Förtvivlad bonusmamma :(

Jisses... vet inte vad jag ska skriva.. men vill bara ge dig strykekramar så du orkar vidare.

Vet precis hur du har det...

Hur gammal är barnet?Vad vill hon?Inte en lätt sits för er.

Barnet är 8 år. Hon ville bo varannan vecka. Jag och min sambo har precis flyttat ihop och dottern är så glad i sitt nya tuffa rum som hon själv gjort i ordning. Problemet är att mamman hela tiden bokar in en massa roliga grejer, så att hon inte vill komma till pappa, för då missar hon ju allt det roliga som mamma har lovat henne att hon ska få göra om hon stannar hos henne istället :( inte lätt att vara liten...

Dottern mår jättedåligt över det här, och att hennes mamma vägrar prata med pappan, så hon får vara mellanhand när saker ska diskuteras :(

Dessutom är mamman väldigt stark som person och verbal och det är få som vågar säga emot, allra minst ens lilla dotter så klart...Tror att hon ibland inte vågar säga annat än vad mamman vill att hon ska säga :(

Familjerådgivningen har också varit inkopplad och de märkte att dottern ändrade sig i vad hon ville när mamman var med och när de prata själva med henne....

Usch...så många nätter som jag legat vaken och grubblat och undrat och funderat kring detta...Tar så mycket energi. Nu mår alla dåligt, jag, sambon, dottern och mamman...

Det tråkiga är att idag när sambon och x:et bråkade så skrev hon till honom att hon med flit lät honom träffa dottern så lite på nästa lov för att det skadar honom. Hon förstår liksom inte, att även om han självklart blir jätteledsen, så är det dottern som blir mest ledsen och sårad, eftersom hon vill till pappa, men inte får de för sin mamma.

suck!

Förstår dig precis, har haft så i 8år. Visste jag vad jag vet idag så hade jag gjort annorlunda. Sätt stopp så fort du kan!! Min man trodde att om han inte bråkade så lugnade det ner sig men icke. Nu heter det att han inte vill veta av sina barn för han har "nya".  Hon som mor borde veta att man inte bara kan "göra sig av" med barn, dom har man resten av sitt liv.

Skönt att veta att man inte är ensam...även om jag naturligtvis inte önskar någon annan det här! Är så jobbigt för oss alla...

Min man var också en sån som inte bråkade, under hela deras relation så lydde han henne, det blev minst tjafs så :( Hon var van vid att om hon knäppte med fingrarna så kom han springande...När han börja säga emot blev hon vansinning! Så knäppt

Klart man inte kan "göra sig av" med sina barn...fattar inte alla dessa mammor som tycker att barnen ska bo hos dem och sedan åka till pappa nån gång ibland, är väl lika viktigt att man har en bra relation med sin pappa och trivs hos honom??

I vårt fall  just nu så vill inte grabben åka och hon kan inte få iväg honom.  Att vi inte sett honom på länge struntar hon i men skulle det varit tvärt om att han inte ville åka till henne skulle hon gå i taket. Nästan så vi skulle ringa och besöka honom ofta så kanske hon gjorde lite mer för att få iväg honom .

Jag förstår att man kanske har agg till förra partnern vid en skillsmässa men vill man inte att barnen har kontakt med sin pappa eller mamma? 

Det är lite jobbigt att stå brevid och man vet inte vad man ska göra.

Ja visst är det märkligt! och varför har alltid alla mammor rätt och pappor fel?? Varför vill barnen träffa mammorna mer än papporna? Vad gör mammor som pappor inte gör??

Det där med tvärtom känner jag igen. När min sambo förde vårdnaden på tal med sitt ex (när hon fortfarande svarade i tel när han ringde) sa han att han ville ha varannan vecka eftersom det skulle vara bättre av tusen olika skäl. Hon sa då blankt nej, du träffar ju dottern 2 helger i rad och varje ons! Jaha sa han, men va bra, då byter vi, du träffar dottern en gång i veckan och 2 helger i rad! Näe! Sa hon då, det går ju inte, jag är ju mamma!!! Jaha sa min sambo, och jag är pappa, och du tycker att den tiden räcker för mig, men du vill inte byta med mig?? Näe sa hon, men det är ju skillnad, jag är MAMMA!!??

Kan någon vara snäll och förklara detta??

Och är det inte barnet man ska tänka på? Borde inte barnet träffa sina föräldrar lika mycket så långt det går? Borde de inte få en chans att få en lika bra relation med bägge föräldrarna? Borde de inte känna sig lika hemma på bägge ställen?

Som det är hos oss nu är barnet en total främling när hon varit hos mamman i två veckor! Vi går på tå runt varandra de första timmarna och anstränger oss så hårt för att vi ska må bra, att det känns konstigt:(

Håller med dig fullständigt!!!. Dom blir som främlingar, jobbigt för alla och man vet inte riktigt vad man ska säga osv. Samtidigt som det är kul att dom kommer samtidigt jobbigt. Det tar nästan en dag för dom att landa och sen blir söndagen nästan förstörd för då ska dom åka. Det var lättare när vi hade 2veckor åt gången men det varade bara en kort period.

