Vad ska man svara??? blir så trött

Jag fasar för när jag ska lämna min kille på dagis, vill verkligen inte det. Vi planerar att skaffa en till ganska tätt och jag kommer inte lämna min stora på dagis då även att man har rätt till vissa timmar. Tror de mår bäst hemma, man kan ju faktiskt vara social även att de inte går på dagis!
Håller helt med dej!

Oj. Jag förstår inte så mycket av ditt inlägg ts. Förstår inte vem du riktar ditt inlägg till, vad du vill med ditt inlägg eller om du ens vill ha något svar på det. Men. Grattis om du har hittat ett sätt att leva som passar dig och din familj! Det måste ju vara jätteskönt att veta att det val man har gjort är 100% rätt!

Din "kompis" är uppenbarligen avundsjuk på dig, det är ju helt tydligt. Och hon ifrågasätter uppenbarligen vad du lever på, inte för att hon bryr sig om dig utan för att hon är avundsjuk. Jag skulle betacka mig för sådana "kompisar".

Det är det dåliga samvetet som talar. När du säger att du valt att vara hemma så tror de flesta dagisföräldrar indirekt att du kritiserar deras val (som de omedvetet/undermedvetet kanske inte känner sig bekväma med). Vi som valt att vara hemma måste lära oss att hålla låg profil (men här kan man vara lite tuffare:)).

Tyvärr.

Hitta en bra, neutral och enkel fras som du allid använder dig av och le stort.

Du har gjort det bästa val en förälder kan göra och dina barn kommer aldrig att klaga på att du har gett dem den kärlek. omsorg och närhet som de har rätt till. Vart efter åren går så kommer du att få det ena beviset efter det andra på att du gjort rätt. Men igen, säg aldrig ett ord om dina barn. Dagisföräldrarna kommer att ägna mycket tid att skryta med sina;

De började prata så bra när de började på dagis (ja, barn brukar börja prata bra runt 1-2 år helt normalt och har inget med dagis att göra),

de äääälskar sitt dagis (barn älskar sina föräldrar inte sitt dagis),

de har så roligt och får göra så mycket saker (ja ha dina barn kommer att få vara ute i den riktiga världen och möta nya kompisar och nya platser tillsammans med en trygg förälder som hjälper dem med den sociala biten, de kommer att få leka och göra av med energi på ett bra sätt, pyssla och lära sig koncentrera sig och leka själva - hemmabarn blir ofta väldigt kreativa, roligare kan barn inte ha det. De andra får tillbringa 5 år på en dagisgård i stora barngrupper där starkast bestämmer),

dagisbarn blir mycket duktigare i skolan (du kommer att upptäcka att förutom att dina barn kommer att vara synnerligen sjyssta och socialt kompetenta så kommer de att bli precis lika duktiga som dagisbarnen, alla barn är bra på olika saker och det har inget med dagis att göra, svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i skolan trots att allt fler går på dagis så det är bara en myt).

Säg dock aldrig ett ord om dina egna barn för det väcker bara ilska. De kommer ändå att se och märka skillnader och skolpersonalen gör det defintivt tro mig. Det finns ingen anledning dock att säga något om det. Man bara vet och kan prata med andra som gett sina barn tid, det får liksom räcka. Det blir mindre motsättningar mellan olika val då men det är vi som måste stå tillbaka för de andra styrs tyvärr av en känsla av att de inte följt sin magkänsla, så låt det bero :)

p.s titta in på www.hemmaforaldrar.se och samtalsforumet så hittar du likasinnade.... föräldrar som valt bort dagis eller valt att vänta och ha dem där kortare tid.

Vår dotter på 2,5 har gått ett halvår på dagis nu. Vi var tvungna p.g.a jobb. Som tur är trivs hon och hon går alltid korta dagar. I mars kommer hennes syskon och då har jag planerat att ha storasyster hemma med. Det har folk i min närhet så svårt att förstå! De säger; men du kommer tycka det är sååå jobbigt att ha henne hemma när du har en liten med! Jag tycker det känns mycket jobbigare att klä på två barn och stressa till dagis för några timmars "paus".. Stå på dig, TS! Jag tror många önskar de hade samma möjligheter!

