lönlöst

jovisst är min irritation lönlös.

Men igår var det bägaren som ran över just då för stunden. Jag ville skriva av mig, få ut all min irritation. Nu är det över. Det är ju bara när det "händer något" som jag känner så här. Och jag vet att hennes pappa känner precis likadant. Herregud föräldrar känner irritation och känsla av hopplöshet mot sina barn för jämnan men så fort en bonusförälder uttrycker sin irritation så är det inte ok. Några har ansett detta. varför frågar jag. Jag är ju lika involverad i hennes liv som hennes pappa, han pratar mig med om hennes uppfostran så det är inte osm jag kan slänga locket op ioch inte bry mig eftersom vi i stort sett lever som en familj bortsett från att jag inte tar uppfostringsdelen direkt med ungen. Utan de stora sakerna "de som kan bli bråk" går genom sambon.

Anonym

Äldre 3 Jun 09:45

#32

Får panik när jag läser detta...vi har en framtida drama queen här hemma som kommer att axla den rollen med bravur.. Inte på våra uppfostrings grunder utan biomammans...hon pratar redan som TS. tjej...men vi tror att hon kommer att föredra att bo hos mamman...vi är så "hårda"...Vi har 4 barn som når den åldern med ett års mellanrum...jissus..

Anonym

Äldre 3 Jun 09:58

#33

Anonym (irriterad) skrev 2010-06-03 08:44:11 följande:

jovisst är min irritation lönlös.

Men igår var det bägaren som ran över just då för stunden. Jag ville skriva av mig, få ut all min irritation. Nu är det över. Det är ju bara när det "händer något" som jag känner så här. Och jag vet att hennes pappa känner precis likadant. Herregud föräldrar känner irritation och känsla av hopplöshet mot sina barn för jämnan men så fort en bonusförälder uttrycker sin irritation så är det inte ok. Några har ansett detta. varför frågar jag. Jag är ju lika involverad i hennes liv som hennes pappa, han pratar mig med om hennes uppfostran så det är inte osm jag kan slänga locket op ioch inte bry mig eftersom vi i stort sett lever som en familj bortsett från att jag inte tar uppfostringsdelen direkt med ungen. Utan de stora sakerna "de som kan bli bråk" går genom sambon.

Har inte läst hela diskussionen... men visst är det så. Bonusmammor får inte i samma utsträckning uttrycka sin irritation inne på FL...i vissa trådar kanske. Jag har funnits i mina bonusbarns liv sedan dem var 2 äpplen hög och det är väl självklart att jag är en del av deras liv, uppfostran och betydelse. Vi är en familj och våra regler gäller, som jag och min man sätter tillsammans. Något jag lärt mig eftter mina snart 10 år som bonusmamma är att det är biomamman som inte accepterar mig i barnens liv, inte barnen och inte min man. Har ofta fått höra det, men barnpassning och avlastning för henne det duger man till...jaja den här diskussionen är gammal. Vi skiter i vad biomamman tycker, jag har alltid funnits i barnens liv, dem minns inget annat och har precis lika rätt att tycka och tänka som de biologiska föräldrarna. Vi har hårdare regler och rutiner hos oss än vad mamman har och hon kan inte låta bli att vara och peta i våra liv och tycka.. Det viktigaste är att inse att ni gör som ni vill och då inkluderar det DIG i din bonus liv (ditt hem dina regler) och stå på dig. Ta en diskussion med henne (vilket inte är det enklaste med en 13 åring, jag vet) förklara hur du känner och hur du tänker, kränk inte, var konsekvent och håll på det ni säger. Framför allt det jag lärt mig: den information som barnet ger kring biomamman och deras liv, bry dig inte, det är deras problem och inte ert. Man orkar inte engagera sig i allt, för då tar man slut.. men hos er ska hon visa respekt. Lycka till!

Anonym (t)

Äldre 3 Jun 09:58

#34

Forskning visar att belöning inte påverkar attityder. Hur många sysslor uppkäftiga tonåringar än får så kommer de ändå alltid vara dryga tonåringar under den perioden i deras liv. Sätt upp rimliga gränser, försök o ha lite "överseende" med hennes attityd, den växer bort med tiden. Det är bara du själv som får lida om du går runt och stör dig på en unge som är i tonårens värsta period.

