Dagbok skriven natten den 18/12 -09 Av Anton Nickel
Nu verkar det som om värkarna har startat på riktigt, Minna är fortfarande illamående. Hon spyr just nu.
Har börjat klicka in på värktimern.se det är ca 7 min mellan värkarna.
Första värken startade kl 00.30
Om det kommer 3-5 st till ska vi ringa bb men känner att vi inte vill förhasta oss.
Fy Fan, jag är så in i hellvettes nervös. Men jag antar att det hör till. Ligger och knaprar på en selleri stjälk.
Tänk, om ett eller kanske två dygn kanske jag har barn
Nu är värkarna relativt regelbundna. Kl är 02.04, värkarna kommer med 7-10 min mellanrum
Nu har vi 12 Registrerade värkar på sidan. Ligger mellan 6-7 min mellan nu
Nu är klockan 06.33, verkarna kommer med större mellanrum än tidigare men är längre och mer smärtsamma
Nu har vi haft en smärtkulmen då det varit ca 8 min mellan värkarna på omkring 2 min-.
06.55 Nu har verkarna börjat bli mer regelbundna, nästan 3 min jämnt mellan varje ca 1 min långa
07.30 Nu har vi ringt till micke, han ska komma och köra oss till sjukhuset för det verkar vara dags för det nu.
08,06 Checkade vi in på förlossningen, transporten tog lite längre tid än väntat pga att vi glömde några papper vi hade i våran bil. På vägen in så började värkarna avta och vi funderade på om vi kanske skulle ta och vända hem igen.
När vi väl var på plats blev vi tilldelade ett litet mysigt förlossningsrum.
Minna fick två bälten, ett för att mäta hjärtljud och ett för att kolla intensiteten på värkarna. Under den 20 min långa värkkontrollen så kom det bara 3 värkar? Hjälp tänkte vi, det är nog hemdags som gäller. Men dem gjorde även en undersökning för att kolla om hon var öppen och det var hon 8 cm. BM som kollade fick en smärre chock och sa att det var verkligen tur att vi inte kom in senare.
Hon började uthärda värkarna liggandes, med mig i ena handen och lustgasmasken i den andra.J
Kl 09.00 fick hon ställa sig vid ett RM-bord, under en timme stod vi och uthärdade värkar tillsammans. Minna var nu öppen fullt ut och huvudet var nästan helt nere vid bäckenet. Krystvärkarna började komma nu men BM ville att vi skulle föda liggandes, efter lite smärre bök fick vi ned minna liggandes på rygg i sängen.
Under tiden vid RM bordet fick jag uppgiften att badda pannan med en trasa med kallvatten. Samt att hålla koll på att Minna inte tog för långa stunder med lustgasmansken. Hon var ganska ordentligt groggy men klarade av värkarna fint. Visst var det jobbigt att se henne ha ont men hon skötte sig som en gudinna.
Kl. 10,06 Låg Minna redo för att föda. Det kom krystvärkar och minna följde känslan av dem och tryckte på i rätt ögonblick. BM höll tillbaka huvudet och efter tre krystvärkar var våran son ute. Minna sprack ingenting och det hela var klart på 2h och 10min.
10,16 var han ute. Och 10,20 kom efterbörden. Jag fick äran att klippa navelsträngen, det kändes som en tämligen klen uppgift efter det jag sett min fru genomlida men visst var det kul att vara delaktig på något sett.
Detta var vårt första barn, han kom verkligen som ett raketskott. Det hela gick otroligt bra, enbart lustgas som bedövning och inga komplikationer.
Förlossningen var underbar, allt gick som sagt superbra och vi åkte hem samma kväll. Amningen kom igång utan problem och glädjen över att få barn var större än jag någonsin kunnat förvänta mig.
Nu har vi kommit in i rutinerna och vår son Gawain har en huvudsaklig syssla, sova. Han gnäller nästan ingenting och verkar nöjd nästan hela tiden. Livet som förälder har än så länge inte påverkat mitt liv avsevärt mycket. Visst är man orolig att något ska hända och man planerar upp vardagen då det är lite komplicerat att handla osv så nu storhandlar vi en gång i veckan och skrivet matsedel veckovis.
