Bråk igen mellan mej, barnen och pappan
Då har vi bråkat igen! Det är så himla skitjobbigt!! Bara en bagatellsak tycker jag men det rörde tydligen upp starka känslor hos stybarnen.
det är nämligen så att pappan ifråga kör all kontakt med barnen genom just barnen, han ringer alltid till en av dom för att tjecka av hämtning och lämning, eller dagar eller vad det nu kan vara. han vill till alla odds undvika kontakt med mamman. och det gör han för min skull också, jag har inte sagt att han inte får prata med henne men jag vet att han undviker dels för min skull och dels för sin egen. nu blev den äldsta skitarg tillsist för hon tycker pappan är så feg som inte vågar prata med mamman om när vi ändrar tider eller dagar.
Igår ville jag att de skulle åka hem redan på kvällen för att de har lov idag och då skulle de slippa kliva upp i ottan för att följa med bilen till mamman. dessutom var jag ledig och ville ha sovmorgon med mina barn och ville inte att de skulle vakna av allt spring som blir på morgonen.
det äldsta barnet blir akitarg för mamman vet bara att hon ska komma hem på kvällen inte de andra två, men jag propsar på att de ska följa med och ifrågasätter varför bara hon kan åka hem och inte de andra? ja då blev hon skitarg och skriker att vi ska ringa och berätta det för mamman. jag tänkte inte göra det och pappan verkade inte heller vilja det. Jag propsade på och då blev plötsligt jag den onda som ville ha dom härifrån. Att jag ville sova var ju egostiskt och dumt. för dom spelade det ingen roll tydligen. Men från början var det tänkt för deras skulle för så har vi gjort flera ggr förr. men nu också för min skull, och det var det jävligaste jag hade kunnat gjort. Alla far iväg. men mest av allt varabarnen arga på sin pappa som undviker deras mamma till alla odds. Han har ingen vidare kontakt med sina barn heller, men det är ju hans val, jag orkar verkligen inte bry mej mer.
I bilen sa hans äldsta att hon tyckte han var världens sämsta pappa. och det blev min sambo väldigt ledsen av att höra. men det går verkligen inte att räcka till för alla barn när man inte lever med dom i det dagliga.
Våra barn får den mesta uppmärksamheten för att de bor här. Thats it, eller? Heltidsjobb, ett hem och 5 barn på två ställen, hur fan ska man kunna hinna göra nåt med alla förutom den tid de är här hos oss?
Ush ja det här blev mycket, men jag har dåligt samvete för att jag ville att de skulle åka. men var det verkligen så farligt? att vilja ha sovmorgon när man för ovanlighetens skull råkar ha det en måndag.
Nä, men hoppas ni fattar vad jag menar.