Anonym

Äldre 3 Jun 15:16

#35

Gud så jag känner igen situationen och maktlösheten i ett totalt ouppfostrat barn, ouppfostrat för att föräldrarna är rädda att barnet skulle trivas bättre hos den som ställer minst eller inga krav alls.
Och jag kan med gott samvete svara på att det inte är ett naturligt beteende av en snart tonåring, jag har själv uppfostrat 4 stycken såna och ingen av dom har vare sig varit dryg, lat eller fått sin vilja igenom med tjurighet.
Jag har aldrig tillåtit mina barn att äta lunchen hemma om skolans mat inte dög, då har dom fått vara utan till middagen och samma regler gäller mina bonusbarn nu, latheten blir det svårare att hantera när ingen av föräldrarna någonsin krävt något av barnen, ingen som lärt dom innebörden av handling och konsekvens.
Maken är nu beredd att riskera att dom hellre vill bo mer hos mamman för nu till sommarlovet ska dom få lära sig att hjälpa till, att ta ansvar och lära sig konsekvensen av att inte vilja göra något annat än agera som en primadonna från morgon till kväll.
En del skilsmässobarn beter sig som om dom vore gäster på ett 5 stjärningt lyxhotell.

LyckligtSlut

Äldre 3 Jun 15:45

#36

Anonym skrev 2010-06-02 15:25:26 följande:

TS, du beter dig inte som en bonusmamma!!

Det jag reagerar på att du är en vuxen person, du har ett eget biobarn och bonusbarn, men du skriver:
" Skulle du tycka det är okej att ditt barn tar med sig kompisar hem och bjuder dem på mat lunchtid då du ska laga din egen lunch när du har en bebis och ta hand om och inte har tid och vänta på att hon ska bli klar och sedan stå och diska upp efter ungen"

Det jag svarar på detta är:

jag skulle sätta mig ner med bonusbarnet och förklara hur det ska vara, att kanske förklara att det är okej men vi måste komma överens hur ofta de ska komma hem och äta lunch och att de måste ta hand om disken själv osv...

eller så tycker jag att du ska prata med din man och fundera om du verkligen ska bo kvar där, du verkar väldigt arg, frustrerad och omogen!

Blir så irriterad på folk som anser att styvföräldrar inte har ett skit att bestämma om i sitt eget hem. De har familj ihop också. Men det skapar säkert mycket trygghet för alla barn inblandade (även tonåringen?) om styvföräldern flyttar direkt hon vill säga sin mening? Hur kan folk hålla ihop äktenskap öht när inställningen är att man ska lämna så fort man inte håller med om allt? Skapa ännu fler separationer är ju jättebra för att stärka osäkra barns trygghet.

Om ett barn redan är så "bortskämt" att hon uttryckligen skiter i att mamman måste jobba jättemycket för alla fina saker hon får, nedvärderar alla i sin närhet, inte visar respekt, tror du då att det hjälper om man förklarar snällt efter så lång tid? Fungerar på en trevlig tonåring, men inte en som spårat ur lite och måste komma på rätt väg.

sextiotalist

Äldre 3 Jun 15:48

#37

Anonym skrev 2010-06-03 15:16:36 följande:

Gud så jag känner igen situationen och maktlösheten i ett totalt ouppfostrat barn, ouppfostrat för att föräldrarna är rädda att barnet skulle trivas bättre hos den som ställer minst eller inga krav alls.
Och jag kan med gott samvete svara på att det inte är ett naturligt beteende av en snart tonåring, jag har själv uppfostrat 4 stycken såna och ingen av dom har vare sig varit dryg, lat eller fått sin vilja igenom med tjurighet.
Jag har aldrig tillåtit mina barn att äta lunchen hemma om skolans mat inte dög, då har dom fått vara utan till middagen och samma regler gäller mina bonusbarn nu, latheten blir det svårare att hantera när ingen av föräldrarna någonsin krävt något av barnen, ingen som lärt dom innebörden av handling och konsekvens.
Maken är nu beredd att riskera att dom hellre vill bo mer hos mamman för nu till sommarlovet ska dom få lära sig att hjälpa till, att ta ansvar och lära sig konsekvensen av att inte vilja göra något annat än agera som en primadonna från morgon till kväll.
En del skilsmässobarn beter sig som om dom vore gäster på ett 5 stjärningt lyxhotell.

