Jag undrar hur ni hemmaföräldrar gör för att stimulera talet hos era små?
Om en tvååring "bara" är hemma med sin mamma och besöker platser med andra barn osv. Kan barnet iallafall lära sig att tala lika snabbt som förskolebarn?
Jag har alltid pratat och sjungit mycket till/med mina döttrar när dom var små, och gör fortfarande(dom är 3½ nu). Vet inte om det är det som gjort att dom började prata väldigt tidigt och väldigt bra.
Det jag läst om tvillingar är att dom ofta är sena i talet, men mina döttrar är väldigt talföra och pratar väldigt klart och började göra så väldigt tidigt om man jämnför med jämngamla och äldre barn i bekantskapen eller där dom nu går på dagis.
Dom började hos dagmamma när dom var 1½ och jag tror även att det påverkade deras språkutveckling eftersom det finns mer blandade åldrar, och döttrarna var minst.
Ingen som har barn med sent tal som fått veta varför det blivit så? Det är bra att veta sånt med så man kan försöka, om möjligt undvika sånt? Som sagt var förut-min son hade nedsatt hörsel pga vätska bakom trumhinnorna, opererade in rör i öronen, logopedstöd, har nu kommit igång med talet. Det lär ta flera år att komma ikapp. Inget vi kunde gjort något åt. Tyvärr tog det ett år för personalen att upptäcka och åtgärda detta from att vi slog larm vid treårskontrollen på BVC.
Läste, läste, läste o läste, sjöng där emellan o. lärde rim o. ramsor. Barnen här var hemma tills de fick börja på 15timmars gratis, dvs till de fyllt minst fyra. Pratade bättre o. kunde lika mycket om inte mer om mycket för sin ålder. Handlar helt enkelt om att prata med dem o. ägna sig åt dem för att stimulera.
Min dotter går på dagis, men hon har engelska som hemspråk eftersom vi är från Irland. Men hemma pratar hon bara engelska....inte ett ord svenska...trodde inte ens hon kunde svenska förrän jag hörde henne prata det med andra människor :P
Hon går på dagis 8-14...och hon är hemma resten av tiden...och som jag uppfattat det så pratar hon mycket bättre engelska än svenska.
Jag har VÄLDIGT svårt att tänka mig att dagisbarn skulle få mer språklig stimulans och vara tidigare i talet än hemmabarn. Jag vet inte vad Lövet hänvisar till för statistik men jag ifrågasätter den starkt (och har heller aldrig hört talas om den statistiken).
Jag och min ettåring pratar, pratar, pratar hela dagarna. Han pekar och visar vad han vill och jag svarar. Han säger "kopa och pekar på grävskopan", och jag svarar "ja, titta en grävskopa, den gräver, ser du grävskopan?". Han går till diskbänken och pekar, jag lyfter upp honom och frågar "vad är det du vill ha, vill du ha ett äpple?".Dvs jag upprepar det han säger, benämner, pekar, bygger ut meningar. Den stimulansen skulle han garanterat inte fått på samma sätt på dagis, han skulle knappast haft en person som bar runt honom, pekade och pratade med honom i all oändlighet som jag gör. Sen läser vi en massa böcker också och pekar och pratar om vad vi ser på bilderna, det skulle inte hänt på dagis heller. Där skulle han nämligen ha ramlat runt på gården i sin förstora overall tillsammans med de andra barnen och knappast fått den uppmärksamheten och språkliga stimulansen han får nu.
Min äldsta började på dagis när han var två och han var väldigt tidig i talet, kunde alla färgerna, räkneord mm mycket för att jag hade haft tid att stimulera honom och prata och leka med honom så mycket. Nu är han tre år, är väldigt verbal och kan hela alfabetet och skriva sitt namn och det har han lärt sig hemma, inte på dagis. Så min uppfattning är helt klart att en engagerad hemmaförälder ger sitt barn betydligt mer språklig stimulans än vad förskolan ger. Men förskolan ger ju annat, tex vana vid att vara i grupp, följa regler och rutiner, samsas och leka med andra barn. Det är också viktigt tycker jag.
Jag tror barn lär sig mer om de är hemma med sina föräldrar än på dagis. För att barns språkutveckling ska stimuleras ordentligt behöver barnet konstant bekräftelse på det man gör, och det barnet gör. Med andra ord, något som förskolan inte lyckas med lika bra hur man än vrider och vänder på det, om man inte hade 1 personal/barn...
För att barnen på ett bra sätt ska kunna utveckla sin kommunikativa förmåga krävs det att man konstant talar om vad man gör, hur man gör, vad man ska göra, vad barnet gör, hur barnet ska göra osv. Och det tror jag verkligen inte att förskolepersonalen klarar av.
Har just läst om detta i skolan, pluggar faktiskt till pedagog, men det har gjort mig totalövertygad om att barn som går hemma med sina föräldrar länge får bättre stimulerad språkutveckling 
Prata med barnet, alltså inte bara till det utan förklara saker du gör, sjung för och med barnet, läs mkt, gå till ÖF osv osv.
Lek ordlekar, ramsor, lek aktivt tex med bilar, dockor, lego osv och prata samtidigt om vad ni gör, eller låt barnet berätta och lyssna/svara.
Arbetade själv på dagis innan ( vikarie ) och var väldigt förvånad att de flesta barnen var så sena på att prata, förutom ett syskonpar som började vid knappt 2 och 3 år.Ja dom kom direkt hemifrån och pratade mycket bättre än barnen i samma ålder som gått på dagis länge.
Jag läser, sjunger och pratar mycket MED båda barnen, det verkar ha gett någorlunda gott resultat, för dottern (snart 3 år) var med i en studie och psykologen som bedömde henne ansåg att hon låg lite före andra jämnåriga med talet
Jag tog med min lillkille 16mån. till närmsta dagis när dom var ute nu i veckan.
Och fan vad glad jag är över att inte behöva lämna han där än.
Jag var med han, dom andra små fick roa sig på egen hand. Fröknarna har fullt upp med att räkna dom så ingen springer bort.
När jag är ute med mitt barn så talar jag om för han vad han ser och upplever, svarar på hans frågor. tröstar o kramar när han faller, bär han när benen sviker.
När dagisbarnen är ute så är det bara för att få friskluft, igen har ju tid med att bara finnas till för ett barn.
Jag såg småttingar bulta omkull varandra hörde fröknar tala illa om små knuffare.
Ursch vad jag mådde illa efter åt, jag var dit för jag trodde vi skulle få kul men nej.