Till er i utlandet, får era barn gå till skolan själva eller vara ute och leka själva?

Det har ar en av de storsta anledningarna att jag funderar pa att flytta hem - sa att barnen kan fa uppleva lite frihet! Nej dom kanske inte saknar vad dom aldrig haft - men jag har manga harliga minnen av att rymma ut i skogen med mina kompisar, som Ronja och Birk - och komma hem med svansen mellan benen sa fort det blev morkt och det vill jag att mina barn ska ha med.

Men det later som att jag kanske blir besviken enligt inslag #9 - jag hoppas det fortfarande ar som pa den gamla goda tiden om man bor pa landet eller i ett mindre samhalle i alla fall... vad vore basta forumet att fraga om detta?

Har i Australien sa har barnen ingen frihet alls, dom blir korda till skolan tills dom ar minst i hogstadiet, och det ar nog inte foran dom har varit tonaringar ett par ar som dom far va hemma sjalva.

Men samhallet har (i Perth i alla fall) ar helt annorlunda - folk ar besatta av att ha "privacy" sa ingen ser varandra - tradgardarna har tva meter hoga staket (som man inte kan se igenom) alla har persienerna dragana, avstanden ar ratt langa sa ingen ar ute och gar eller cyklar, bara kor bil, sa det kanns lite som en "ghost town" vilket gor att det kanns osakert - jag kan inte saga om statistiken haller med mej eller ej, och vill nog inte veta - men jag kanner mej i alla fall mycket sakrare i Sverige dar bara "skumma" manniskor drar for gardinerna och man har en halv meter hog hack som staket.

Sen tror jag barnen ar annorlunda ocksa - dom spenderar sa mycket tid pa att aka fran piano, till ballett, till forskola fore forskola lektioner, mm mm fran typ 2 ars alder att dom har liksom inte tid att lara sej lite "life skills".

Eftersom det är jag som skrev inslag #9 svarar jag på mammaiperth

Ja, det finns risk för att du blir lite besviken - även i ett litet samhälle eller ute på landet. Samtidigt är det där ju något som du bestämmer själv över. Dessutom är det nog skillnad på att bo i Perth eller att bo på landet i Sverige, i vilket fall som helst.. Vi är iallafall själaglada över att ha flyttat hem till Sverige just av den här anledningen. Vilken frihet!!

(Och jämför då med överfulla Holland, med dess frimärken till trädgårdar, hundbajsstinna lekplatser och övertrafikerade gator med bilar och moppar som susar fram..och då bodde vi ändå i ett lugnt område..)

Det som slog mig när vi flyttat var dock att andra svenskar, även på små orter (vi bor på landet utanför en by på ca 6000 pers), har blivit lite rädda för att släppa ut sina barn fritt.
Sedan har ju eländiga historier som t ex den om Engla inte gjort att den svenska föräldern känner sig tryggare med att släppa löst sina barn, om de än gör det aldrig så ansvarsfullt - och jag tror det spelar in.

Men, samtidigt är det många som inser att de själva växte upp annorlunda än vad de låter sina barn göra - och som tycker att det är lite skevt. Vi pratade rätt mycket om det på en grillfest med andra barnfamiljer i vår lilla miniby, och några berättade att de faktiskt blivit inspirerade av oss och börjat låta sina barn gå lite friare. Så vi bestämde där och då att vi faktiskt skulle ha lite extra koll på varandras ungar, så att vi alla skulle känna oss lite tryggare - och samtidigt kunna låta barnen leka friare .

Jag har en son som är 6 och vi bor i UK. Han går inte till skolan själv och som någon annan sa så är det faktisk olagligt här att lämna barn under 12 ensamma hemma.

Jag frågade några engelska mammor häromdagen faktiskt ifall de tyckte att barnens "frihet/självständighet" hade förändrats sedan de själva växte upp. Alla svarade enhetligt att absolut hade det de. Och så började de berätta om hur det var när de själva växte upp - och det var jättelikt som hur jag hade det i Sverige som liten!
Så jag ser det mer som en förändring med tiden än något annat. Med dagens media information så har vi då oerhört mycket mer "visibility" över alla hemska saker som kan hända våra barn. Fast statistiskt sett är det inte mer övergrepp på barn i uk nu än för 30 år sedan.
Själv är jag hellre lite försiktig - jag skulle aldrig förlåta mig skälv om nåt hände.
Håller också med inläggen som sa att "det man inte vet saknar man inte".

