Att prata andra språk med sitt barn?
Nu sitter jag här, ca. 10 veckor kvar till bf. Ett liv som blivande mamma med en lång uppfostran i 18 år!
något som jag verkligen funderat på är det här med språk!
Min pojkvän och jag pratar bara engelska hemma eftersom han knappt kan svenska. Kom till sverige när han var 13, för 9 år sedan.
Jag pratar flytande franska, pratar bara franka när jag är hos mina föräldrar och speciellt med pappa. När man pratar med pappa så pratar man på franska, inte på svenska enligt honom. Han är från frankrike, han vill ha sin ''kultur''.
Jag har alldrig pratat svenska hemma, lixom att det har varit förbjudet. Jag skulle helst ha franska kompisar enligt min pappa. Min mamma är svensk, hon brydde sig inte så mycket. Pratade svenska när inte pappa var hemma.
Det var nästan som man glömde bort svenskan, man började helt plötsligt svara på franska till mamma.
För några år sedan träfffa jag min pojkvän, då blev det engelska som man skulle prata! Jag var verkligen DÅLIG på engelska men det var bara att träna, annars skulle vi inte förstå varandra.
Som jag och Chris(min pojkvän) tänker så ska vi uppfostra barnet på samma sett. Engelska och Franska, inget annat!
Men jag har tänkt mycket på det.
Är verkligen det rätt om vi nu bor i sverige och talar svenska.
Ska man inte då sätta svenska som första språk och det andra som ''lite mindre'' viktiga?
Vad tycker och tänker ni om detta?
Pratar ni något annat språk med era barn och hur sätter ni språken i ''ordning''? = vilket språk sätter ni som främst att lära sig?