Nu måste jag protestera lite, bara för att dina barn var lätthanterliga tonårsbarnen så är dessa inte normen för alla barn. Du kan gå in i vilket forum som helst så kan du se att många föräldrar har tonåringar, som trots bra uppfostran, blir både dryga, lata och tjuriga. Mitt barn är på väg in i detta och jag lovar att ibland så får jag tokspel pga hans lathet, tjurighet och fruktansvärda dryghet. Han är sitt äldre syskon upp i dagen och då har de inte samma mammor (denna fd dryga, lata och tjuriga tonåring blev sedermera en sympatisk 20-åring som är helt underbar att ha att göra med, jag hoppas givetvis på samma utveckling på mitt eget barn).
Jag är inte helt ense med att inte låta barnet äta hemma om man inte äter lunchmaten, vi bor så nära att vårt barn får gå hem på lunchen ifall skolmaten inte är god. Jag själv äter ju inte mat som jag tycker om, varför skall mitt barn tvingas till det om andra möjligheter finns. Att låta mitt barn vara utan mat mellan frukost och middag finns inte i min världsbild, med tanke på att barnet redan är underviktig och äter miniportioner av maten, så det är min förbaskade plikt att som förälder se till att mitt barn får i sig mat.

Däremot så är jag säker på att man som förälder kan både mildra och förstärka tonåringens både trevliga och mindre trevliga beteende.

Men det dräller av tonåringar som går igenom en personlighetsförändring under några år, för att sedan återkomma till sitt rätta jag efter den värsta hormonstormningen. Man brukar ju säga att under vissa tider är hjärnan hos de som växer stängd för ombyggnad.

LyckligtSlut

Äldre 3 Jun 15:51

#38

Anonym skrev 2010-06-03 09:58:05 följande:

Har inte läst hela diskussionen... men visst är det så. Bonusmammor får inte i samma utsträckning uttrycka sin irritation inne på FL...i vissa trådar kanske. Jag har funnits i mina bonusbarns liv sedan dem var 2 äpplen hög och det är väl självklart att jag är en del av deras liv, uppfostran och betydelse. Vi är en familj och våra regler gäller, som jag och min man sätter tillsammans. Något jag lärt mig eftter mina snart 10 år som bonusmamma är att det är biomamman som inte accepterar mig i barnens liv, inte barnen och inte min man. Har ofta fått höra det, men barnpassning och avlastning för henne det duger man till...jaja den här diskussionen är gammal. Vi skiter i vad biomamman tycker, jag har alltid funnits i barnens liv, dem minns inget annat och har precis lika rätt att tycka och tänka som de biologiska föräldrarna. Vi har hårdare regler och rutiner hos oss än vad mamman har och hon kan inte låta bli att vara och peta i våra liv och tycka.. Det viktigaste är att inse att ni gör som ni vill och då inkluderar det DIG i din bonus liv (ditt hem dina regler) och stå på dig. Ta en diskussion med henne (vilket inte är det enklaste med en 13 åring, jag vet) förklara hur du känner och hur du tänker, kränk inte, var konsekvent och håll på det ni säger. Framför allt det jag lärt mig: den information som barnet ger kring biomamman och deras liv, bry dig inte, det är deras problem och inte ert. Man orkar inte engagera sig i allt, för då tar man slut.. men hos er ska hon visa respekt. Lycka till!

Förstår inte hur folk kan vara så hemskt otacksamma och oförstående mot styvföräldrar som vill vara involverade i sina styvbarns uppväxt, uppfostran, ve och väl. Klassiska kommentaren är "erkänn att du aldrig skulle behandla ditt eget barn så" och sanningen är ju att man ALDRIG skulle behandla sitt eget barn med sådana silkesvantar och tålamod som man har för styvbarnet.

Anonym

Äldre 3 Jun 15:59

#39

LyckligtSlut skrev 2010-06-03 15:51:20 följande:

Förstår inte hur folk kan vara så hemskt otacksamma och oförstående mot styvföräldrar som vill vara involverade i sina styvbarns uppväxt, uppfostran, ve och väl. Klassiska kommentaren är "erkänn att du aldrig skulle behandla ditt eget barn så" och sanningen är ju att man ALDRIG skulle behandla sitt eget barn med sådana silkesvantar och tålamod som man har för styvbarnet.

