Dagis- plus och minus

DrKejs, just det. Måste berätta för dig hur det är där jag bor i Stockholm.

Här finns ett antal mammalediga som jag känner och som skulle vilja vara hemma länge med sitt barn MEN då normen här tyvärr är att sätta sitt lilla banr på förskola i unga år för att föräldrarna måste jobba finns inga barn i samma ålder hemma om dagarna att umgås med.

Det sociala nätverket krymper då så då finns ingen "grupp" för dem små 1,5-åringarna att vara i och andra barn och vuxna att lära känna och det är ju långt ifrån bra.

Räcker verkligen "bara" mamma vid unga år om dagarna?

Nejnej! Absolut inte tandläkare.

Ja, för en 1-2-åring så räcker föräldrarna långt. Och så får man ju ta sig ut och träffa andra människor - de finns överallt! Öf, affärer, bvc, frisören, biblioteket, badhuset, lekparker... längs cykelbanorna träffar vi många roliga hundägare! Socialt samspel är ju inget man bara lär sig genom att vara i en stor grupp jämnåriga, utan mamma och pappa...

Sedan: "här finns ett antal mammalediga som jag känner som skulle vilja vara hemma länge med sina barn". Och så du... det borde väl vara nog för att få ihop lite socialt nätverk? Se till att ni träffas - så får ju barnen träffa jämnåriga!

Japp, bor själva i Stockholm och känner igen situationen. Dock går det att hitta andra som har sina barn hemma, det går att pussla så att barnen får träffas och leka med varandra.

Sen tror jag faktiskt att det räcker med mamma för ett så pass litet barn. Eller pappa. De har så mycket att lära i början så att det räcker gott och väl. Hjälpa till att fixa hemma, laga mat, plocka, mm. Det går ju att hitta på en massa saker ute också om man vill. Jag har varit mycket på Nordiska Museet och Skansen med mina små de dagarna vi inte träffat andra barn.

Nej, barnen blir inte asociala små monster för att de är hemma med sina föräldrar. Det är bara propaganda som har spridits i syfte att minska föräldrarnas självförtroende.

Jag blir så uppriktigt förvånad över att så många oroar sig över att småbarn skulle bli asociala och förstörda i största allmänhet av att... vara hemma med en förälder.
Det är ju i samspelet med sina närmaste människor, som man lär sig att vara människa själv. Barn kan inte lära sig det de behöver, i det avseendet, av andra barn eller av vuxna människor i yrkesroll. Inte de första 3-4 åren åtminstone.
Var finns oron över alla tidiga separationer från föräldrar och från hemmet? Var hör man diskussioner om hur vi ska skydda småbarnen från alltför mycket intryck, relationer och såna delar av livet som man inte kan/bör hantera medan man är liten?

Jag känner så jag med. Vid tre år tycker jag det låter rimmligt att lämna barnen vid dagis. Jag har själv jobbat på dagis och det är stress, stress. Alldeles för stora grupper med för få personal. Vid tre års ålderns har dom MASSOR med energi och då skulle dagis passa bra.

Det är INTE det allra bästa för barn under 3 år och absolut inte under 2 år! Barnen behöver tryggheten i sin omgivning och det har dom oftast med sina föräldrar. Inte på dagis med en alldeles för stor grupp med för få personal.

Jag skulle inte påstå att det är en rabiat antidagis stämning här, snarare en rabiat stömning mot att välja dagis så tidigt per automatik för att det är "jämställt" och "rätt".

Det finns föräldrar som väljer dagis när barnen blivit större (eftersom det finns så få deltidsförskolor kvar) eller dagmamma. Du får det att låta som att det är en grov jämställdhetsmiss om någon är hemma längre med barnet än 1 år.

Men här finns föräldrar som lyssnar till sina barns behov och inte gör något bara för att de vill ha en duktighetsetikett som jämställda.

