• Big Mac

    Är dagens ungdomar handikappade?

    Är det bara jag som har reagerat på hur fruktansvärt mesiga ungdomarna har blivit.

    Jag syftar på saker som att människor som skär sig har inte funnits innan 70 talet, och nu ökar det lavinartat bland ungdomarna, de skär sig för att dämpa ångest.

    Ungdomar som söker psykologiskt hjälp för att deras pojkvän har gjort slut, de känner att de då är så djupt nere att de behöver en psykolog, vart är vi på väg, då ungdomar behöver psykologhjälp efter att de har brutit upp med pojkvännen, det existerande inte innan, men idag gör det, kan det vara så att ungdomen idag inte kan hantera vardagsproblem?

    Det kanske inte är så konstigt då dagens ungdomar och barn aldrig får söta på motgångar då deras curlande föräldrar ser till att de aldrig behöver oroa sig för några som helst problem någonsin, sedan kommer det en dag då de får problem som inte föräldrarna klarar av att curla bort, och då har vi problemet, en person som anser sig själv psykiskt sjuk och behöver hjälp med detta besvär hos en psykolog, vart är vi på väg!!

    Att föräldrar curlar sina barn och bygger upp en falsk fasad är nog en av den största samhällsproblemen vi har idag, curlingföräldrar vars barn när de fyller 18 tar ett sommarjobb och blir utbrända efter 3 månader och behöver sjukskriva sig, hur hamnade vi där? Antagligen har lilla söta Anna eller Peter aldrig behövt jobba en dag i sitt liv så föräldrarna har ansett att det inte skall behövas, vi har pengar så att lilla Anna slipper jobba, men vad de inte tänker på är att de totalt förstör hennes liv igenom att ge henne för mycket trygghet.

    Jag vill egentligen inte ha en tråd där vi diskuterar curlande föräldrar, men tråden hamnar där den hamnar, jag vill ha en tråd där vi diskuterar om ungdomarna är mindre redo för livet idag än för 30 år sedan? Ungdomar som vanligtvis inte flyttar efter 23 års ålder!!! Vart har vi källan till detta? Vems fel är det? Är det så att det inte finns jobb, eller beror det på något att annat att de inte får jobb? Tråden är öppen!

  • Svar på tråden Är dagens ungdomar handikappade?
  • Tilda21
    Tygtiiger skrev 2010-01-21 22:49:59 följande:
    Tycker jag inte. Många av de ungdomar jag träffar är väldigt trevliga, kompetenta och "vuxna" i sitt sätt. En del är lite väl bekymrade och drivna i att det ska gå bra för dem i allt, men jag tycker majoriteten verkar bli helt ok vuxna.
    Oj, finns det olika typer av ungdommar? Är de olika individer? Kan många faktiskt uppföra sig och tala vuxet? Så alla knaprar inte prozac och smiter ifrån jobbet? Insiktsfullt.
  • Livelovelearn

    Det finns många fina ungdomar i dag, självständiga och duktiga på att ta hand om sig själva och andra. Och det kan man nog i många fall tacka deras föräldrar för. Däremot tror jag absolut att det curlas för mycket med barn och ungdomar i dag. Helt klart!

    Det är inte bara kraven på barn och ungdomar som föränndrats sedan 70- och 80-talen. Även de vuxna har större press på sig i vardagen. Man ska vara småbarnsföälder och samtidigt vara karriärsmänniska. Man ska bo i ett fint hus, ha råd att resa x antal ggr/år, ha ett gång roliga fritidsaktiviteter etc etc. Om man nu bryr sig om sådant. Förhoppningsvis har man i grunden vettiga värderingar och tar alla dessa "måsten" med en nypa salt. Med dessa krav och den tidspress som uppstår får man lite tid över till familjen. Det dåliga samvetet hos föräldrern finns ständigt närvarande. För att skydda sina små älsklingar väljer man att själv göra allt åt dem- de är ju bara barn- och öser prylar och roliga aktiviteter över dem- för att stilla det dåliga samvetet. Resultattet kan då bli att barnen sedan står handfallna inför det som är det verkliga livet, alltså ingen rosaskimrande vacker värld där allt är så himla bra hela tiden. Att aldrig behöva sysselsätta sig själv, aldrig ha tråkigt eller gå igenom jobbiga saker skyddar inte barnen, det förstör för dem. Det här gäller naturligtvis inte alla, men dessvärre är det nog så i en hel del fall. 

    Att hitta balansen i livet är i många fall svårt. Men det är värt att sträva efter, för att man själv och ens barn ska må bra.

  • April barn

    Jag håller helt med TS. Dom flesta är alderles för bortklemade, och när verkligheten slår dom blir de helt förskräckta !

