Förstår dig, jag var också livrädd och nu har jag gjort de en gång och är livrädd för att göra de igen.
Jag hörde att de skulle kännas som att skita ut en vattenmelon. Och precis så känns de, det är inte de hemska när du ska krysta! Då får du äntligen hjälpa till och känna att de är lite på dina vilkor, värkarna börjar svagt. När de mätte mig tror jag att ja låg på 20, när jag närma mig 40 så hade jag riktigt ont, rejäl mensvärk och ryggen kändes som den skulle brytas, när jag sen låg i förlossningesrummet så mätte de upp till 140 och då var de ändå¨lättare.
De blir stegvis, akta dig för att ta kvaddlar, de hjälper inte alls och gör så ont.
Ta lustgas, den hjälpte mig. Du kommer inte dö, du kommer få ett vackert barn och de kommer göra ont, de är de värsta man kan göra men folk gör ju om de hela tiden och de måste ju betyda att de inte är så illa.
Det kommer gå jätte bra, andas, ha din man vid din sida och jut av att de snart är över.
Det jag tyckte var hemskt var att ingen tala om hur de var efteråt, min syster sa samma sak. Dom kommer be dig kissa efteråt och de gör också ont, du kommer få tvätta dig med vatten efter du kissat för med papper går inte. Du kommer blöda.
Vill ju inte skrämma upp dig, men jag var så arg för jag inget fick veta utan märka allt sånt sen och då skrämde de upp mig.