Kan någon hjälpa mig utan att dömma?

Vet inte riktigt, men i din text verkar din man så kall. Är han det? Jag förstår inte, flinar han åt henne när hon säger att hon är ledsen över skolan? Det låter ju konstigt.

Att hon inte är perfekt, så kan det väl också vara, men i din text verkar hon väl inte så besvärlig att hon ska behöva vända aggressionen inåt (slå sig själv) och gråta hela tiden och att han inte blir bekymrad utan flinar?

Varför beter han sig så? Vad säger han om det?

Du känner inte att ni behöver ha en kontakt person på BUP eller så?
Ibland är det lättare att prata nånstans där man mer eller mindre måste lyssna på varandra med en utomstående.

Min man är egentligen inte kall...men han är mkt hårdare emot min dotter än mot sin 14-åring(han får göra nästan som han vill och äta vad som helst utan att fråga tex).

Jag tar det lite som han kränker henne när han står o säger sådana saker och flinar.Han påstår att han skämtar:( jag tycker det inte är ett skämt.

Min tjej är ingen bråkmakare egentligen men har hon mkt i skolan och massor av känslor o tankar så blir det lätt att gråta o få ont i magen o kvida.
Men han verkar sig inte förstå o lära känna henne på rätt sätt känner jag.
Säger jag det så blir jag typ idiot förklarad.
Min dotter är HYPER KÄNSLIG för ALLT!
Men han tar inte det åt sig:( känns det som!

zoonie: Hon ska få en kurator i skolan pga allt nu o det längtar jag verkligen till att det börjar för hennes del!!!

Jag har växt upp i en familj som eran och min syster går nu i terapi och bup trots att hon flyttade när hon var 10 år och är 17 nu.

och jag säger bryt nu innan det går på tok fel. Det går inte att leva i en sådan destruktiv familj. Om mannen är som du berättar så är han hemsk mot dottern, han är den vuxna han borde veta bättre. Det är skamligt.

Jag tycker ni ska satsa på terpi alla om ni vill komma någonstans men om han inte är ärlig då så återstår bara att lämna honom. Han är inte rättvis mot dottern och om du inte skyddar henne och drar med henne så kommer det skapas en spricka mellan dig och dottern.

Thaleya::
Skyddar alltid min dotter i väder o vind det vet hon och därav att det kan bli kaos mellan mig o min make!!!
Skrev detta för att få hjälp att kunna lösa problemet inte få höra ang seperation.
Ska ge honom förslaget ang terapi eller bup så får vi se hur han reagerar och om han är samarbets villig.
Jag hoppas på att kuratorn kommer att kunna gå in o ge min dotter så pass mkt stöd så vi kan komma dit o prata alla 3 i skolan!!!Det hade jag tänkt att ge förslag på till kuratorn.

men då gör du ju rätt.
Blir det kaos mellan dig och din man så är det ju snarare ni som borde prata med varandra och låta dottern vara i fred. Bara för att ni bråkar om henne så är det inte nödvändigt att dra in henne i ännu mer bråk.

jag föreslår att du och mannen går och terapi och pratar om det själva, säg inte ens till barnen att ni går på terapi, så får dottern gå i egen terapi för sin egen del.
-------------------------------------------------------------------------------------------

När det blir bråk mellan oss...så drar vi inte in barnen i det men skulle det bli bråk o barnen är hemma SKYDDAR min dotter mig....fast hon vet att hon gör fel.
Vi reder ut det vi ska o sen är det bra!

Jag har ingen erfarenhet alls vad gäller styvbarn/föräldrar men min spontana reaktion är att du och mannen borde sätta er ner och bestämma hur barnen ska uppfostras tillsammans. Så att det är samma regler för alla barn oavsett vems barn det är. De regler som den 14 åriga sonen har nu skall även gälla för din dotter när hon blir lika gammal. Det är klart det blir konflikter om du säger att dotterna får svara i telefonen och han säger nej det får hon inte. Tillåter du även hans 14åriga son att svara i din telefon? Samma regler borde gälla för hela familjen.

Såklart kommer ni vara oense vad för regler som gäller men då får ni prata igenom och kompromissa på dom grejerna som ni inte kommer överrens om. Det är oxå viktigt att när ni kommit överrens om vad som ska gälla att barnen oxå får veta att nu är det dessa regler som gäller.

Det låter ju helt otroligt korkat av din man att flina och göra narr av dottern när hon är ledsen. Menar han faktiskt att göra det eller blir det bara fel. Ibland gör folk ganska dumma grejer bara för att dom inte vet vad dom ska säga. Kanske han behöver lite tips av dig vad han kan göra för att trösta dottern och stötta henne. Kanske skulle vara en bra sak om din man och dotter kunde hitta ett gemensamt intresse för att komma närmare varann...typ fiska eller köra gocart eller vad som helst. Samma skulle kanske vara bra för dig o sonen oxå. Ni kanske kunde ta en dag på stan och shopa lite kläder, fika gå på bio eller vas som helst. Lära känna barnen som personer och inte som "din son" och "min dotter". Första steget kanske skulle vara att du tog dig tid med hans son så kanske det andra skulle lösa sig av sig själv.

Lycka till!

Nu är det ju fallet så att hans son vägrar gå på stan med oss "föräldrar" vare det gäller mig som bonus eller hans mamma eller pappa*suck* jag har verkligen bjudit till när det gäller sonen o försökt allt jag kan men tyvärr är jag inte riktigt accepterad lika mkt som min dotter är utav honom och det har bidragit till att sonen har flyttat till sin mamma på gott o ont.
Min make är för lam att göra något roligt med barnen tyvärr vare det är sina egna eller min dotter han tycker att man umgås bäst hemma:(.
Säger jag något som skulle kunna hjälpa honom med min dotter så får jag bara höra ska du lära mig hur man tar hand om barn jag hade barn redan långt innan du hade det och du är ju faktiskt 10år yngre än mig...*suck*.

Ärligt talat tror jag att det är svårare att komma in i en familj om barnen är runt 11-12års ålder.Hade inga direkta problem i mitt förra förhållande mot var det är nu:(.

På det du skriver låter det som om du och din man har olika syn på hur man ska/bör/vill leva i en styvfamilj. Vare sig ni grälar med varandra framför barnen eller inte.

Familjerådgivning.