Hur långa perioder hos resp förälder?

Jag såg en barnpsykolog (tror hon var det, något sådan i alla fall) på TV i veckan som diskuterade just detta. Hon sa att en bra grundregel är lika många dagar/nätter som barnet är gammalt.

Är också intresserad att höra så jag puffar tråden lite...

Hej.
Traffade min sambo när min bonus son va ca 1,5 år, då hade han sonen nästan hela tiden och mamman hade varannan helg, hon mådde inte så bra då...men efter ett tag så blev de så att dom gick över å hade varannan vecka....de funkade ett bra tyckte vi....men när han va ca 3 år så började vi märka på han att han hade svårt å anpass sig (mamman å vi har "lite" olika regler) vart han va....vi uppfatta de som om han kännde sig kluven å inte visste riktigt vart han bodde....och de blev ännu tydligare en dag när vi va på utvecklingssamtal på dagis....där dom hade ställt lite olika fråger till barnen t.ex. "vad heter din mamma/pappa" "hur många år är du" "vad heter dina syskon" och en fråga löd "vart bor du?" och sonen svara - i bilen.
då fick man sig en lite tankeställare....Precis i samma veva där så bytte han mamma schema på jobbet och började jobba 4-skift och de gjorde att hon jobbade eftermiddag-natt-dag-fri vecka. och då bestämde vi att vi skulle testa och ha han i 2 veckors perioder i stället för då skulle vi ha han dom två veckor hon jobbade em och natt och så skulle hon ha dom två veckor hon jobbade dag och hade fri vecka....å de va de bästa vi har gjort för vilken skillnad de blev på honom, han blev en helt annan lite kille, mycke lugnare mycke tryggare....å vi har de så änn idag även om inte mamman jobbar dom tiderna längre så har vi fortsatt för att de funkar såååå bra nu e han 4,5 år och världen goaste unge och storebror :) älskar den pojken....
hoppas du fick lite tips, de blev lite långt :)

Det beror ju såklart på vilken relation man har föräldrar emellan också.

När min äldsta var ca 4 år, flyttade jag till egen lägenhet. Då hade vi varit separerade länge, men lyckats fixa så att sonen bodde kvar i vårt gemensamma boende och vi föräldrar turades om att bo där med honom. Vissa perioder bodde vi tillsammans, t ex vid sjukdom och semestrar. Jobbigt, men det gick!

När vi hade två lägenheter körde vi i början på ett s k 5 -2 schema, dvs barnet bodde mån -tis hos den ena, sen ons - tors hos den andra, sen fre - lör - sön hos den första, sen mån - tis hos den andra osv osv. Det rullade på rätt bra, och det blev sonen själv som bestämde till slut att "nej, nu vill jag vara kvar längre". Då provade vi 1 vecka i taget och det visade sig funka alldeles utmärkt det med.

Det viktiga tror jag är att lyssna på barnet ifråga, samt försöka hålla en bra dialog föräldrar emellan. Ja, jag vet att det låter förnumstigt, och det är säkert lättare sagt än gjort ibland, men man kan ju i alla fall försöka ha det i bakhuvudet.

Har faktiskt ingen aning om det finns forskning på området, vi körde bara på magkänsla och på vad barnet verkade klara av och tycka om.

Nu börjar det bli dags att utöka ännu mera, känns det som. Vi diskuterar som bäst 2 veckor/gång, mycket för att logistiken skulle funka bättre, men han verkar inte mogen för det trots sina 13 år, så vi gör som vi gjort hittills; väntar tills han är redo! Han är självklart välkommen till vilken av oss när som helst även om det inte är "rätt" vecka, så egentligen är det inget problem.'

Önskar er lycka till, hoppas att ni får till det på något bra sätt, både för barnet och er!

Tack för synpunkterna! Fler? Borde ju finnas ngn fakta om hur man ska göra, känner att vi behöver ha lite på fötterna mer än bara tyckande då vi ju inte alls är överens i den här frågan...

Jag tror att man helt enkelt få lite på sin instinkt som förälder där. Alla barn och situationer ät olika. Bara dom som är nära barnet känner ju verkligen just sitt barn. Men det är EXTREMT viktigt att vara lyhörd för barnet och se tecknen i tid OM det blir några som tex*ErikochOskar* skrev i inlägget, dagis har en viktig roll där oxå. Egentligen så är det där dom tyvärr är mesta delen och det är ju deras enda fasta punkt. Alltid samma dagis...

