Brukade ni läsa böckerna om fem-gänget när ni var barn?
Kanske läser era barn böckerna nu?
Jag älskade de här böckerna när jag var barn och tror jag harläst alla.
Gillade karaktärnerna och Blytons sätt att beskriva miljöer, tror det var mest det som gjorde att de blev så bra.
Försöker komma på mina favoriter nu.
Här står alla böckerna listade om ni inte kommer ihåg titlarna.
sv.wikipedia.org/wiki/Fem-b%C3%B6ckerna
Jag läste mest Äventyrs- böckerna (Äventyrens ö, Äventyrens hav, Äventyrens berg osv) av Enid Blyton, tyckte bättre om dem än Fem-böckerna.
Sen har jag dock läst att, om ni vill veta lite kuriosa, att Enid Blyten var en väldigt frånvarande mor som ägnade typ en halvtimma om dan åt sina barn och resten åt att skriva.
www.boktips.web.surftown.se/blyton.html
:D Jag kände igen flera av historierna när jag läste där. Sura fröken Suur och hennes ohängde son jajust det :) Och Sotis... undrar om mamma har kvar de där böckerna. Hon läste de alltid högt för mig när jag var i mellanstadieåldern. Något jag själv vill föra över till eventuella framtida barn.
Jajamen jag har läst Femböckerna och Äventyrsböckerna och en del annat av Enid Blyton. Jättebra böcker!! Älskade dem verkligen och har faktiskt för några år sen köpt alla Äventyrsböckerna på antikvariat så sönerna får läsa dem (om de nu vill).
Jag kommer inte ihåg intrigen i en enda bok. Däremot kommer jag ihåg att de alltid hade picknick med sig och att det alltid lät så himla gott det de åt.
Mina favoriter är faktiskt Enid Blytons Fem-serie, Mysteriet-serie och Äventyrs-serie som enl mig är ljusår mycket bättre än dagens PK-tillrättalagda barnböcker som står mig upp i halsen idag. 
Här finns några bilder från de gamla Femböckerna från 1950- och 1960-talet som är samlarobjekt idag.
http://enidblyton.bockenbruse.com
Ja, jag läste dem som barn och då gillade jag dem. Kanske jag gillade hunden mest. Var det Timmy han hette?
Men inte idag. Och jag tror inte de varit något för min dotter. Jag köpte moderna barnböcker till henne.
1. Könsrollerna. George som ville vara pojke och blev glad när någon tog henne för en pojke. Som om man inte kunde vara modig och handlingskraftig utan att vara som en pojke. Det där tyckte jag var konstigt redan som barn.
Julian var den självklare ledaren som ibland satte George på plats för hon var ju trots allt (bara) en flicka.
2. Den självklara främingsfientligheten/rasismen. Utlänningar och zigenare var i bästa fall löjliga, i värsta fall skurkar.
3. De alltid frånvarande föräldrarna (visserligen en förutsättning för alla dessa äventyr). Barnen gick annars i internatskola, och på loven så var de ute på picknick hela dagarna eller bortresta. Inget som något barn reagerade på (det gjorde inte jag haller), men idag jag tänker att det var just så Enid Blyton ville se barnen, de klarar sig helt utan föräldrarna så dessa slipper besväras av dem.
Förutom kakorna så verkade maten bara konstig.
Egentligen var mina favoritböcker av Enid Blyton de tre Kickiböckerna. Kicki var en flicka som motvilligt började på internatskola och gör sitt bästa för att straffa ut sig, men snart så älskade hon den och trivdes med kamraterna och lärarna. Föräldrar behövde man inte träffa så ofta.
Jag älskar de böckerna. Jag läser de fortfarande och jag är 40. 
. Jag har nästan alla i originalutgåva. Saknar väl 2 eller 3 böcker, men visst är de bra? 
Ja, jag läste flera, gillade dom
Ja, jag älskade dem. Var en storläsare så läste mycket annat också, men Fem-böckerna var en favorit.
En gång på sommarstället skulle en släkting åka till det lokala biblioteket och undrade om han skulle låna något åt oss också. Jag önskade mig Fem-böcker och prickade för vilka jag inte läst. Han undrade hur många och vi sa alla och hoppades att det skulle vara så många som två eller tre som fanns där. Det visade sig vara hela sju stycken!
Jag blev jätteglad, men mamma sade att jag inte bara kunde läsa Fem-böcker och bestämde att jag efter varje Fem-bok måste läsa någon annan sorts bok innan jag tog en Fem-bok igen. Jag var lite sur, men samtidigt räckte de ju mycket längre och eftersom jag läste en bok per dag så behövde jag ju ändå inte vänta länge.
Det händer att jag ibland läser en Fem-bok och jag gillar dem nu också. För dagens barn är det nog lite för mycket beskrivningar av t.ex. mat och tar ett tag innan de kommer igång. Finns självklart sådana som inte störs av sånt och spännande är de ju fortfarande.
Apropå Xenias tankar så tyckte jag varken då eller nu att det var konstigt att George ville vara och tas för pojke, inte heller att Julian bestämde, för han var ju äldst.
Om jag hade haft barn hade jag absolut introducerat dem för Fem-gänget.