Jag bor i Uk och min vår son är 6 år och han har precis börjat gå till skolan själv. Men jag måste säja att jag tror att han är den enda 6 åring som går själv.  Fast jag har bestämmt mej att jag vill ge honom lite frihet. plus att han bara ar en pytte liten väg som han måste gå över.
Så det är 12 är man måste vara för att vara själv hemma. Det är i alla fall skillnad mot sverige. För där vet jag många som lämmnar sina barn medans dom åker och tränar, handlar mat osv.
Jag tror fortfarande att det är mer fritt i Sverige. Jag har många kompisar där vars barn går till skolan och leker själva ute.

Tror att det precis är så, det är tiden som förändras inte länderna isig. Har flertal vänner med barn i olika åldrar i olika förorter till Stockholm och Göteborg, och där är det bara 9+ barn som går själva till skola eller fritids osv, yngre barn hämtas och lämnas av föräldrarna.

Det är väldans lätt att jämföra ett Sverige som inte finns längre, dvs det Sverige vi växte upp i (beroende på hur gamla vi är) med dagens UK, och den jämnförelsen är lite oshysst.

Jag tror att detta är något som kommer och går, kanske konstig jämnförelse, men när jag flyttade hit för 15år sen slogs jag av hur dåligt klädda barnen var ute, dvs inga regn byxor, overaller osv, men idag så har nästan alla barn mina 2 leker med "rätt kläder för rätt väder".

Ska tillägga att jag bor i en liten by i Yorkshire, men trots det så får mina barn inte gå till skolan själva eller leka ute själva, förrutom i trädgåren, framförallt för att folk kör som tokingar här.  

Jag bor i italien i en "forort" kan man saga..
Har sa ar inte barnen ute ensamma innan de ar ca.12 ar, och efter det sa ar det inte heller sa vanligt innan de ar i 14-15ars alder, Invandrarbarnen burkar man kunna se oftare ute ensamma men inte de italienska...eller mina...
Min dotter pa 8 brukar fa ga en liten bit av skolvagen sjalv, man ser skolan fran vart jag lamnar henne och den tiden ar det fullt av andra barn och vuxna dar sa jag kanner mig lugn, skulle kunna lata henne ga till skolan sjalv ocksa for jag litar pa henne och hon ar duktig i trafiken, men hon vill inte ga sjalv annu...
Samtidigt sa berattar min man om att aven nar de var sma sa var de ute sjalva, cyklade och lekte i kvarteren...
Jag tror inte heller att kriminaliteten och overfall pa barn har okat procentuellt varken i sverige eller i andra lander t.ex. italien men genom att de flesta barn inte lamnas utan uppsikt sa vilka barn ar det som blir "overfallna", jo, ngn utav de fa som gar ensam till skolan eller leker ute sjalv... Sa det ar helt klart mycket farligare for mitt barn att vara ute nu an det var for 20-30 ar sedan just darfor att de ar sa fa barn som ar "tillgangliga" for de sjuka psykopaterna som finns. Sedan sa kor bilarna mycket fortare an vad de gjorde for 20 ae sedan och det ar mkt mer trafikerat...
Samtidigt sa har barnen en annan narhet till foraldrarna har, de skams inte nar man haller dem i handen pa gatan utan kan rent utav gilla det...skulle man halla en 8arig "helsvensk" unge i handen pa stan sa skulle han/hon skammas (tror jag, sa var det nar jag var liten iaf)..
min dotter saknar inte friheten for hon har aldrig haft den forutom da vi har varit i sverige, typ ute pa garden eller gatan sjalv med hunden dar min syster bor men inte dar min mamma bor aven om det inte ar en stor stad utan for att pa hennes gard sa bor det mkt invandrare och det ar valdigt mkt brak dar tyvarr...

Jag hämtar min dotters 7-åriga kusin från skolan ibland (i England). Vi bor i en trygg liten by på landsbygden men lärarna skulle aldrig lämna ett barn att gå hem ensam eller med någon de inte känner. Visst är det kanske överbeskyddande men när mina egna barn börjar skolan skulle jag inte vilja ha det annorlunda.

