Prematurmammor som födde vaginalt

Men vad korkat, TS. Alltså inte du, men värkarna som man får för att öppna sig har ju ingen aning om hur stora bebisen/bebisarna är och det är ju det som gör så fruktansvärt ont! Inte heller krystvärkarna vet strl på barnen! Nej, jag tror då inte du/ni har ahft en lättare förlossningen bara för att barnen varit små, snarare tvärtom för ni har ju varit psykist stressade och oroliga för era barn! (antar jag)

Mina tvillingar föddes i 35+5. Blev igångsatt pga tillväxthämning.
Födde som sagt vaginalt och det gick skitfort!
Fosterhinnan togs hål på 11:17. Inväntade egna värkar med de kom ej så jag fick stimulerande dropp vid ett tiden. Sammandragningar vid ca 14:00, hade aldrig upplevt det under graviditeten så det var något nytt
Värkar startade vid 15:00 och 18:24 kom gossen på 2710 g och 47 cm.
18:32 kom tjejen 42,5 cm 1710 g.

Det enda jag har fått höra om min förlossning är att den gick fort, vilket den också gjorde. Väldigt fort med tanke på att jag var förstföderska OCH igångsatt. Många blir oxå förvånade över att jag födde vaginalt.

Jag längtar till nästa förlossning. Trots att det gjorde ont vill jag verkligen uppleva den smärtan igen för det finns ju inget bättre än att bli mamma.

Exakt idag är bebbarna 4 månader,,,ser att klockan nu är över 00.00 så de är faktiskt 4 mån + 1 dag

Jag har fött barn i v 38 och i v 34. Den första i v 38 tyckte jag var "enklare" än den som alltså var mindre. Visst gjorde det skitont, men jagminns den förlossningen som mer positiv. Den andra gick väldigt snabbt och värkarna blir väldigt intensiva då!

Så kära prematurmammor, nu har jag skrivit ett inlägg om detta i bloggen.
Kanske kan man få några att nästa gång tänka till innan de ger en sådan kommentar, de kanske blir lite mer insatta i hur det verkligen är.

Tack för alla era svar, nu vet jag att det inte bara är jag som har det såhär & nu vet jag att jag kan "stå upp" för min egna förlossning.

Kraam!

jag fick min dotter i vecka 36+2, men hon var en stor tjej på hela 3170 gram och 49 cm. dock så gick min förlossning supersnabbt, 12 timmar från första känningen och enbart ca en timme med "outhärdliga" smärtor så som jag mins det. Sen har jag en ganska så lång minneslucka.
jag har efteråt fått höra både att "men va skönt att du slapp gå och vänta sista månaden" och "va skönt att det gicj så snabbt" och en hel del liknande komentarer. mendet är inte det minsta skönt. visst hadde hn vägt närmare 4 kilo fullgången, men jag hadde varit beredd på att hon skulle komma och när det gäller själva förlossningen så var det fruktansvärt att  den gick så fort, jag blev så chockad....och mår nu, 3 veckor efteråt fortfarande väldigt dåligt av det, jag kan liksom inte förstå att jag faktist födde ett barn utan för mig är det bara smärta och helt svart typ....

Jag har fött två barn vaginalt - mitt första i vecka 30+3 (1420) och mitt andra i vecka 40+6 (3285 g). Båda förlossningarna gick fort. Hann inte få bedövning andra gången, men gissar att latensfasen skulle haft samma smärtnivå om jag ej fått epidural första gången. Däremot var krystfasen längre med min fullgångna pojke (tog 1,5 timme mot 30 min med min prematura flicka) och de fick till sist klippa mig och det tror jag berodde på att hans huvud var större helt enkelt, men annars tror jag inte allt att en prematur förlossning är lättare fysiskt (har också hört att man brister lättare - vilket jag gjorde - för att kroppen ej är redo). Och psykiskt är det fruktansvärt. Att föda fullgånget och utan epidural i vecka 40 var en dröm i jämförelse!

Hej!
Jag födde tvillingar i v. 32. De vägde 1800 resp 1200g (den store kom först). Har också fått mkt kommentarer om att det måste varit lättare eftersom de var så små, men ICKE! Jag har nästan mardrömsliknande minnen från förlossningen! Hade inga pauser mellan värkarna och de gjorde så ont att jag verkligen trodde att jag skulle dö! Till slut fick de klippa mig för att få ut bebisarna snabbt. Kände att jag blev rädd för att någonsin föda barn igen... hur skulle jag kunna föda stora barn om jag knappt klarade av sådana småttingar?! Men barnmorskan förklarade och lugnade mig: prematura barn kan inte "hjälpa till" lika bra som fullgångna barn (som "samarbetar" med värkarna). Dessutom är deras huvuden extra känsliga för tryck, så det var därför de ville klippa mig för att inte utsätta bebisens huvud för onödigt tryck för länge. Sist men inte minst så är kroppen inte förberedd när man föder så tidigt- bäckenet och vävnaderna har inte hunnit vidgas lika mycket, osv.  Så nu känner jag mig lugn och hoppas på att någon gång få föda barn igen, lite mer naturligt!

Jag har fått 2 barn födda i v 36+0 resp 29+6. Det var sannerligen ingen skillnad för mig iaf vid öppningsskedet. Det gjorde lika ont båda gångerna! Mina förlossningar har varit rekordsnabba båda 2 ,så jag har inte haft någon smärtlindring alls bortsett från lite lustgas (sist han jag dra in 3ggr) så jag vet vad jag känt liksom  Min första fick dem ta ut med sugklocka men det tror jag berodde på bristande teknik från min sida,den andra gick bättre men lika ont...

Har faktiskt aldrig hört det, men åh så korkat... för det första så är ju värkarna en sak som är smärtsamt om något! Och det har ju inte med bebisens storlek att göra, det är ju hela kroppens arbete och gör givetvis jäkligt ont oavsett hur tidigt eller sent man föder

Sen skiljer det enormt från person till person, vissa kan klämma ut en bebis på 4 kg och inte ens spricka, medan jag som fick min lilla på 2,6 kg och sprack ändå! Nog gjorde det ont alltid, och EDA hjälper ju inte mot den smärtan, det är helt enkelt något man får ta.

Har aldrig hört talas om den här vridningen ni pratar om, kanske min dotter "saknade" den förmågan?? Hur känner man det egentligen?

Philip var 33 cm lång och vägde 900 gram när han föddes vaginalt i v.26.
Japp, jag har fått dom kommentarerna att det måste ha varit så fruktansvärt lätt att få ut honom som var så liten, tänk bara dom som föder en 4-5 kilos klump istället.
Typ såna kommentarer har man hört en hel del av.
Även min bm sa att det är exakt samma smärtor som dom som föder normalstora barn, att är det första barnet så gör det oavsett storlek hur ont som helst när barnet skall ut.
Den gör ju en väg på vägen ut och kan bli enklare med nr 2.
Det sa hon till mig.

Fick en kommentar för 3 veckorsedan typ :
"Det måste ha varit som att nysa"  

& ja, jag undrar också vad detta med "vridningen" är? Medas det att barnen lägger sig rätt & hjälper till ut ?  Medans en som är så liten inte kan "hjälpa" till vid förlossningen & det är därför man blir klippt?

Jag kände vridningen när Theodore kom till världen, men kände inte på Wilda... hennes hinna hade inte gått sönder än.. de stack inte hål på den heller.. när hon väl var halvvägs ute m huvudet så gick vattnet..