Fick faktiskt en positiv kommentar angående att sonen som är 2 år inte börjat på dagis ännu. Barnläkaren tyckte det var bra p.g.a minskad infektionsrisk. Sonen har förkylningsastma.Blev väldigt glad över hennes kommentar !

Jag var tvungen att läsa inlägget om och om igen för att fatta vad ts ville och vad frågan var, men är fortfarande inte riktigt säker. Var det mest för att släppa ut lite frustration bara?

Du får nog be din kompis respektera att du inte vill prata mer om det, om du hamnar i försvarsställning varje gång. Det funkar ju inte. Eller så kanske du kan vända på steken (men helst utan att låta anklagande) och fråga henne om hennes livsval. Det kan nog vara lite avundsjuka i botten och så tror jag att många tycker det kan vara provocerande när någon väljer att sköta sitt liv annorlunda än de. Jag tror du känner din kompis tillräckligt väl för att kunna avgöra om det är som hon är provocerad eller som att hon verkligen vill veta mer för att själv kunna bestämma sig för hur hon vill göra.

Däremot är inte du heller direkt oprovocerande eller öppen för andras val, tycker jag. (De första meningarna om dagis delar jag t ex INTE.) Håller med om att det är lite för fyrkantigt om när man "ska" lämna ifrån sig barnen och att det är lite för lite frihet. Jag skulle också se att det var normalare att barnen började skolan senare, eller inte alls utan fick chansen att lära sig på sina villkor, t ex.

För övrigt så klarar sig svenska barn väldigt bra i internationella undersökningar om var det är bra att växa upp, efter vad jag har förstått.

min son e ett år och går inte på dagis. skulle inte sätta honom där om ja inte va tvungen för att ngt oföruttsett händer. fick till oxh med en konstig blick av en läkare när ja sa att han inte skulle börja än på ett tag. typ-VA ska han inte gå på dagis nu??

ja håller me dej till en viss del. ja tycker att mina barn ska gå på dagis när de är kanske 3 år och uppåt då ja tycker de får ett visst behov av att leka med andra barn. men ja skulle inte vilja ha dom där 7-16 alla dagar men ibland så de får leka av sej och lära sej va i en större grupp.
annars e ja heelt för att vara hemma så länge man kan.

Jag anser också att mitt barn har det bäst hemma när han är liten. Jag har möjlighet att vara hemma med honom tills han är över 2 år och tänker också vara det. Det enda som bekymrar mig är glappet i CV:t då jag inte hade någon anställning innan. Barnen blir ju stora tillslut och då kan man inte bara gå hemma och vilken arbetsgivare vill anställa någon som varit hemma med barn i flera flera år? Hade jag haft en anställning hade jag inte tvekat en sekund på att vara hemma ännu längre då man vetat att man har något att komma tillbaka till.

Jag höll med ts i mycket som hon skrev i början men när det kom till delen om socialen tog det stopp. Om jag förstår det hela rätt så lever ts på socialbidrag för att kunna vara hemma med sina barn. Varför ska jag behöva lämna mina barn på dagis och betala skatt för att ts ska vara hemma? Stanna gärna hemma med era barn om ni vill det, men gör rätt för er i så fall!

(Om jag missuppfattade något så går jag och drar något gammalt över mig och skäms)

Detta var ett mail jag skikade till min kompis som alltid tar upp och facktiskt tjatar om att mina barn ska börja dagis.(hon har inga barn själv)

Min fråga var om ni som läser har något tipps på hur jag ska svara denna människa????

Angånede soc som min kompis tar upp så är det något hon antar att jag går på.Hon har aldrig frågat mig de utan tar det för givet.
Och visst hon har rätt angånde soc.Jag har den lägsta föräldra penningen av olika anledningar.Och då har jag rätt att få hjälp av soc.

Förstår egentligen inte problemet hos TS. Svara bara din kompis ärligt varför du väljer att ha barnen hemma, för jag antar att du tänkt igenom det och har goda skäl för det, eller? Om du måste fråga folk vad de tycker du ska svara så ger det inte intryck av att du tänkt genom ditt val särskilt väl.