Hemmaboende, arbetslös 20-åring

Hej!

Jag har en 20-årig son som fortfarnade bor hemma.
Familjen i övrigt består av syskon, bonus-syskon samt bonuspappa.
Vi har bott tillsammans, jag o min sambo i några månader, men varit ett par något längre än så och alla inblandade kände varandra väl innan vi flyttade ihop.
20-åringen är den äldsta av mina barn, inl bonusbarn, de andra går i skolan.
Han har inte något fast jobb utan endast något ströjobb då och då, vilket de flesta i hans ålder tyvärr får erfara i dessa tider.
Vi har sagt att han ska betala 10% av hans inkoms/månad, vilket de flesta månader blir 0 kr, i gengäld tycker vi att han kan bidra med hushållsarbete i lite större utsträckning.
Problemet är hans synsätt; han verkar se sig själv som ett av de andra barnen i skaran vad gäller leverne, dvs han gör inte mer för att det här hushållet ska gå runt som nån annan, nästan mindre. Om jag ber hon om något blir han för det mesta sur och jag får tjata, han gör det sedan halvfärdigt, te x plockar ur diskmaskinen utan att plocka i, skottar snö halvfärdigt osv osv.....
Han är urgullig med sina syskon som är i varierande ålder, men mot mej och numera sambon uppkäftig.
Sambon har vid några tillfällen blivit riktigt arg, vilket har slutat med att vi gråtit i olika rum allihop. JAg förstår honom och håller med, problemet är bara att jag inte vet hur vi ska lösa det här.
Och vi HAR försökt prata med 20-åringen, sagt att vi är i en ny situation nu, och vi måste alla "dra vårt strå till stacken", men till ingen nytta.
HUr ska man lösa detta problem? Han ÄR ju vuxen, jag vet ju det. Jag gör honom en björntjäns som inte ställer krav, jag vet, men han lyssnar ju inte på mej! Och jag är SÅ trött på tjat o gnäll, många gånger ber jag nån annan om hjälp bara för det, helt fel jag vet.
Detta är vårat enda bekymmer, allt annat fungera bra i denna "morderna" familj.

Kram