Hej!
Födde första för 3 år sedan och ska ha min andra i september.
Min första förlossning:
Vattnet gick kl 03 på natten. Åkte in ca 2 timmar senare, hade knappt någon tid mellan värkarna. Jag var öppen 7 cm vid ankomst.
Knatten föddes ca 10:25. Drygt 7 timmar med andra ord.
Jag hade ingen plan för smärtlindring, (bara dumt att bestämma sig innan, det blir sällan som man tänkt sig) jag var lite rädd för eda, men det blev det i slutändan vilket var kanon. Därmed INTE sagt att jag var smärtfri, men rejält lindrad.
Jag mådde inte illa av lustgasen, vilket kan bero på att jag tog ca 3 andetag/värk och sedan släppte den... Fortsätter man hänga i den så blir man ofta yr och illamående.
Jag läste på mycket innan om ställningar, och abascal förordar ju sin stol och dittan och dattan, men om man vill minimera risken att spricka och gå på vetenskaplig statistik så är liggande på sidan som funkar bäst. Jag tyckte det kändes bra ur synvinkel att jag inte kände mig så exponerad, men barnmorskan hade ändå bra koll på vad som hände. Och jag sprack ingenting.
Enligt kompisar som spruckit mer eller mindre rejält så känner man inte det, man har så mycket endorfiner och adrenalin i kroppen och är så fokuserad på annat så den rädslan kan du släppa.
Det är svårt att släppa en så känslomässig rädsla, men jag LOVAR att du kommer att uppleva det positivt när det väl pågår, det är en så speciell upplevelse när din kropp tar över kommandot. Jag trodde det inte själv innan, men nu har jag fullt förtroende för min kropps förmåga att hantera det. Och den tilliten kände jag redan när vattnet gick förra gången, inte några timmar innan, men då när det hände så gick min kropp in i ett eget mood.
Lycka till, och lita på dig själv.