Jag var mest rädd för att spricka, inte för smärtan då el av själva förlossningen, mer att det verkade så läskigt att spricka + rädd för att få men efteråt...Min förlossning var superlång, 36 timmar från första värken t bebisen kom ut, men det var ändå en bra upplevelse. Tack vare proflyaxandning så var jag lugn hela tiden o kände att allt var OK, även när det gjorde skitont. Sen sprack jag en del, men inte utanpå så mkt, förutom att ena inre blygdläppen sprack i 2 delar, det var djup bristning inne i slidan, men de är ju super på att operera o jag led inte av det sen, förutom kanske att de yttre styngen skavde lite första tiden, men de kundes tas bort sen.
Tror att underlivet är så bedövat av allmän smärta etc att själva sprickandet liksom sugs upp i det, så du behöver nog inte vara rädd för det. MEN - skriv i ditt fgörlossningsbrev att du vill att barnmorskan ska ha koll på ditt underliv o kanske hålla emot i mellangården när du krystar - det kan minska risken för sprickning. Jag tror min BM gjorde det, jag hade bett om det, o jag sprack ju inget utanpå. Å andra sidan kanske det blev mer inuti istället, men det vet jag ju inte. tror iofs att jag föredrar bristningar inuti än utanpå, det läker nog snabbare inuti så att säga.
Öva på prolylaxandning o avslappning - det är toppen om man är rädd tror jag- Rädsla gör att man spänner sig etc o då gör det mer ont.