Det var dagens sanning det för jag skulle aldrig tolerera att mina barn skulle få bete sig ens i närheten av hur bonusarna beter sig utan reprimand, t.o.m mina nu vuxna barn kan bli förbannade för hur "småsyskonen" får bete sig utan konsekvenser, hur det ska klemas och vara så gulli-gull och försiktigt kring dom trots att dom vägarr att hjälpa till med någonting och skulle man (gud förbjude) någon gång be dom om något så får man bara ett stöddigt svar tillbaks om att dom inte har lust att hjälpa till.

Anonym

Äldre 3 Jun 16:29

#40

Jag tänker mest på att jag hade blivit galen att ha en tonåring med kompisar rännande hemma på skoltid när jag var nyförlöst. När jag var nyförlöst gick jag runt i amningsbh och trosor och hade en unge som satt fastklistrad på bröstet. Hade inte velat bli störd om jag låg och sov för bebisen hade varit vaken på natten och det dundrar in massa tonåringar. Jag hade sagt nej. Punkt slut. På skoltid är man i skolan (i alla fall tills min föräldraledighet tar slut )

Mittnick

Äldre 4 Jun 08:28

#41

LyckligtSlut skrev 2010-06-03 15:51:20 följande:

Förstår inte hur folk kan vara så hemskt otacksamma och oförstående mot styvföräldrar som vill vara involverade i sina styvbarns uppväxt, uppfostran, ve och väl. Klassiska kommentaren är "erkänn att du aldrig skulle behandla ditt eget barn så" och sanningen är ju att man ALDRIG skulle behandla sitt eget barn med sådana silkesvantar och tålamod som man har för styvbarnet.

Klockrent

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 08:53

#42

Anonym skrev 2010-06-03 16:29:03 följande:

Jag tänker mest på att jag hade blivit galen att ha en tonåring med kompisar rännande hemma på skoltid när jag var nyförlöst. När jag var nyförlöst gick jag runt i amningsbh och trosor och hade en unge som satt fastklistrad på bröstet. Hade inte velat bli störd om jag låg och sov för bebisen hade varit vaken på natten och det dundrar in massa tonåringar. Jag hade sagt nej. Punkt slut. På skoltid är man i skolan (i alla fall tills min föräldraledighet tar slut

)

precis! skoltid är man i skolan

ja instämmer också med vad en annan skrev i tråden. man skulle inte behandla sina egna barn lika. jag skulle inte tolerera att mitt barn talar om mig så som min bonusdotter gör om sin mamma. tror hon bestämmer över henne.

jag vet att detta är en period i hennes liv då hon har denna attityd. men jag är riktigt osäker på om hennes otacksamhet och hennes enormt bortskämda beteende kommer försvinna. jag är rädd för att hon kan bli en av de som hamnar i "lyxfällan". lånar pengar, lever över tillgångar, kommer till mamma rännandes om pengar.

jag hoppas det inte blir så. jag hoppas hon förstår att man inte kan köpa allt, och att man inte kan komma till ens föräldrar och begära pengar eller leva på dem

jag och sambon har berättat för henne vad som gäller om hon bor hemma i vuxen ålder. att då får hon betala för sig, hjälpa till osv. Hon trodde allvarligt att hon skulle få bo här gratis, inte göra något, som ett hotell. (behöver inte betala om hon inte har pengar) men vi skulle absolut ställa krav på henne. Detta har vi pratat med henne om. Och att ju äldre hon blir ju mer krav kommer vi ställa på henne.

hon pratar då om att då tänker hon bo hos mamma.
Min sambo är jätterädd för detta. Han har sagt att allt känns som en tävling om vem hans dotter gillar, vill vara hos mellan honom och biomamman. jag har sagt till honom att ja det finns en risk att bonus kommer vilja bo hos sin mamma för att det är enklare där, slipper ansvar och slipper ta hand om något. Men att det ju inte kommer hjälpa henne något om han också skulle börja med det. Jag skulle inte acceptera det och det har jag också sagt till honom. Så länge hon bor hos oss ska hon hjälpa till, även om det sker motvilligt och hon ska ta sitt ansvar. inget lyxhotell här inte. Här ska vi leva som en familj, där alla drar sitt strå till stacken så att säga.

