Vet inte om jag klarar att gå på min sons begravning...

Det tar ont i mig då jag läser detta och jag gråter med dig!Jag har inga svar men jag vill beklaga sorgen och sända dig styrkekramar!  Sköt om dig och ta en dag i taget!

Jag kan inte förstå hur du känner dig, men jag förstår att tanken på begravningen känns hemsk. Men det kan nog ändå vara bra att få ett avslut, även om sorgen inte tar slut. Ingen förälder skulle behöva uppleva sitt barns begravning... Alla ord är för futtiga.."beklagar sorgen" räcker liksom inte till....

finns inga ord att säga...
beklagar!!!!!!
kram

Beklagar verkligen! Jag hoppas du finner mod till att gå på begravningen trots allt, men jag förstår att det inte är lätt!

Massor av styrkekramar till dig!

Åh stackare... jag sitter och gråter när jag läser dina ord.

jag sitter här med samma ångest. Min son dog för 8 dagar sen och vi har inte orkat ta tag i begravningsbiten ännu. Vi vet hur vi vill ha det, vi har valt bort jordbegravning för det känns alldeles för svårt. Vi vill kremera, bevara honom i samma form så länge som möjligt och vi vill ge honom en plats, ett hem

Jag förstår inte heller hur jag ska klara av det här, men jag tänker det som om då får han sin plats här i världen, han kommer aldrig hem som vi ville att han skulle göra, men han kommer att ha ett hem. Det känns jobbigt att veta vart han är nu, han är varken hos oss eller i sin kista.

Det kommer och bli ofantligt svårt för dig och de som är med, men det är din chans att få ta farväl av honom, gör det till en fin stund, så du alltid kan bära det med dig. Om du inte går så tror jag du ångrar dig senare.

Jag ska tänka på dig imorgon så mycket jag bara kan och jag ska sända dig alla styrkekramar jag kan så du orkar att ta dig igenom det här svåra!

Hej!
Jag beklagar sorgen över att ni inte fick behålla eran son.
Jag förlorade min son i jan och hade begravningen i feb,mådde jätte dåligt och ville inte gå heller.
Men jag gick och det ångrar jag inte,på nåt sätt så var det ett avslut och jag kände någon slags ro i kroppen efteråt även om jag grät mig igenom hela begravningen.

Ta stöd från alla nära och kära så klarar du av begravningen.
Tänker på er.
Varma kramar änglamamma till Arvid

Jag förstår hur du känner. Vi begravde våran dotter den 4 maj. Det var jättetungt men jag kan redan se tillbaks på det som ett fint minne. Vi var bara de närmsta släktingarna närvarande och hade stöd utav varandra. Jag och min sambo hade bestämt att vi ville sänka ner hennes kista och jag bävade för det men när vi väl stod där så kändes det ändå bra att göra det själva.

Men det är fruktansvärt att behöva begrava sitt eget barn, önskar att ingen skulle behöva uppleva det. Även om jag visste att Astrid låg där i kistan så försökte jag tänka att det bara var hennes skal och att hon ändå finns ibland oss hela tiden.

Jag hoppas det kommer att bli ett fint minne för er också. Lycka till känns ju helt fel att säga men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Styrkekramar från en annan änglamamma