vill flytta men ar fast!!!

Jag undrar om det blivit fel på några "här" och "där" i inlägget - för jag fattar inte riktigt problemet.
Stämmer det att ni bor i Sverige, det inte finns några jobb till honom här, och att du inte trivs utan vill flytta - och att ni ser att lösningen finns i att flytta till England?

Då är det ju inte något problem - hä' ä' ba' å flytt!

Åh, jag börjar fatta problemet nu.
Du bor med dottern i Sverige - gv med svensk pappa - men vill flytta..

Okej. Du börjar med samarbetssamtal med pappan och kolla om ni kan komma överens om något vettigt sätt att fortsätta vårdnaden och boende/umgänge på, trots större avstånd. Du får vara beredd att vara den som kanske går en extra mil för att få umgänget att funka, eftersom det är du som flyttar..

Går inte det, så tar du kontakt med en bra internationell familjerättsadvokat (finns listor på www.saknadebarn.org och www.reunite.org) - de är specialiserade på allmän internationell familjerätt och inte bara på barnkidnappning, vilket kanske är lätt att tro annars när man läser på de websidorna.

Han/hon kan sedan hjälpa dig att ansöka om ett tillstånd för att få flytta - eller att ta frågan till tingsrätt, för att stuva om i vårdnads/boende/umgängesfrågan.

Det är absolut inte omöjligt att flytta och ha kvar gemensam vårdnad - däremot måste man se till att umgänget och boendet löses på bästa sätt.

en flytt kommer aldrig att bli av, pga av dottern.. men ibland onskar jag att det gick, antar att jag bara behovde skriva av mig lite.. pappan och jag kommer overens men skule bli fullstandigt galnom jag ens skulle namna en flytt ;) tack i allafall ..

Vet du... Jag lämnar min son kvar i sverige, och flyttar till uk inom mycket snar framtid.. Detta för att han går i skola här i sverige, har sina vänner här och sin faders familj här.. Jag är trygg med att min son kommer att ha det bra.. Han kommer att komma till mig vart lov, och bor hos pappan på terminerna.. Så ja, det går faktiskt att lösa...(Tro mig, jag hade mer än gärna tagit med honom, men...)
Nu till dig, jag förstår så väl att du vänder tillbaka och inte vågar göra mer än att bara tänka tanken..
MEN så länge din dotter inte börjat skolan, så har du ett utrymme just nu att kunna få med henne om du skulle vilja flytta, detta berättar jag bara för att du ska veta att det är väl nu du isf ska kontakta en advokat och fint och försiktigt rita upp riktlinjerna för er framtid med dottern... (Din och ditt ex..) (Vad händer om du får jobb i andra änden av sverige?? Då kommer ju samma sak hamna på tapeten... Nu mer räcker det ju inte att ha ett barn att ta hänsyn till vad det gäller akassans regler om jobbsök inom begränsade orter, nu ska man ju söka hela sverige.. nu ursäktas ju bara föräldrar till gravt handikappade barn...) Ja det kanske inte är mer än en tanke för dig, dock blir det min verklighet nu när huset äntligen blev sålt...
Hur ni skulle kunna lösa det till en början vore ju lika tid fast med lite längre intervaller... Iaf fram tills hon började skolan.. Det är då man måste bestämma sig för var barnet ska bo, för de kan inte åka mellan 2 skolor...
Sen kan jag även berätta att det finns en liten tumregel inom rättsväsendet, och det är att så länge barnet har en adekvat utbildning, inte utsätts för misshandel, eller får växa upp i ett missbrukarhem, ja då finns inga skäl till att ta från boendet från den ena parten.. (Ja så sade advokaten till mig, så jag har inga rättsliga hinder att ta med min son, men jag väljer att låta tryggheten gå före mina behov...)

Jag hoppas att detta inte låter som klank eller som om jag uppmuntrar dig till att ta tösa och spring... MEN jag vet hur det är att vara där du är med jobbtankar och önskan om flytt, och barn...

Valdigt svar situation, och jag forstar absolut att det kanns lockande att flytta, men jag tycker att du gor ratt i att satta dotterns behov fore din egna och stanna kvar i Sverige for hennes skull.