Nu vill jag inte mer!

Tar det alltid lång tid som förstföderska? Hur var det för dig?
- Det sägs ju att det tar längre tid. Tog 15 timmar för mig, men de kändes inte alls! Man är så inne i hela processen så tiden känns inte av. Oroa dig inte för det för innan du vet om det kommer du sitta där med din lilla söta bebis =)

Vilken är bästa typen av smärtlindring? (om man bortser från eda)
- Det avgör du där på plats. Ingen idé att i förväg börja planera inför vilken bedövning du ska ta, utan var öppen på allt och förklara hur du känner för BM när dte blir aktuellt. Jag frågade en massa och sen kom vi gemensmat fram till vad jag skulle ta. Började med lustgas (hjälpte inget), fick akupunktur (hjälpte lite) och sist epidural (hjälpte mkt!).

Spydde/mådde du illa av lustgasen?
- Nja, blev lite illamående och yr, ja. Men mest gjorde kände jag ingenting så den gav jag upp tidigt.

Bästa förlossningsställning?
- Precis som med smärtlindringen valde jag att vara öppen för förslag. BM rekommenderade en del olika men när det väl gällde kände jag mig mest bekväm med den som visas i filmerna, du vet halvsittandes med benen i luften =)

Känner man om man spricker, eller är man tillräckligt "bedövad" ?
- Jag sprack mn kände ingenting just då eftersom man är så himlans inne i allt krystand eoch att få ut barnet. När de sydde var jag lokalbedövad, så det kändes inte heller. Visst var det lite besvärligt efteråt med läkningen, men inget som inte är hanterbart.

Försök att vara öppensinnad och fråga fråga fråga din BM om vad de rekommenderar och säg vad du känner. Försök att inte ha förutfattade tankar om hur det komer bli för det här går bara inte att planera.

Lycka till och njut av den lilla gravidtiden du har kvar nu =)

Hej1

Jag kände som du att jag inte ville vara med om förlossningen men när jag väl var där så brydde jag mig faktiskt inte om något förutom att få ut mitt barn. Det var bara att "hänga med" så att säga!

Jag kände inte alls att jag sprack, blev sydd. Inte ens sprutorna kändes något, är spruträdd annars, var bara glad att få något som skulle hjälpa mot smärtan.
Jag tyckte inte ens att det var jobbigt att vara naken framfrör barnmorskan, något jag tyckte tidigare. Inte ens att jag spydde och kissade på mig spelade någon roll.

Försök inte att tänka på förlossningen utan den kommer när den kommer. 

hej hej

ville bara säga att när det väl är dags så kommer du inte att tänka på nått annat än att få ut bebisen på bästa sätt. oroa dig inte man klarar mer än vad man tror ska jag säga.

bedövning och sånt....ta det när du kommer dit man vet ju aldrig i förväg hur det känns.

lycka till

Hej!

Födde första för 3 år sedan och ska ha min andra i september.

Min första förlossning:

Vattnet gick kl 03 på natten. Åkte in ca 2 timmar senare, hade knappt någon tid mellan värkarna. Jag var öppen 7 cm vid ankomst.
Knatten föddes ca 10:25. Drygt 7 timmar med andra ord.

Jag hade ingen plan för smärtlindring, (bara dumt att bestämma sig innan, det blir sällan som man tänkt sig) jag var lite rädd för eda, men det blev det i slutändan vilket var kanon. Därmed INTE sagt att jag var smärtfri, men rejält lindrad.

Jag mådde inte illa av lustgasen, vilket kan bero på att jag tog ca 3 andetag/värk och sedan släppte den... Fortsätter man hänga i den så blir man ofta yr och illamående.

Jag läste på mycket innan om ställningar, och abascal förordar ju sin stol och dittan och dattan, men om man vill minimera risken att spricka och gå på vetenskaplig statistik så är liggande på sidan som funkar bäst. Jag tyckte det kändes bra ur synvinkel att jag inte kände mig så exponerad, men barnmorskan hade ändå bra koll på vad som hände. Och jag sprack ingenting.

Enligt kompisar som spruckit mer eller mindre rejält så känner man inte det, man har så mycket endorfiner och adrenalin i kroppen och är så fokuserad på annat så den rädslan kan du släppa.

Det är svårt att släppa en så känslomässig rädsla, men jag LOVAR att du kommer att uppleva det positivt när det väl pågår, det är en så speciell upplevelse när din kropp tar över kommandot. Jag trodde det inte själv innan, men nu har jag fullt förtroende för min kropps förmåga att hantera det. Och den tilliten kände jag redan när vattnet gick förra gången, inte några timmar innan, men då när det hände så gick min kropp in i ett eget mood.

Lycka till, och lita på dig själv.