Barnen blir myndiga när de är 18 år, de kanske pluggar vidare och bor hemma tills de är 24 år. Varför ska vi i det perspektivet ha så bråttom att kräva av våra små 1-åringar att de ska ut i den stora världen på egen hand och klara sig utan sina föräldrar i en stor barngrupp med en massa olika personal, i 8-10 timmar per dag?

Det krävs mognad och livserfarenhet för att våga gå sin egen väg och inte göra det som alltid anses korrekt enligt tidsandan. Men vem vill låta sig styras av politiska ideal när man kan gå på sin magkänsla.

Jag tror att din iver att raljera och hugga med argument som är gammal skåpmat ihop knåpad på nåt politiskt kansli, tyder på att du innerst inne vet att du känner något annat. Prova att ta av dig skygglapparna och skåda in i ditt barns ögon. Visst kan du hitta sätt att vara jämställd utan att använda henne som murbräcka?

Mycket bra inlägg!

Tänk om fler föräldrar kunde använda sin magkänsla och inte följa med i strömmen. Tänk om vi som vill ha barnen hemma tills de är någorlunda redo för att börja på dagis kunde bli fler; jag är helt övertygad om att de problem som vi ser idag med stressade barn och psykiska problem skulle minska radikalt.

Jag tor inte att det är bäst för något litet barn att separeras från sina föräldrar, sin trygghet. OM deras så små barn inte har det roligt med sina föräldrar är det för att förälödrarna är jättelata och inte orkar underhålla sina barn. FÖr jag menar, vad tror de att personalen på ett dagis gör med en 1åring som man inte kan göra själv?

Däremot är det klart viktigt att träffa andra barn. Därför finns Öppna förskolor, kyrkis mm

Dessutom är det ju klart något fel många gör med sina barn då väldigt många tonåringar mår dåligt och vill ha mer vuxenkontakt.
Vet du att man hade samtal med alla 12åringingar på vår Öppna förskola, och deras högsta önskan, vad gällde mammor, var att hon skulle vara hemma när de kom från skolan och att hon skulle laga mat. (vad gällde papporna vet jag inte, men kan tänka mig att de väldigt gärna vill att hab ska vara hemma mer ockås)Men du skriver ju att du MÅR DÅLIGT! Du väljer ju att må dåligt och att ha mer pengar, dvs du väljer pengar framför att må bra och träffa din dotter mer. ALla tycker inte att pengar är det allra viktigaste.
Vi har det drägligt, vi har gemensam ekonomi och för tillfället är min uppgift hemma och min mans på jobbet. Vi handlar kläder, kom nyss hem från Turkiet osvHåller helt med dig. Denna korta tid barnen är små och faktiskt vill vara med sina föräldrar massor, den tiden ska man ta vara på Man kan hitta på annat. Kanske finns det någon ÖF med lite äldre barn. PÅ måndagar och fredagar brukar det vara mest barn då många 15timmarsbarn kommer.
Gå på rytmik eller andra eftermiddags/kvällsaktiviteter så att de träffar andra barn. Det funderar jag på inför våren för min flicka som då är lite över 3.
De måste inte träffa massor av barn varje dag.

DrKejs och Hemmaföräldern, har aldrig stött på så kloka föräldrar som ni!

Oooh, du får mig att rodna. Tack för dina värmande ord!

Men det är ju ganska långt mellan att vara hemma på heltid och att låta barnet vara på dagis 10 timmar om dagen!

Om du tänker tanken att vara hemma på heltid så antar jag att ni har råd med det, och då skulle ni väl också ha råd att jobba deltid? Om båda föräldrarna jobbar 75-80% så kanske det kunde bli ca 5 timmar på dagis per dag och det tror jag faktiskt att de flesta barn tycker är rätt lagom.

Vad snällt sagt. Vi förmedlar nog den mognad och "klokskap" man tillägnar sig när man är hemma med barn och utvecklar nya förmågor