Jag har en fundering över amningen när det gäller prematurbarn. Kommer troligtvis få en liten sån snart och är lite orolig för att amningen inte sätter igång pga att min kropp inte är mogen ännu. Är i v.31 nu. Hur har det gått för er?
Tack på förhand!
Jag fick en kille i v 28 och min mjölk kom igång som "vanligt". Man får ju såklart pumpa i början för att bebisen är för liten och inte orkar suga hela måltider själv och behöver sondas. Det är jobbigt att pumpa , men det är det värt sen när de växt till sig och orkar amma själva. Sen har en del problem med pumpningen, men de droppar som kommer är ju väldigt bra för barnet.. Försök att ta det lugnt och det är ju inte heeela världen om det inte går. Barnet kan ju få bankmjölk och lite senare finns det ju bra ersättningar att ge. Lycka till med bebisen och ammningen!
Fick min son i v 29+6 och började pumpa när han var två dagar gammal. Det tog ca en vecka innan det började komma igång. Nu är han snart 8 mån o jag ammar fortf!
Fick min dotter i v.24+0. Jag började pumpa ganska omgående och hade turen att få igång mjölken nästan direkt. Nu behövde hon ju inte så mycket i början och hon fick allt via sond, men jag pumpade på ändå var tredje timme dagtid, för att hålla igång produktionen. När hon var 4mån kunde hon helammas och hon ammar fortfarande, nu 9mån.
Mitt råd är drick mycket vatten och försök att inte stressa ifall det inte kommer så mycket. I början fick jag bara ut några droppar varje gång!
Lycka till och hoppas bebben håller sig inne i magen så länge som möjligt!
För mig tog det 2 dagar av pumpning innan jag fick mätbar mängd mjölk, sedan ökade det under ett par veckor. Jag födde vaginalt och då får kroppen automatiskt signaler om att sätta igång mjölkproduktionen. Men det är vanligt att man inte får så mycket mjölk i början eftersom man ofta är sliten o stressad och pumpning är ofta inte lika effektivt som amning. Jag minns att ibland var det trögt att pumpa, men när man sedan satt känguru med bebisen så läckte brösten.
Lycka till med bebisen!
Elias är född med akutsnitt i vecka 29. Mjölken kom igång på ett par dagar. Hade massor av feberfrossningar när det rann till vilket jag inte varit med om på det sättet med mina tidigare två.
Jag dubbelpumpade för att lättare få igång utdrivningsreflexen (sköterskorna på neo kan visa dig). Jag hade hysteriska mängder mjölk så fort det rann till. Min bebis sondades var tredje timme och jag pumpade lika mycket i början för att de sa att det skulle man men frysen svämmade över av mjölk efter en vecka så då drog jag ner på pumpningarna till två till tre gånger om dygnet.
Han är nu korrigerat sju månader och jag ammar fortfarande.
Det är jobbigt i början men sedan får man kläm på det med pumpningen. Övergången till amning är också ett moment. Då har man vant sig vid pumpen och det är kämpigt att få ihop det med bebisens tag. De har inte alltid så jättebra tag när de är små och det tar ett tag innan de har tränat upp det.
Lycka till!
Erkens mamma skrev 2009-09-25 14:40:21 följande:
Kroppen är fantastisk. Även om barnet kommer två, tre eller fyra månader förtidigt så finns där ändå mjölk. Man får bara vara lite tålmodig i början då det kan ta några dagar innan det kommer igång. Om du föder förtidigt så se till att du kommer igång med pumpandet i alla fall efter nån dag. Jag har pumpat ut till och sen ammat båda mina barn, födda v 33 o v 29.
Tack för era svar :) Känner mig mycket lugnare nu! Var hos läkare på spec. MVC i början av veckan och gjorde ett tillväxt-UL och då frågade jag läkaren om han trodde att jag skulle gå till v.37 men det verkar inte som det kommer bli så. Jag har nån konstig form av hepatos med extremt höga gallsyrevärden + grav.diabetes.
Så helt plötsligt så har man fått ställa in sig på att bäbisen kommer ännu tidigare :)
Har fått kortison-kur för klådan som inte hjälper så mycket. men det är ju positivt att lungorna har väl utvecklats fortare hos bäbisen tack vare det iaf.
Lilla Ls mamma skrev 2009-09-25 15:45:23 följande:
Erkens mamma skrev 2009-09-25 21:35:18 följande:
För mig fungerade det inte alls, men det beror nog inte på att V var prematur i sig, utan på grund av stressen, hans många operationer, att jag hela tiden var övertygad om att han skulle dö vilken sekund som helst. Jag mådde så psykiskt dåligt. Jag pumpade var tredje timme, dygnet runt utan resultat. I nio veckor höll jag på så, ställde klockan på natten och pumpade ut mellan 3-5 ml per gång. Det gick helt enkelt inte. Jag fick inte sitta känguru förrän efter åtta dygn och Vidar fick inte prova amma förrän efter fem veckor, det bidrog också väldigt mycket. Å andra sidan vet jag ju inte om det hade gått även om han varit fullgången!
Jag kämpade med pumpen och övningsamningen (G föddes 27+5). Lyckades amma honom ända till 1 års dagen, det är helt fantastikst att amma. Kroppen fixar det där med amningen, men samtligt är det en stor psykisk grej att få barn för tidigt. Försök att ta det lugnt och hetsa inte upp dig över den grejen. Funkar det inte så överlever faktiskt barnen med ersättning och blir stora och fina...
Min gosse började spöka i v 28 och verkade vilja ut då (hade förkortad tapp och massa sd, sängliggande efter det). Då kom min mjölk igång, brösten håll på att spricka. Men eftersom inget hände la det sig efter någon dag (gjorde dock ont innan det gick över). Sen kom gossen i v 35+0 och amningen funkade direkt. Hade massor med mat. Får du för tidigt, tro på din amning, och oroa dig inte så mycket, det påverkar ju bröstproduktionen mycket. Har du inte mat så finns ju annat, vet inga barn i sverige som behövt svälta :) Stort lycka till!