Förstår inte heller varför Mamman alltid ska få fler förmåner? Barnen har rätt till båda föräldrar. I vårat fall så hade inte heller mamman gått med på att ha barnen 2helger i månaden, det vet jag och dels så har hon sagt det till barnen. Alla Lov så har hon dom mer, undrar varför det heter "Delad vårdnad"???

Vi har bestämt, min man och jag att ge det till sommaren sen måste vi ta tag i det. Det är mycket byten (till hennes fördel naturligtvis) och mycket krångel när dom ska komma med lämning och tider. Att vi har småbarn och det kanske "borde" vara mer krångligt för oss att passa tider osv är inte acceptabelt (brukar vara vi som är mest skötsamma med tider) men deras tidsuppfattning är väldans difus. Nej, fram till sommaren sen måste det ske nått!! Min man hade en disskution förra gången med henne så hon vet om att det måste bli ett slut på velandet.
Hoppas det löser sig för Er!

hej jag e själv en olycklig bonus mamma till två pojkar (7 och 4 år)  vi har dom varannan dag ca så har vi haft de i 3 år nu, vi får schema på söndag kväll hur vi ska ha dom, de är svårt att få ihop de me både rutiner och annat, har försökt att prata me min sambo om detta mååånga gånger men de slutar alltid med att vi blir ovänner, han vill inte braåka med deras mamma, han e livrädd att hon ska säga att han inte ska få träffa dom alls vilket jag vet att hon aldrig skulle göra, jag sa till honom att jag kunde ringa henne och be snällt om hennes schema, då hon jobbar mycke kvällar å helger i vården, men de fick jag absolut inte göra ringa å bråka på henne, de va ju inte de som va min tanke, vi har en liten pojk tillsammans på 3 månader, känner inte alls att han e lika orolig över han som för don andra 2, detta får mej att må otroligt dåligt, jag har frågat han om han vill att vi går isär å de vill han inte alls, jag har frågat om vi kan gå på familjerådgivning de vill han absolut inte! vet inte va mer jag kan göra som de ser ut nu har vi barnen här varje helg, en vecka kan tex se ut så här. mån till tis, onstill tors lörd till sön, de senaste har de vart ons till tord å lörd till månd, vi har varken barnbidrag eller nåt för att ha barnen hos oss när jag påpekar detta  blir han alltid jätte arg.. behöver hjälp kram

Hej Malin.
Använder denna tråd till att skriva till dig ( ta inte upp Frökenflitig). Tråkigt att höra att vi är fler som är i samma sitts men samtidigt lite skönt. Mitt råd till dig hade varit att Du ringer till mamman (ångrar många gånger att jag inte gjorde i vårat fall). Lägg fram ditt ärende på ett fakta enligt sätt och med en positiv anda så tror jag att det går bra. Sätt dig in i hennes sitts så kanske hon inte är så hemsk eller svår. I mitt fall så har det gått 8år och iof, bättre sent än aldrig men det känns konstigt om jag skulle ringa till henne nu men en dag kanske jag gör det

Till din sambo så förstår jag att han inte vill bråka för han tror att det kan bli värre och min gjorde likadant och jag vet fler män som gör så. Försök få honom att se det från ditt håll och lägg fram fakta. Det tär på förhållandet med bonusbarn och ex som man får dras med men för det så behöver det inte  va negativt. Jag förstår dig fullständigt och det finns faktiskt lagar och rättigheter fastän man gått isär.
Män är inte heller mycket för att bråka men om man nu kunde få det att funka lite bättre så vill man vell det?!
Hoppas att det jag skrev kunde vara till lite nytta och du är inte ensam att vara i samma sitts.

Jag tycker att din sambo med hjälp av advokat ska begära att få vv igen, det ska mycket till för att han inte ska få det. Oftast är det ju så att biomamman bråkar för att hon kan, hon vet att din sambo är rädd därför kör hon sitt race, så länge man bara jamsar med så fortsätter hon.