Ni föräldrar som tävlar med varandra om vem erat barn ska vara hos. Skäms på er. Fattar ni inte vilken jävla björntjänst ni gör för era barn!

sextiotalist

Äldre 4 Jun 09:43

#43

Anonym skrev 2010-06-03 16:29:03 följande:

Jag tänker mest på att jag hade blivit galen att ha en tonåring med kompisar rännande hemma på skoltid när jag var nyförlöst. När jag var nyförlöst gick jag runt i amningsbh och trosor och hade en unge som satt fastklistrad på bröstet. Hade inte velat bli störd om jag låg och sov för bebisen hade varit vaken på natten och det dundrar in massa tonåringar. Jag hade sagt nej. Punkt slut. På skoltid är man i skolan (i alla fall tills min föräldraledighet tar slut

)

Jag tror faktiskt inte att någon tonåring hade släpat hem några kompisar om det fick se en kvinna hemma i trosor och BH med ett barn fasthängande vid tutten ;).

Det som jag tycker däremot är viktigt vid, när man inte har ett hem, det är att även tonåringen måste lära sig att kommunicera, det tar tid och tonåringar kan (inte alla) ha ett filter som tar bort väldigt mycket.

Självklart måste man ha regler, det är inte detta. Men reglerna måste få se olika ut beroende hur familjesituationen är.

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 15:13

#44

ne nu sätter det här priset på att hon inte uppskattar saker.

Jag fick nyss veta att min bonus "råkat" tappa sin mobil i skolan så den gått sönder. Nu är det så att denna tjej önskad sig en ny mobil ett tag och det har varit prat om att hennes föräldrar skulle ge henne en ny som skolavslutningspresent om hon skött sig i skolan.

Nu tänker ni att detta är väl inget och skrika för, men så här det så här att tjejen har lagt sin förra mobil på marken så att någon råkade trampa på den så det blev repor. Hon stack en skruvmejsel i mobilen och bände upp luckan för hon ville komma åt minneskortet, i stället för att fråga hur man gör. Detta med en mobil hon inte haft längre en ett år. Så när den mobilen till slut inte klarade av mer så fick hon använda en gammal, vilket hon blev ledsen och arg över, blev ett bråk över detta hemma vid det tillfället mellan henne och hennes pappa. Nu är det alltså den här gamla mobilen som gått sönder. Lägligt anser jag och sa hennes pappa också. Hon räknar stenkallt med att få en ny mobil, så som de pratat om fall hon skött sig i skolan.

Nu till det andra. Den här tjejen har misskött sig i skolan. Det är inte bara här hemma hon har attityd utan även i skolan mot lärare. Hon hatar aktoriteter. hon tror hon kan göra som hon vill när hon vill. Om de säger åt henne något i skolan har hon vid flertal tillfällen gett dom en hemsk attityd och bara sagt att hon inte vill och totalt skiter i att vissa saker måste man göra ändå. Hon har skolkat, struntat i och göra vad lärare ber om osv. Struntar i läxor, ljuger för hennes pappa att hon inte har några och förlitar sig på att hennes kompisar ska ha koll och fixa allt åt henne. Ja senaste hon var hemma och åt lunch här hemma i stället för i skolan och kom försent tillbaka. Så på det sista föräldramötet kom hennes föräldrar överrens om att hon skulle få en mobil om hon skötte sig i skolan.

Detta anser ju inte jag hon direkt gjort. häromdagen då hon hade läxa, så frågade hennes pappa om läxor som vanligt. Hon sa att hon inte hade någon, efter lite mer utfrågning så sa hon att hon glömde sin bok i skolan detta trotts att hennes pappa påmint henne flera ggr och tilloch med sms henne på skoltid och sagt åt henne och inte glömma. Så hon fick utbrott sa att han ska sluta bry sig så mycket för det ordnar sig, sa att hon ska ringa kompisar och fråga vad de har i läxa. Dock så har hon skött sig i skolan mer än vanligt måste jag ju säga.

Ja så det är då denna mobil som gått sönder. jag sa till min sambo att ger de henne en ny mobil nu direkt så lär hon sig ju att hon kan skita i och värdesätta sina saker eller ens uppskatta något hon får. varför skulle hon? hon får ju nytt! Tyvärr är det så hon tänker. Det är inte första gången något pajat och hon fått nytt. Ja inte alltid nytt. hennes dator, visserligen en begagnad med ändå. hennes gamla tv, ny fick hon dagen efteråt.

hennes pappa sa att vi får se vad han bestämmer sig för sen. men även om han skulle ta sitt förnuft till fånga och ta mitt råd så kommer säkerligen hennes mamma allt fixa en NY till henne. Vi har massor av gamla mobiler här, jag tycker allt att en av dom duger tills hon visar att hon uppskattar värdet av saker!

