Är jag gammaldags?

Huvudsaken är att det fungerar tillfredsställande för dig och din familj. Och att ni är nöjda.
Det tycker jag är det allra viktigaste.

Själv så skulle jag inte ha kunnat vara hemma mamma när barnen var små. Jag ville ut och jobba och jag skulle ha vantrivts att "gå hemma" hela dagarna. Men det är jag det

För mig är det så att om mannen skulle "kräva" det eller ta det för givet så skulle jag aldrig göra det. Det beror på hur personen är i övrigt också. Min kille o dotterns pappa är så "superjämlik", gör allt jämt, skulle aldrig få för sig att tro eller begära att jag som kvinna skulle göra mer eller något annat än han. Och då känns det helt ok för mig att tom köpa kalsonger åt honom, vilket jag aldrig skulle göra annars!

Det är visserligen ett gammaldags tänk (eftersom det grundar sig i förlegade könsroller) men fungerar det för er så är det givetvis ingenting FEL med det.

Jag tänker att det beror mycket på vilket sorts barn man får. Jag skulle ha avlidit om jag hade behövt ta ansvar över hus och hem, samtidigt som jag hade en dotter med kolik att ta hand om själv om dagarna. Det fanns inte på kartan att vi INTE skulle dela allt ansvar lika.

Just vår erfarenhet säger att det är LÄTTARE med ett arbete att gå till, och man orkar betydligt mer när man kommer hem, än att vara "hemma på heltid", och därför skulle det aldrig fungera att den som arbetade bara fick slappa hela kvällarna medan den som var hemma gjorde ALLT arbete på hemmaplan.

Jag är oxå bara hemma för tillfället, dock inte mammaledig utan barnen går 5 timmar om dagen 3-4 dagar i veckan. Då är det ju klart att jag anser att jag ska städa tvätta och laga mat och allt det där. Min sambo jobbar mer än heltid så när ska han hinna? Men när även jag jobbade heltid så var det jag skötte allt och det är påfrestande! Men det finns inget val så min sambo kör lastbil och åker mellan 5-7 på morgonen och kommer oftast inte hem tidigare än 18 på kvällen. Den han kan hinna med då är att eventuellt hänga tvätt då.
Men jag tycker om att göra det mesta endå för då vet jag att det blir rätt, ja har lite kontrollbehov så där ja ;) hihi..
Alla gör hur man vill bara man mår bra och alla är nöjda! Och din man är inte bortskämd alls tycker jag, han jobbar ju för sjutton heltid för att få in money till familjen ;)

Nu mer du ju om en åsikt men annars så tycker jag att det är upp till var och en hur man fördelar arbetet i en familj. Jag tror inte på millimeter rättvisa.

Det jag kan tänka mig som en fara är att när du tar allt nu så kommer du att få fortsätta göra det framöver också. Han kommer inte att utstuderat låta dig göra det men det blir så självklart och till slut kommer han inte att se vad du gör ens.

Mitt tips är därför att du "dumpar" några sysslor på honom redan nu :) Om du lagar mat kanske han kan vara den som alltid handlar. Om du stryker och lägger in tvätt kanske han kan tvätta osv. Några sysslor ska alltid vara hans.

När man tar hand om ett barn så är det också ett arbete som kräver sin tid. Visste du att en hemmaförälders arbete (en förälder som stannar hemma längre än föräldraledigheten) utför ett arbete värt 380 000 kr per år?

Har du tid och ork att göra allt hemma så är väl det bra!?

Det som hade vart fel och "gammaldags" hade varit ifall han hade krävt detta trots att du inte hade tid och ork till det.

tack för alla svar..detta har faktiskt gett mig något att "fundra" på!!! Kanske ska tillägga att min sambo absolut inte KRÄVER att jag ska göra allt hemma utan detta är mitt eget val och jag trivs ganska bra med det (ibland)

Jag håller med att den som är hemma har huvudansvaret för hemmet. Såvida man inte är sjuk eller liknande. Fullständigt logiskt, den som är hemma stökar ju dessutom ner mer.

Sen hade jag o andra sidan gärna varit hemmafru resten av livet också, så visst kanske jag i övrigt är lite gammaldags. Men det är ju inget som är fel med det.

Jag ryser litegrann av tanken. Men det är bara för att jag själv blev tvingad att leva så med två barn varav den ena skrek som en gris jämt.
Karlsatan kom hem efter att ha lekt med sina bilar en hel dag och kunde bli pissförbannad om det låg en blöja kvar i badrummet eller så. "Hur jävla svårt kan det vara att gå direkt och slänga den?".

Nu är jag tack och lov ensamstående och att göra allt slit själv nu stör mig inte. Nu är det ju mina egna villkor.
Men om jag flyttar samman med någon igen så vill jag att det ska delas lika på allt. Förutom ansvaret över mina barn då.

För mig är det en självklarhet att den som är hemma tar huvudansvaret för det som behöver göras i ett hem. Dvs laga mat, diska, städa, tvätta osv. Men barnen tar - och ska få ta - ju mycket tid, det är ju för deras skull man är hemma! Den som jobbar bidrar när den kommer hem. I vårt fall har detta inte med könsroller att göra.....just nu är det min man som sköter hemarbetet - men så är det inte i alla familjer. Jag rekommenderar er som har mansgrisar att vara hemma ett tag o kräva samma service när ni kommer hem från jobbet.

risken som finns i så fall är väl att du när du också börjar jobba, ändå kommer ta huvudansvaret för hemmet och barnen....
Fungerar det för er och du trivs är det väl ok ändå. även om jag kan tycka att du riskerar att bita dig i svansen och att din man ahr det otroligt bra och lätt ;)