Det är jätte svårt att vara den nya och är det barn med i bilden är det ännu svårare men jag tror att som den nya kvinnan ska man gå försiktigt fram och inte springa fram.Att tala med x:et ja kanske beroende på henne hur hon är skulle hon lyssna eller inte och framförallt skulle hon bry sig om vad du tycker.Själlv är jag bonus mamma till två, på 12 och 9 år och har en dotter på 2 mån och det kan vara jätte svårt att hålla tyst. När barna fick veta att dom skulle få ett syskon dom vart jätte glada men deras mamma vart inte glad för deras pappa hade ju lovat vid skillsmässan att han inte skulle ha mer barn och det talade hon om för mig.När hon sa det så tänkte jag ,jag har två alternativ ett be henne att åka till varmare bräddgrader eller vara tyst jag valde att vara tyst i det här fallet men jag kunnde lika bra välja det första men vad skulle jag ha vunnit? inte något.Även om det är svårt att stå tyst så ska man nog vara det om det inte skadar sitt eger barn för dom har inte gjort något i. Mitt fall så är x:et ett kontroll monster får hon inte som hon vill då tar det hus i.....Jag vart lämnad på BB ensam för att sambon var tvungen att hämta barnen visseligen var det hämtdag men vi fick inte hämta dom på kvällen nej då för hon och hennes fästman skulle bort på fest.Så jag fick vara ensam från 11,00 till ca 17,00 på kvällen och min sambo vill inte bråka så han åkte och hämtade barnen snällt nu är jag en stark person och jag klarar av att vara själlv.Det är jätte svårt att ge råd för det kan slå så fel men man kan alltid vända sig  till familjerätten och hoppas att få hjälp där för barnen ska ju inte straffas för dom har en mamma som vill få som hon vill.

Har hunnit funderat lite och tycker nog att man som den nya kvinnan ska hålla sig borta från biom. Har tyvärr själv blivit tvungen att gå in som mellanhand då min sambos ex vägrar prata med honom. Min sambo har försökt få henne att diskutera saker som rör den gemensamma vårdnaden kring barnen, men hon totalvägrar. Lite tråkigt då deras dotter kommit i kläm och mår riktigt dåligt.

Känner egentligen inte att det är mitt jobb att prata med biom och diskutera saker som rör dottern, utan sambos. Men då biom vägrar annat finns ju inte mycket val :( Hon tycker det är okej att sms:a och maila min sambo, går ju bra för henne som är duktig på att skriva och lätt får ner alla sina tankar. För min sambo däremot som hatar att skriva sms och mail, är det inte det bästa:(

Många saker får dottern också ta tag i och ringa om, som när hon ska till pappa, om mamman saknar något som är hos pappan, vem som ska hämta efter skola/fritids mm. Inte konstigt att dottern mår dåligt!! Hon är alldeles för liten för att reda i sånna saker, de borde "serveras" henne av föräldrarna!

I alla fall, nackdelen med att man som bonus tar kontakt med bio är att man går in och gör sin "partners" jobb. Tror att man bör undvika den sistsen så långt det går!

Det är för jä**igt att man som vuxen människor använder barna för att såra den andra. helt makalöst.
 Har själv haft det så i 13. nu börjar de bli stora 17 o 19. i början fick vi ha barna varannan helg ibland varje då bio mamman skulle ut o festa. vi gick på samtals möten med soc de rekomenderade ta en advokat o ordna upp boendet så vi fick boendet hos oss hon fick varannan helg, hennes advokad ville ha mer men inte hon, hon orkade inte med dom? va sina egna barn helt otroligt.
Fram tills 3 år sedan då stack pojken som nu är 17 hem till henne för han får göra som han vill där.  vi har regler? fel ??anser inte det. Lika för alla barn, ingen har någon fördel.
 vill verkligen inte skrämma upp dig men jag trode det skulle bli bättre nu när de blev "vuxna" men inte, de tror på biomammans lögner att vi sätter våra gemensama barn före dom, biomamman är som en kompis istället för en ansvarstagande mamma! hetsar dom att be pappa o säg så o gör så. som tex den 19 åriga tösen bor fortfarande hos oss men får åka hem till sin mor hur ofta hon vill hon är ju trots allt myndig. men nu är saken den att hon kan vara borta flera dagar veckor utan att höra av sig vi ringer mobilen sms inget svar sen när hon kommer hem o vi konfronterar henne ja då kommer det mamma tyckte jag skulle kolla om ni brydde er!! va där har vi legat sömnlösa över att inte veta om hon verkligen är hos mor sin eller sover hos kompisar.
det var biomamman som ville skilja sig men ändå vill hon ha min man tillbaka försöker med allt. smsar o ringer konstant fast barna är vuxna och kan prata själva. det senaste är att bonusdottern ringer mamma sen ger hon mobilen till sin far så han måste prata med henne, han blir vannsinig men säger inget!! han vill inte bråka
oj inlägget blev längre än jag trode. 
men stå på dig o lycka till, vi är flera i samma båt.

 tänkte på det sista du skrev.. har ni sparat det hon skrev??
jag har mitt ex har bråkat massa under alla våra år och jag har spart allt som han skrivit i SMS och brev.
det är bra att dokumentera allt.

lycka till och håller med vad andra skrivit, KRÄV VV!!! gå till fmailjerätten och prata men försök i all mpn det går att hålla det mellan din sambo och bion.

Numer sparar vi allt om allt...lika bra...Min sambo har skaffat advokat som för sköta kommunikationen.  Jag håller mig undan allt jag kan, får bara spott och spe:/ To be continued....