Det som sårar mest
Ikväll skulle vi ut och fira att vi varit gifta i 11,5 år, lite så där på skoj för att det inte är ett jämt tal. Vi har haft många år av strul som styvfamilj och därför inte firat så ofta. Jag trodde nog vi skulle fira det som är positivt i vår relation ikväll. Men efter gårdagens samtal då vi försökte diskutera en komplicerad fråga kring vår gemensamma dotter var tyfligen min man ur fas. på det som skulle vara den trevliga middagen på restaurang säger han rakt ut och med helt ärlig uppsåt att det finns två saker i hans liv han är glad, stolt och nöjd över. Det ena är hans lyckade karriär och inspirerande arbete och det andra är hans goda relation till sin äldsta dotter, min bonusdotter. Gissa om det sårade mig. För det han menar är att han är besviken över relationerna till mig och vår gemensamma dotter. Ok, jag svarade bara att man får tacka och ta emot när livet välsignar en med det goda, som t ex de områden han är stolt och glad för. Men i mitt hjärta sörjer jag enormt att han utrycker sig så här. Hela vårt äktenskap är liksom ett långt arbete att få ihop det någotsånär. Sällan har vi glada miner ihop. Jag trodde nog vi skulle fira det goda med vår relation ikväll, men det belv inte så. Min man står för det han sa och har inte tagit något tillbaka när jag berättade hur ledsen jag blev.
Vad ska jag göra?