kommer jag orka fler gånger...

Nu sitter jag här.. igår födde jag ut mitt döda foster som dött runt v 15.  
Mitt första sena missfall...
Mitt 5:e MA
Mitt 10:e missfall...

Och ändå vet jag att jag på många sätt är lyckligt lottad... jag har faktiskt 2 barn.. missfallen har kommit innan, mellan och efter graviditeterna..
Jag är lyckligt lottad för jag blir lätt gravid.
Men jag kan aldrig njuta. Måste planera allt.  Progesteronet ska jag börja med innan jag vet att jag är gravid, sen vul för att se att fostret lever.. hemska veckor fram till v 10 har det varit.
Jag blöder alltid oavset om det är missfall eller inte. ..och  nu kommer det vara hemska veckor alltid.  Jag trodde jag skulle vara i v 18 nu.... fostret hade dött och jag hade inte märkt nått.
Jag vill gärna ha fler barn.. min man vill gärna ha fler barn.. men att gå igenom detta igen...ibland vet jag inte om jag kommer orka. 

Ibland tänker jag att det hade varit bättre att ha svårare att bli gravid men sluppit alla missfall. Jag känner mig ensam... ingen som inte varit med om det själv kan förstå. Inte ens min man kan förstå... han skyddar sig. Jag vet att han har svårt att ta till sig graviditeten. Han stöttar mig så gott han kan... andra ja... de kan inte förstå.

Jag avskyr att få frågor om vi vill ha fler osv.. dels för när ska man våga berätta..  det är skitjobbigt att berätta att det inte blivit något. Jag vill inte berätta om missfallen hela tiden heller, jobbigt att folk vet att man försöker och det går dåligt igen osv.

Ärligt vet jag inte om jag klarar av denna berg och dalbana mer.. hormoner som går upp å ner hela tiden. besvikelsen, hopp, förtvivlan....den ständiga frågan varför... och att man aldrig får svar.. för de vet inte.. det kan de inte svara på.