mamma har spridd bröstcancer till skelett och lever....vet inte hur jag ska orka..söker fler i samma situation

Min man och hans bror finns nu vid sin pappas sida hela tiden. Det är nog snart över. Jag hoppas att han får ro snart...

Förlorade min mamma när jag var cirka 17 år. Det var 2001 detta hände, jag är 26 år idag men har fortfarande inte riktigt greppat det än. Det är som demoner som hemsöker en, man undrar "hände de verkligen?!" ,....jag kan bara djupt beklaga ert öde...jag finns här om du vill prata.

Varför är vi så många som drabbas av detta öde, att behöva förlora någon kär eller själv drabbas av en dödlig sjukdom.

Min pappa har haft cancer, men är frisk nu sen många år.

Min före detta sambo dog i maj 09 av hudcancer.

Min mamma, min älskade mamma, förlorade sin kamp den 10/8 i år. Det gör så ont, hon ville leva, hon skulle precis gå i pension och njuta av oss barn och barnbarn....hon var mitt stora stöd och min allra bästa vän.

Livet blir aldrig detsamma, jag är halvtom, kan inte känna mig riktigt glad....

Nu ligger min mamma på sjukhuset..inte länge kvar nu.  Så jävla fördjävligt, bara 53 år gammal..o förra födelsedagen fick hon fick med beskedet "Du har cancer".

Fy fan.   

För en dryg månad sedan gick min far bort efter att lungcancern metastaserat in i ryggraden. Inboxa om du behöver.

Svärfar gick bort i fredags kväll. Även om vi visste att det var dags känns det så fruktansvärt tomt. De sista dagarna sov han bara, så han fick somna in. Min man, hans bror och deras mamma fanns vid hans sida hela sista veckan.

Det som är jobbigast är att berätta för vår son som bara är 3 år. Igår när vi åkte till "farmor och farfar" och han hade kommit innanför dörren tyckte han att höra att farfar ropade på honom och sprang glad iväg och sa - Farfar ropade på mig. Det känns som om hjärtat ska gå sönder. För det fanns ju ingen farfar där...

Jäkla skithelvetssjukdom! 

den 17:e oktober gick mamma bort.
hon var inlagd på lasarettet en vecka sammanlagt. hon kom aldrig mera hem.
Hon dog med mig och min mellersta storasyster brevid sig.
Hon hade så svårt sista veckan. Hon kräktes hela dygnen och ingen fick stopp på det.
Magen var jättesvullen. Levern som gav upp. När hon dog släppte en stor sten från hjärtat. Nu slapp hon lida.
nu är mamma en ängel i himmelen.
Nu börjar det svåra. Den stora saknaden. Att inte kunna ringa och berätta roligt som händer.

noah, min 2-åring säger att "mormor är hos doktorn"
jag säger  "nej mormor är i himmelen nu"
noah säger "mormor flyga flygplan till himmlen"
Älskade lilla unge..<3

Jävla sjukdom. Jag förbannar den!! den tog min mormor och nu min mamma..

MIn mamma dog den 1:a november på sjukhuset hon låg inne på..sista dygnet var fruktansvärt. Tyvärr så dog hon ensam i sitt rum. Det var inte ett lätt samtal att få. Hon dog 7 timmar efter att jag åkt, ännu svårare var att jag viskade "nu får du sluta kämpa, du har kämpat hela livet mamma" dagen innan hon dog. 

Hon chockade hela avdelningen med att kämpa en hel extra vecka trots att hon var så fruktansvärt dålig!! Det var väldigt plågsamt att titta på, och om JAG mådde så dåligt av att bara vara där i samma rum hur dåligt måste inte hon ha mått då.

Cancer är en hemsk sjukdom och vart jag än vänder mig så är det någon som fått det precis, kämpar mot det eller precis dött.  

Självklart blir det lättare med tiden. även om det känns hårt att tänka på.
men man kan inte sörja hela livet.
däremot kommer saknaden aldrig försvinna. Den växer sig större och större och i vissa perioder mår jag så dåligt över att komma på Att hon finns ju inte längre.
Jag får panik..längtar så fruktansvärt och tänker ofta på gamla minnen och vad mjuk hon var att krama och hur hon luktade.
Jag skriver upp mina känslor och mina drömmar. Det hjälper mig en bit på väg i sorgen.
Jag skriver ofta om hur hon var. Jag är livrädd för att glömma allt roligt vi upplevde tillsammans.
Så gör det medans det är färskt. Skriv skriv skriv och spara..för din egen skull.
Jag drömmer ofta på nätterna om henne. Att hon kommer till mig och att vi kramas. och det känns så verkligt och är en tröst för mig.
jag väntar på ett tecken från andra sidan. jag hoppas på en andra sida.
Mamma sa alltid att hon skulle visa mig och att hon skulle vara en skyddsängel.
Det hoppas jag på!
Kramar på er allihopa och glöm inte dom som finns kvar runt oss. dom är oxå borta en dag!
det är nu vi skapar fina minnen att komma ihåg.

Jag hoppas också på en andra sida och det är det som är min tröst i nuläget. Min älskade mormor ligger just nu och kämpar de sista dagarna. Det lilla hon orkar säga är att hon vill dö och undrar varför hon inte kan få det. Mest sover hon och äter små små isbitar emellanåt. Hemskt att se hur någon som är så stark och glad bara tynar bort. Det skär i hjärtat att den man älskar så mycket ska lämna en. Hjärtat går i tusen bitar och kommer aldrig riktigt att bli helt igen. Vi brukade prata varje dag, och nu går inte det längre...

Hemska, hemska sjukdom.

Jag är en K unna med spridd bröstcancer i både lever o skellet