Känns det när man spricker?

Sprack jättemycket, total sfinkter ruptur, kände ingenting! Allt annat gjorde ju ont samtidigt så det liksom försvann i det. Trodde verkligen inte att jag hade spruckit så mycket.

jag upplever att det är lika många som säger nu sprack jag väl hela vägen (som ej fått ngn bristnin) som sånna som inte tror dom spruckit som har det.

jobbar på förlossning som bm... oftast (inte alltid) känner inte kvinnorna när vi klipper heller. men vi ger ju bedövning innan.

dra nageln över din arm du ska trycka hårt utan att riva huden. SÅ kändes det för mig, sprack på varsin sida av klittan och lite inne oxå.
Sydde tre stygn totalt och ont gjorde det inte förrän jag kom hem från BB och inte hade värktabletter när jag skulle kissa

Jag kände inte när jag sprack. 

Oh, ett konkret exempel... Det är så jag beskriver hur det känns att bli tatuerad, så jag förstår hur du menar. Får hoppas jag klarar mig med den "smärtan" istället för den hysteriska som en del andra beskriver :)

2½ månad kvar. Börjar ju nästan ångra denna tråd, den har gett mig så många nya fasor :P Inte tusan tänkte jag på att man kan spricka så vansinnigt långt eller illa att man måste operera det!!

jag sprack ganska mycket, partiell sfinkterruptur, och fick sys under narkos. Tyckte dock inte det var så traumatiskt eller särskilt jobbigt. Visst man hade ont efteråt men det har man väl oavsett eftersom man är så uttänjd. Kändes ingenting när jag sprack heller. 

Sprack men kände de inte ..sugklocka 2 ggr. De är värre sen när man ska sy å kisssa. Sydde 3 stygn bakåt.

Sprack mkt, partiell sfinterruptur, plus en djup vaginal bristning, plus! ett snedklipp. Kände inget av det, det gör ju ont när huvudet ska ut iaf. Läkaren la lokalbedövning innan klippet, kände inte sprutan eller klippet. Fick sy på op under narkos. Problemen och smärtan var efter förlossningen.

Ett tips: om man är rädd för att känna när man spricker kan man ta bäckenbottenbedövning. Det gjorde jag med andra barnet och vad jag minns kände jag ingenting när jag sprack. Med första tyckte jag inte att jag kände att jag sprack, däremot var det hemskt när allt töjdes ut. Men det var helt annorlunda när man hade bäckenbottenbedövning - trots att det var mycket knepigare att få ut tvåan och jag sprack mer.

Jag var själv helt livrädd för att spricka, det var något jag fixerade vid i förlossningsbrevet att jag inte ville spricka. Men jag sprack ganska rejält! Kände ingenting av det, sen fick jag bäckenbottenbedövning innan de tog honom sista biten med sugklocka, så att sy efteråt kändes inte heller. De sydde noggrant, tog god tid på sig och tog in en till läkare för "second opinion", kanske en av orsakerna till att jag inte haft problem efteråt...

Jag och min man hade vår värld ovanför naveln, där vår nya son fanns. De timmarna jag låg med benen spretande och hade två bm med nål och tråd hängandes över mig, de timmarna var vi i vår bubbla! Så, att spricka och att sy, de två saker jag var mest rädd för, är ingenting jag oroar mig för nu när det är dags igen. Inte jättemycket i alla fall... )

Det kändes ingenting...fast jag fick bara sy 2 stygn invändigt, men har en kompis som blev klippt och inte ens det kände hon!

Hade epidural.. kände inte ett skit när jag sprack. Men de 6 månaderna efteråt som jag hade ont kände jag...

Jag sprack oxså ganska mycke men kände inte heller det,,allt annat gör ju ont så man lägger inte riktigt ner tid på vad det är som gör ont utan bara ATT det gör ont och att det ska göra ont är ju ganska naturligt tycker jag..det kommer nog gå bra för dig vara sig du spricker eller ej

Jag var mest rädd för att spricka, inte för smärtan då el av själva förlossningen, mer att det verkade så läskigt att spricka + rädd för att få men efteråt...Min förlossning var superlång, 36 timmar från första värken t bebisen kom ut, men det var ändå en bra upplevelse. Tack vare proflyaxandning så var jag lugn hela tiden o kände att allt var OK, även när det gjorde skitont. Sen sprack jag en del, men inte utanpå så mkt, förutom att ena inre blygdläppen sprack i 2 delar, det var djup bristning inne i slidan, men de är ju super på att operera o jag led inte av det sen, förutom kanske att de yttre styngen skavde lite första tiden, men de kundes tas bort sen.
Tror att underlivet är så bedövat av allmän smärta etc att själva sprickandet liksom sugs upp i det, så du behöver nog inte vara rädd för det. MEN - skriv i ditt fgörlossningsbrev att du vill att barnmorskan ska ha koll på ditt underliv o kanske hålla emot i mellangården när du krystar - det kan minska risken för sprickning. Jag tror min BM gjorde det, jag hade bett om det, o jag sprack ju inget utanpå. Å andra sidan kanske det blev mer inuti istället, men det vet jag ju inte. tror iofs att jag föredrar bristningar inuti än utanpå, det läker nog snabbare inuti så att säga.

Öva på prolylaxandning o avslappning - det är toppen om man är rädd tror jag- Rädsla gör att man spänner sig etc o då gör det mer ont.

jag fick mindre sprickningar på 6 ställen som fick sys men märkte inte det för man försvinner som sagt i det. Det sved en del när man skulle kissa men stygnen är bra för dom lossnar sedan av sig själva så du behöver inte tänka på dom. Jag kunde inte påverka att det sprack för jag hade sånt tryck i krystningarna. Det är ingen fara!

Nu kan jag själv svara på min egen fråga!!

Åh, kände varje mikro-millimeter när jag sprack!! Fasligt!! Gjorde inte ont alls (man är ju rätt upptagen med annat) men jag kände hur det brast. "NU SPRICKER JAG FRAMÅÅÅÅT" skrek jag mitt i krystarbetet.

Tips till er som går och väntar och oroar er:
En varm handduk tryckt mot underlivet mellan krystningarna... Det var gudomligt skönt och gör att man spricker mindre!

Värst är, precis som så många skrivit, kontrollen efteråt... När man är "klar" psykiskt, man har sin bebis på bröstet och så ska de ner där och rota... AJ AJ AJ. Fick lämna ifrån mig lilltjejen för att inte råka kasta iväg henne i ren panik... Gjorde oväntat ont. Och att kissa närmaste dagarna efteråt... *ryser*

Jag sprack ju inte mycket (3-5 stygn), men det kändes verkligen inte ett dugg. Tjejen kom ut på en enda krystvärk (när hon väl kommit ner till öppningen, alltså), jag blev mest överrumplad o kände ingen smärta alls (krysta gjorde inte alls ont - mellan värkarna hade jag dock jätteont, kramp i ljumskarna...).

O bm sydde så himla bra, så det sved inte ens de första dagarna när jag kissade. Kom lite efter några dar, men inte alls farligt.