Jag har klivit ihjäl ormjäveln!

Hjälp mig för bövelen!!!

Jag var tidigare ikväll över en sväng till min syster och hennes sambo.
Sambon har en äcklig orm, en Strumpebandssnok, som han låter krypa runt fritt i lägenheten rätt ofta. Jag har alltid tyckt illa om ormen, det vet både min syster och sambon. Dessutom kan man väl inte säga att jag och min systers samboär de bästa av vänner..men vi kommer såklart överens i umgänge, som de vuxna individer vi är.

Ikväll när jag besökte dem så lånade jag toaletten, stod vid badrumsspegeln några ögonblick och när jag tog ett steg bakåt hörde och kände jag hur det krasade rakt under hälen.

ORMJÄVELN LÅG UNDER BADRUMSMATTAN!!! Stendöd. Huvudet helt crunchat.
Jag hade inte en chans att se den, tittade ju visserligen inte direkt efter den heller givetvis..

Jag blev mer eller mindre panikslagen, sambon älskade den där sabla ormen - och nu till det allra värsta:
Jag gick ut ur badrummet och lät ormen ligga kvar därunder mattan!
Sen gick jag hem, sa till min syster att jag ska jobba tidigt imorrn... (vilket är en lögn).

Detta är nu drygt 3 timmar sedan, ännu har syrran inte hört av sig.. VAD GÖRA?!?!

Ska jag blåneka?? Om jag erkänner är jag HELT övertygad om att sambon kommer tro att jag gjorde det med vilje. Han vet hur illa jag tyckt om ormen tidigare. Det lär ju inte heller förbättra vår relation..

Alternativet är att kanske låtsas som inget, och låta dem tro att det var någon av dem själva som trampade? Jag menar, det är ju troligen så de kommer upptäcka fanslapet därunder mattan...

SNABBA SVAR SNÄLLA!! Jag är rädd att syrran ringer närsom!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 23:16
---

Syrran har ringt. De har hittat ormen.
Sambon "hittade" den inattas, genom att kliva på den. Nu tror han (precis som min avsikt först var) att det var hans fel.

Syrran lät glad när vi pratade, hon tycks inte ha minsta tanke på att jag skulle kunna vara inblandad. Hon tror uppenbarligen att det var sambon som trampade och dödade ormen.

Jag borde vara lättad. MEN, hon berättade att sambon varit så vansinnigt ledsen, han hade gråtit över sin döda orm! Gråtit, vuxna karln!

Samvetet äter upp mig, jag känner mig som Hitlers tvillingbrorsa. Inte nog med att sambon är så ledsen att han gråter för att ormen är död, han ska dessutom behöva gå och tro att det är HAN som dödat den!

Ur askan i elden känns det som..

Är det rätt att släppa detta nu en gång för alla? Samvetet gnager så in i bängen..