  • unik89

    skitsnack är vad denna tråd handlar om

  • April barn

    Ska tillägga att detta inte behöver vara alla, men jag har träffat några som fått allt serverat under hela livet. Det blir ju en chock när man inser att det inte funkar så.. :)

  • Vasen

    Man kanske inte skar sig på 70-talet, men det fanns en hel del självskadeproblem på den tiden också. Självmordsfrekvensen var väl högre bland de (oss) som var unga på 70-talet än den är idag.

    Att det är lättare att söka hjälp hos en psykolog idag än det var för 40 år sedan ser jag inte riktigt som negativt heller. Att öppna käften och klaga om man tycker sig felbehandlad tycker jag inte heller är så tokigt. Mera ett friskhetstecken. Men jag har aldrig varit mycket för det där att bita ihop och stå ut. Trots att jag är född i mitten av 60-talet och flyttade hemifrån när jag var 15 och började sommarjobba 20 mil hemifrån när jag var 13. Och aldrig har behövt psykologhjälp vid uppbrott från pojkvänner har jag mycket svårt att tro att de som är unga idag skulle vara mindre lämpade för livet än vad jag var. Däremot lite frispråkigare och mindre klämkäcka.

  • chobokid

    Jag har ingen aning. Men det faktum att fler ungdomar söker sig till psykologer för alla möjliga orsaker ser jag mer som samhällets förtjänst. Det bildas ju krisgrupper hit och dit, det ger en känsla av att man inte ens borde försöka bearbeta sina problem själv, att man MÅSTE gå till en utbildad psykolog.
    I dagens nyheter stod det om en 3åring som blev påkörd och dog. En krisgrupp bildades på en gång för att hjälpa familjen. Jag tycker att händelsen är självklart otroligt tragisk men en krisgrupp?!

  • MisterVisper

    Den övergripande och tyvärr också den djupaste luckan hos många ungdomar är att dom saknar några grundläggande insikter:

    1. Man är ensam. Det finns ingen man kan kräva något av som man inte är beredd att göra själv.

    2. Pengar är makt, inte en bonus i tillvaron.

    3. Med makt följer ansvar.

    4. Du får inte ut mer än du lägger in.

    5. Tid är pengar.

    Det är knepigt att förklara detta för ungdomar. En del vuxna med.

    Men ofta, när det gäller ungdomar, är det ett problem med att dom måste börja offra sin egen tid istället för andras för att få det dom vill ha. Känslan som uppstår när man på egen hand gör något är otroligt upplyftande och stärkande. Men det är också stärkande att misslyckas och märka att det inte är så farligt. Pusha dem att göra saker själva, inte hjälpa till eller lägga sig, visa måttligt med intresse och nöja sig med ett "Bra gjort" om det gick bra eller ett "Äh, sånt händer" om det gick dåligt.

  • supersötasilversara
    Zepplan92 skrev 2010-04-07 12:19:33 följande:
    Ska tillägga att detta inte behöver vara alla, men jag har träffat några som fått allt serverat under hela livet. Det blir ju en chock när man inser att det inte funkar så.. :)
    Min lillasyster (ensam sladdis - hemmaboende med bara mamma större delen av barndomen) tillhör en av dom som blivit curlade och nu står helt handfallen när "riktiga" livet börjar. Hon har fått vara hemma när som helst från skolan om hon känt sig lite "hängig". Värre och värre blev det och det slutade med att hon hoppade av gymnasiet för hon klarade inte av kraven som hon tyckte var skyhöga - men egentligen var det inte jobbigare för henne än för andra (dessutom en praktiskt linje med färre pluggämnen). Och då hade hon redan valt bort många ämnen för att hon tyckte det var för mycket när hon började. Nu har det gått två år sedan hon slutade skolan och hon har inte gjort något sedan dess. Hon flyttade hem till mamma när det tog slut med pojkvännen och där har hon bott i över ett år nu och sover i princip mest hela dagarna. Hon blir så trött när hon måste i väg till arbetsförmedlingen en dag. Hon fick prova på sommarjobb för tre år sedan men efter 3 dagars jobb "Klarade" hon inte av det utan sjukskrev sig.

    Inte för att jag sjävl vill göra mig till en undermänniska men jag har sommarjobbat sedan ajg började högstadiet. Jag har klarat skolan utan att bryta ihop. Jag har rest, jobbat och pluggat vidare. Trots att mamma inte funnits där för mig nästan alls. Och jag har haft det tufft men hellre låte det bli en styrka än att släppa allt och inte göra något. Min syster är 23 år och frågan är om hon någonsin kommer att "må bra" och leva ett normalt liv. Hon är så van att mamma ringer och pratar med lärare, kompisar och deras föräldrar. Ordnar och donar, hon har fått mycket som hon pekat på mm.