Anonym

Äldre 4 Jun 16:23

#45

Ruggigt hur lika barn verkar vara just i den åldern, eller beror det på att det är curlade skilsmässobarn?
En 5 månader gammal "pekmobil" är trasig här också, har tappats i backen/golvet ett antal gånger och att vara rädd om något är inget som existerar i hennes värld, pappa kan för det mesta laga om något går sönder eller så får hon nytt.
Den här gången har jag förbjudit honom att köpa nytt, behöver hon mobil så kan hon få ta en ny Samsung (billigaste modellen) som vi har extra här hemma, men glöm det där med att det ska finnas kamera eller extra finesser på den.

Anonym (irriterad) Trådstartaren

Äldre 4 Jun 18:45

#46

Anonym skrev 2010-06-04 16:23:46 följande:

Ruggigt hur lika barn verkar vara just i den åldern, eller beror det på att det är curlade skilsmässobarn?
En 5 månader gammal "pekmobil" är trasig här också, har tappats i backen/golvet ett antal gånger och att vara rädd om något är inget som existerar i hennes värld, pappa kan för det mesta laga om något går sönder eller så får hon nytt.
Den här gången har jag förbjudit honom att köpa nytt, behöver hon mobil så kan hon få ta en ny Samsung (billigaste modellen) som vi har extra här hemma, men glöm det där med att det ska finnas kamera eller extra finesser på den.

ja usch ja. inte nog med att hon tappade mobilen, vilket hon gjorde från ett fönster i skolan...
utan hon glömde också väskan, med husnyckeln i, hemma hos en kompis så hon kunde inte komma in hemma utan stod och böla över en timme innan hon åkte hem till sin mamma. Nu så får hon inte tag i väskan eller för kompisen är inte hemma. Liksom hon tappar mobilen så hon inte kan använda en och har inte vettet att kontrollera att hon tar med sig sin väska, nyckel så hon kan komma in hemma. Hon har för vanan att blint räkna med att "jag" ska komma och öppna åt henne jämt. Jag och hennes pappa har sagt åt henne att hon måste ta med nyckel hur många ggr som helst. Får se vad som mer kommer fram idag om den "tappade" mobilen.

Detgörsåontihjärtat

Äldre 20 May 17:55

#47

Så skönt att läsa om andra tonåringar som beter sig lika illa som min. Tror i min hjärna att jag gjort nåt fel i hennes uppfostran. Vad har jag gjort för att få en sån här 18(!)åring. Hon är 18 och det har börjat för ett halvår sen ungefär. Ber henne att hjälpa till hemma, hon lyfter inte ett finger utan undrar bara när maten är klar. Blir arg när kläderna inte är rena. Snäser åt snällaste syskonen. Otacksam ända Unni ryggmärgen. Jag älskar att fixa med frisyrer, är frisör men har sadlat om för några år sedan. Idag är det bal och jag hade tagit ledigt halva dagen för att fixa hennes hår. Tror ni inte hon har tagit dit en kompis istället. Kompisen skulle plötsligt fixa håret!? Känns väldigt snopet när hon vet hur mkt jag tycker om att göra fina frisyrer. Har gjort otaliga bal och bröllops frisyrer och är en ung mamma så jag är inte gammalmodig på nåt vis. Jag är uppdaterad.

Blev så ledsen och besviken när jag plötsligt skulle stå o titta på när kompisen fixade håret. Jag fick ett spel och talade om hur jag kände och åkte min väg. Sitter nu i bilen några mil iväg och undrar vad jag håller på med och varför mitt egna lilla barn inte vill att jag lockar henne.. Vad har tagit åt henne? Varför är det så svårt att vara en glad o lycklig familj med tonåringar. Det enda jag vill är att hon flyttar just nu. Hon gör mig så ledsen o besviken varenda dag. Och kostar hur mkt som helst. Hon har egen häst, om hon bara visste vad vi lägger ner på henne. Bortskämd otacksamma unge.

sextiotalist

Äldre 23 May 12:22

#48

sextiotalist skrev 2010-06-03 15:48:04 följande:

Nu måste jag protestera lite, bara för att dina barn var lätthanterliga tonårsbarnen så är dessa inte normen för alla barn. Du kan gå in i vilket forum som helst så kan du se att många föräldrar har tonåringar, som trots bra uppfostran, blir både dryga, lata och tjuriga. Mitt barn är på väg in i detta och jag lovar att ibland så får jag tokspel pga hans lathet, tjurighet och fruktansvärda dryghet. Han är sitt äldre syskon upp i dagen och då har de inte samma mammor (denna fd dryga, lata och tjuriga tonåring blev sedermera en sympatisk 20-åring som är helt underbar att ha att göra med, jag hoppas givetvis på samma utveckling på mitt eget barn).
Jag är inte helt ense med att inte låta barnet äta hemma om man inte äter lunchmaten, vi bor så nära att vårt barn får gå hem på lunchen ifall skolmaten inte är god. Jag själv äter ju inte mat som jag tycker om, varför skall mitt barn tvingas till det om andra möjligheter finns. Att låta mitt barn vara utan mat mellan frukost och middag finns inte i min världsbild, med tanke på att barnet redan är underviktig och äter miniportioner av maten, så det är min förbaskade plikt att som förälder se till att mitt barn får i sig mat.

Däremot så är jag säker på att man som förälder kan både mildra och förstärka tonåringens både trevliga och mindre trevliga beteende.

Men det dräller av tonåringar som går igenom en personlighetsförändring under några år, för att sedan återkomma till sitt rätta jag efter den värsta hormonstormningen. Man brukar ju säga att under vissa tider är hjärnan hos de som växer stängd för ombyggnad.

Tråden dök upp igen och jag kan numera berätta att min dryga tonåring är en mycket trevlig ung man i slutet av tonåren, visst, han är fortfarande billig ibland. Men det blir folk av tonåringar också

sextiotalist

Äldre 23 May 13:08

#49

Detgörsåontihjärtat skrev 2016-05-20 17:55:49 följande:

Så skönt att läsa om andra tonåringar som beter sig lika illa som min. Tror i min hjärna att jag gjort nåt fel i hennes uppfostran. Vad har jag gjort för att få en sån här 18(!)åring. Hon är 18 och det har börjat för ett halvår sen ungefär. Ber henne att hjälpa till hemma, hon lyfter inte ett finger utan undrar bara när maten är klar. Blir arg när kläderna inte är rena. Snäser åt snällaste syskonen. Otacksam ända Unni ryggmärgen. Jag älskar att fixa med frisyrer, är frisör men har sadlat om för några år sedan. Idag är det bal och jag hade tagit ledigt halva dagen för att fixa hennes hår. Tror ni inte hon har tagit dit en kompis istället. Kompisen skulle plötsligt fixa håret!? Känns väldigt snopet när hon vet hur mkt jag tycker om att göra fina frisyrer. Har gjort otaliga bal och bröllops frisyrer och är en ung mamma så jag är inte gammalmodig på nåt vis. Jag är uppdaterad.

Blev så ledsen och besviken när jag plötsligt skulle stå o titta på när kompisen fixade håret. Jag fick ett spel och talade om hur jag kände och åkte min väg. Sitter nu i bilen några mil iväg och undrar vad jag håller på med och varför mitt egna lilla barn inte vill att jag lockar henne.. Vad har tagit åt henne? Varför är det så svårt att vara en glad o lycklig familj med tonåringar. Det enda jag vill är att hon flyttar just nu. Hon gör mig så ledsen o besviken varenda dag. Och kostar hur mkt som helst. Hon har egen häst, om hon bara visste vad vi lägger ner på henne. Bortskämd otacksamma unge.

Det där med frisyren, det kallas för att klippa navelsträngen. Hade ni kommit överens om att du skulle fixa frisyren eller var det något som du bestämt själv?
Hade ni kommit överens, då hade du all rätt att vara besviken, speciellt när du tagit ledigt. Är det något som du hade bestämt själv, då är det du som varit den som betett dig mest tonårsaktigt om du blivit sur.

Du måste sluta se hennes om det lilla barnet, hon är en ung kvinna som vill bestämma själv vem som lockar hennes hår.

Ne nu är jag fan trött på hennes jäkla beteende!

INNEHÅLL