Växte själv upp i en lugn och liten ort men trots detta kommer jag ihåg tre fall från min egen skoltid där barn åkte riktigt illa ut på vägen hem från skolan. 

Jag bor numera i Sverige igen, Stockholm, och på min dotters skola vill de absolut inte att man låter barnen gå ensamma till och från skolan de första åren. Åtminstone 8-9 ska de vara.
Som wawoom sa om Italien, så ser jag att det är även här: invandrarbarnen är ute ensamma men inte andra barn.

Bor i Brasilien och har undviker man lange att lata barnen ga sjalv till skolor etc pga galen trafik (aven om man bor pa ett mindre stalle), samt i vissa fall finns risk for kidnappning (om man ar utlansk och de tror man ar rik). Beroende pa var man bor kan barnen fa leka sjalva pa gatan vid 8 ars aldern, men det ar valdigt individuellt, men var gata ar lugn och fullt med barn och vuxna som tillsammans har overblick (alla kanner allas barn liksom). Men det har blivit svarare och svarare att ge barnen den frihet som jag hade i Sverige som barn och min man hade har i Sydamerika som barn. Trisst, men tror anda det gar att ha en bra barndom, absolut, man far bara adjustera allt lite.

Kan ju tillagga att barn i riktigt fattiga distrikt ar mycket friare eftersom foraldrarna ofta tyvarr inte har ett val, de maste jobba och lamna barnen ensamma eller under dalig uppsikt. Ju fattigare desto mer ensamma vistas barnen pa gator etc. Men jag vet att detta oftast inte alls ar vad foraldrarna egentligen foredrar...

En till i Kanada (fast i fransktalande Montreal) och här är det inte ens lagligt att ha ingarna själva innan 12 års ålder, så man har inget val (om man inte vill skämma ut sig totalt och ge intrycket av att vara en förälder som skiter blankt i sina barn). I fattigare områden har jag sett yngre som gått ensamma, men det är långt ifrån den norm som finns generellt.

Jag växte upp under stor frihet, cyklade till skolan när jag gick i ettan och tog mig själv till dagmamman flera kilometer bort. Brorsan & jag klarade hela helger själva ensamma när jag var 10-11. Jag hade nog tyckt att det var mysigare om mamma eller ngn vuxen hade varit med och mött upp mig på vägen / varit hemma med oss.

Jag bor i Mexico City och här är det för de flesta otänkbart att lämna barn oövervakade utanför hemmet. Vi bor i ett område som har fem höghus och tillhörande park, allt är inhägnat och vid den enda ingågen så finns det vakter som kollar att man verkligen bor där och tar id på gäster. Här har det hänt att jag har sett barn i 12-årsåldern leka själva i parken men absolut inte barn som är yngre än så.

På grund av avstånden och trafiken så måste de flest åka bil till och från skola/jobb så det vanligaste är att barnen körs tills de är gamla nog att köra själva (16 år). Även om skolan skulle vara på gångavstånd så är det otänkbart att barn under 12 år går själva. Min mans systerdotter fick dock ibland gå till ett köpcenter efter skolan med sina kompisar, då var hon ca 13-14 år.

Min son är än så länge bara 1 år gammal men som situationen är här i Mexico så skulle jag nog inte låta honom göra saker på egen hand förrens han är minst 13-14. Mexico är det landet i världen där flest kidnappningar sker och man hör ofta om barn som kidnappas och sen hittas döda eller aldrig återfins, här känns det som att det finns ett mer verkligt hot än i tex Europa.

På grund av detta så är vi påväg att flytta tillbaka till Sverige, nu har jag bara ett barn men jag skulle aldrig klara av att ha två eller fler barn här, man måste ha järnkoll på dem hela tiden. Att anlita en barnvakt är tex för mig helt otänkbart, man kan inte lita på folk man inte känner. Många barn som har kidnappats har kidnappats av personal som har jobbat i hemmet och även ibland av poliser. Mexico City är ett av de säkraste ställena att bo på i Mexico, vilket är skrattretande...

bor i usa min son far bara aka skolbuss fram och tillbacka fran dagis men annars ska han vara med mig men han ar forstas bara 4 ar