    Så TS: jag tror verkligen det stämmer ibland det du beskriver.
  • elinulrika

    Är du störd på riktigt?
    Om dina barn skulle börja skära sig och må riktigt dåligt över någonting skulle inte du då låta dom gå till en psykolog ? Dom ungdomar går inte hos spykolog för att deras pojkvänn/flickvänn har gjort slut utan dom går där för att få den hjälp dom behöver. Man kan ha blivit misshandlad i hemmet,  sexuella övergrepp eller dessutom blivit våldtagen utav sin klille? Tycker inte du ska yttra dig så mycket om saker du inte vet någonting om. Och det fanns inte samma hjälp som det finns nu för dagens ungdomar. Det är väl bäst att ungdomarna får den hjälp dom behöver än att sitta där med sina självmordstankar och försöker ta livet av sig. Det är bra att det finns dom som faktiskt vill hjälpa både oss unga och dom vuxna med sina problem. Dom kan ha mått dåligt i flera år, börjat skära sig eller dessutom försökt tagit överdos utav vissa tabbletter. Då är det väl lika bra att dom får den hjälp dom behöver istället för att sitta och dras med problemen dag ut och dag in. Och man kan oftast inte prata med sina kompisar och föräldrar på samma sätt som man kan göra med en VUXEN SPYKOLOG !?  

    Och vadå att ungdomar är handikapade? Jag känner flera stycken som aldrig vågat gå till en psykolog för att folk tittar snett på dom på grund utav det, tycker dom är mesiga för att dom vill ta itur med sitt liv för en gångs skull. Det finns ungdomar som aldrig mått så bra som dom mått medans dom varit tillsammans med sin kille, och sen när det tar slut ser dom ingen mening med livet längre? det kan ske i ung ålder som gammal ? Om du hade en tjej som du älskar mer än allting annat och hon skulle dumpa dig bara sådär. Skulle inte du då må sjukt dåligt och vara ganska nere? Eftersom du tycker att hon är det bästa som har hänt dig? Tror nog att du borde ta och tänka efter i andra banor istället för att sitta här och leka mr. perfect ? 
    Det fanns inte samma hjälp på 70 talet så som det finns nu ? Det 40årsen du tänker tillbaka? Det har nog hänt lite mer på dom här 40åren?

     

  • sextiotalist

    Vet inte, men att skylla på tidig dagisintroduktion motsäger allt, för att på 70-talet så började barnen dagis tidigare och hemmefruepoken var på väg bort, numera är föräldraförsäkringen mycket mer utbyggd.

    Att barn bor hemma länge beror nog helt enkelt på att det inte finns de där billiga bostäderna som fanns förr, rivningskontrakt etc.

    Sedan så matas barnen idag från media att ha en orimlig nivå, vi har många samtal om detta hemma med vår tonåring, att livet är inte enkelt alla gånger och att vissa saker måste man göra själv.

    Jag tror inte att antalet curlande föräldrar är fler idag än förr, men jag tror att curlingen ser annorlunda ut.

    Däremot så tror jag att många föräldrar lever mer genom sina barn, tycker det är viktigare att ha roligt med sina barn än vara vägledare.

    Många matas med att det skall vara roligt och får en chock när livet inte är så.

  • VonBulldog

    Jag tror att det kommer om några årtionden att bli ett A och B lag mellan ungdomar dom som klarar sig bra och dom det går åt he... för, och det är faktiskt bara vårt eget fel som föräldrar. Ungar sitter framför datorer och dataspel och blir dumma i huvudet, dom får en förvrängd syn på verkligheten och odugliga till nästan allt. Dra ut sladden lås in alla telefoner ut med ungarna och låt dom hantera naturen den finns över allt det finns 1000 tals saker att göra. Ett stort problem är att föräldrar tar sig inte tid, dom är själva ofta helt blåsta när det gäller att nyttja alla resurser vi har runt oss. Men det är inget att fundera på det går aldrig att stoppa utvecklingen med dom som begriper och förlorarna som inte begriper. Viljan behövs annars funkar det inte

  • Fettot

    Har också märkt det. Märker det på våra praktikanter på jobbet. Saker som vi gjorde på våra praktikplatser, vägrar de göra. Det slår aldrig fel. Frågan är hur de ska kunna jobba sedan när skolan är klar... de kan ju knappast vägra göra "vissa" uppgifter på en arbetsplats. 

Svar på tråden Är dagens ungdomar handikappade?