Vet du hur länge de kommer få stanna där? Har ni någon plan eller vad man ska kalla det? Jag vet att det ofta handlar om att ta en dag i taget, och det är väl det som är det svåra. Förstår att hjärtat brister.
Vi hade tur, fick stanna på neo med sonen. Första dagarna var sambon med, andra veckan bara jag. Det var för att sonen var så "frisk" som jag fick stanna. Fick ett rum eftersom jag liksom kunde vara till nytta. Han kunde amma tex - även om det var några ynkliga ml varje gång, men ändå. Tyckte det var så hemskt synd om dem vars barn var sjukare, som inte fick stanna av just den anledningen. Barn som låg i kuvös tex, någon som hade så tunn och skr hud så föräldrarna inte ens fick klappa på henne.
Hur mycket orkar du/ni vara där? Vad kan ni/får ni göra med tvilllingarna?
SaJo81 skrev 2009-09-11 10:00:54 följande:
För vissa går det visst väldigt fort, hoppas våra pojkar hamnar under den kategorin, hur klarade ni av den tiden på neo? Mitt hjärta brister varje gång jag går därifrån å ändå hinner man inte göra nåt vettigt hemma emellan, hur får man allt att fungera?