30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 2

SanneS: Förstår dig och skulle nog ha gjort likadant. Förstår att du blir orolig för svagare test också; om de är tagna med koncentrerat urin etc etc så hade jag också blivit hemskt orolig.*kram*

Monchichi: Trist med mormor Även om de är gamla så har de ju alltid funnits och det är så jobbigt när de blir dåliga.

PP: Vet inte varför du fått för dig att du inget tillför men jag respeketerar ditt beslut och säger välkommen tillbaka när och om du vill. Du vet var jag finns.

Sanne: fy, vad jobbigt för dig. Att det ska hålla på och krångla så. Har du fått någon blödning? Hoppas du får tid för ett VUL snabbt så du får redan på hur det ligger till.

Bettan: Så sexmaratonet är i full gång nu då Är lika impad som alltid. Här har det varit torka sedan senaste äl så sambon börjar väl snart klättra på väggarna. Är inte ett dugg sugen på kroppskontakt och klarar knappt av kramar så allt sexuellt är uteslutet på residence Icka

Bettan: Jo jag har testat med morgonurin så det börjar tyvärr kännas ganska så kört. Ska inte ta ut någon sorg i förskott men jag försöker greppa tanken på att det kanske inte kommer att gå vägen den här gången heller. Det är bara att samla kraft antar jag inför vad som kan komma. Usch, usch orka gå igenom allt det där igen med undersöknigar, cytotec, blödning och hemska tanke ännu en skrapning...

Icka: Ingen blödning, ingen mensvärk. Känner mig gravid om än med svaga symptom. Så precis som mina två första MA; alla symptom kvar. Ska som sagt inte ta ut nått i förskott och redan säga att det är över men helt negativa tester är ju svårt att bortse från.
Inte fått tag på min läkare idag så det är fortfarande VUL 18/2 som är bokat.

icka: Maraton och maraton; den här månaden blir lite lugnare än tidigare. Undrar lite var höjningen tog vägen dock, trodde den skulle komma idag. Måtte den komma imorgon bitti iaf!
Förstår såväl att du är osugen, inte särskilt konstigt alls med illamående och allt.

SanneS: *kram*

Bettan: tack för förklaringen... och ja, jag ska också köra vidare med ältester, så jag kommer inte missa de där viktiga dagarna innan äl Beställde ett nytt lager ältest  i helgen och det är ju lagom upplyftande att sitta där igen och lägga in sin beställning..... Hoppas vi alla har gjort det för sista gången nu.

Sanne: fy vad jobbigt! Förstår mycket väl att du fortsatt testa då det bara blivit svagare och svagare. Hur ska någon som gått igenom ett antal mf/ma kunna slappna av i ett sånt läge? Jag hoppas fortfarande av hela mitt hjärta att det gått bra för dig, men i väntan på säkra svar så måste jag ju säga att VUL 18 februari låter alldelens för långt fram. Jag vet inte var du bor, men om du bor i en större stad så kanske du kan ringa KK akut och bara förklara läget och fråga om de har tid och möjlighet at klämma in dig för ett snabbt VUL. Om inte det funkar, så tycker jag absolut att du ska ligga på hos din gyn igen i morgon och kräva ett VUL. *kram*

*Kram tillbaka* till Bettan & Ninni'

Ninni: Jag bor i Stockholm så det går säkert att åka in till gynakuten eller liknande. Jag vet vid tidigare graviditeter när jag kännt på mig att nått varit fel så har jag pratat med min läkare om att göra vul tidigare än i v.8 han har då sagt att det varit för tidigt för att man ska kunna se något innan dess. Om jag kommer ihåg rätt så är det från v.8 som man kan se hjärtslag och ett VUL innan dess skulle enligt läkaren bara göra mig mer orolig då man varken kan säga om allt är OK eller inte. Så tror jag också att det är för tidigt för att man ska kunna säga att det är över och ge ut cytotec. Man måste ju gå förbi någon särskild vecka (8,9?) innan det rent lagligt går att säga att det är ett missfall och avbryta en graviditet pga missfall. (om det är ett MA alltså)
Väntar på svar från min läkare men jag tror han kommer säga samma sak som förra gången att det bara är att vänta till v.8

Går tråden ut imorgon?

Hej!

Jag är ny här på forumet och känner bara att jag måste få skriva av mig lite för jag har just fått bekräftat det jag fruktat mest; ett andra missfall... Just nu känns allt nattsvart - vi som planerat, drömt och sett fram emot detta. Jag vill bara lägga mig ner och gråta.

Det känns så otroligt jobbigt just nu och det hjälpte förstås inte att få beskedet av en höggravid läkare med rummet tapetserat av gulliga bebisbilder. Ser gravida och glada familjer överallt och känner mig bara själv så värdelös för att inte ha lyckats, även om jag vet att någon annans familjelycka inte har någon inverkan på min och min mans chanser.

Är det någon som känner igen sig eller har några tips på hur man går vidare rent psykiskt? Inte lätt att vara 34 och ha begränsat med tid kvar...

Sänder en tanke till alla er som befinner er i samma situation.

Hälsningar, A

God morgon, alla.

SanneS: Jag har varit på vul i v. 6+2 och sett hjärtat. Aldrig kollat tidigare.

Cali: Usch. Beklagar verkligen. Här i tråden vet vi hur det känns. *kram*

Ny tråd

www.familjeliv.se/Forum-7-137/m50633547.html