Själv så har jag erfarenhet av varannan vecka, det tog ca 2-3 dagar för min son att anpassa sig varje gång han kom till någon av oss. Då bodde vi ändå väldigt nära + att vi hade en väldigt bra relation efter att vi separerade. Så bara 2-3 dagar hos varje förälder där hade varit ödestigande för honom då,han inte skulle hinna anpassa sig till något, om du e på vad jag menar där...

Med mina nu bonusbarn så började det med 2-3 dagar men även dom uppfattade det som hattigt och mer slitigt på barnen. Dom är 4 och 2 år.
Så nu har vi varannan vecka, som nästan alla andra. :o)

Det tips som jag kan ge som jag hade med min stora son som nu e 10.

Köp eller gör en kalender Stor och fin som barnet själv får välja. Köp sen små klister märken ex rosa och blåa pluttar... Bra och neutralt...
Sen sätter man sig ner med barnet/barnen och förklara lite hur situationen är.
Barnet få sen klistra ex 1 mån/2v i taget in pluttarna dom veckorna barnet är hos respektive förälder. (naturligtvis med hjälp från vuxen) Ha sen kalendern väl synlig på väggen för barnet i ex rummet eller hallen i barnet nivå för det är barnets kalender.
Då kan barnet enkelt se hur många dagar det e kvar innan det är dax att åka till pappa eller mamma. Barnet får mer en fysisk syn på det som vi vuxna enkelt har i huvudet.

Underlättar ju då även om barnet har en kalender på var ställe. ;o)

Nu när min kille e 10 år så har han istället en liten fickkalender, där vi skriver in lite mer saker som händer oxå, skol aktiviteter, mormor övernattning osv...

Funkar kanon !!!
Lycka till !!!

glömde oxå säga där att det som är absolut viktigast är ju hur BARNET finner sig i dom olika period längderna.
INTE hur länge föräldren vill ha barnet eller hur ofta det vill träffa barnet.
Det var så det var hos oss innan. Bio.mamman ville träffa dom var 2-3 dag för HON tyckte det var jobbigt att inte träffa dom...
Där måste man som vuxen tänka bort sig själv!

ggg

sorry för de 3 g:na... Tangentbordskollaps.

Jag tror inte det finns fel eller rätt. I min familj har vi haft må-ti på ett ställe, on-to på ett ställe och varannan fre-lö - i åtta år! Numera är alla barn så stora att det knappast behövs för deras trygghet... men det har ändå fortsatt. Undantag det äldsta barnet, som för flera år sedan ville bo på ett ställe (nära kompisar) och på det andra vh.

Det där med "hattighet" tror jag man kan se på flera sätt. Med täta byten blir det kanske inte så "hattigt" - för man byter inte liv, båda världarna blir kanske hyfsat integrerade? Jag vet inte, och har inte frågat ungarna om det, men har egentligen aldrig upplevt några "landningssvårigheter" hos vare sig barn eller föräldrar under alla dessa år.

Men det är vi det!

När min dotter var 3 år hade vi varannan vecka. MEn det blev för jobbigt för henne så vi gick över till heltid hos mig och varannan helg hos pappa. Det fungerade bätttre för dottern som tyckte och tycker fortfarande att det är jobbigt med flackandet. Senare har vi provat 2 veckorsvis och även varannan vecka igen. EMn det återgår alltid till heltid hos mig då det är för jobbigt för henne att ställa om sig i de olika hemmen.
SÅ det finns nog inga bra svar. Prova och se hur barnet reagerar och anpassa efter det sen. Vi har tom haft olika för sonen och dottern då det har varit olika vad som blir bäst för dem och olika under olika perioder. Nu är de båda heltidsboende hos mig och träffar pappan ca 2 ggr per år. De är nu 10½ och 12½ och har fullt med egna intresen och vill vara hemma. De är också lugna och harmoniska nu vilket de inte var under flackande boende.

Jag tycker det är svårt att veta vilka tecken man ska titta på. Min dotter är 3 år och hon är t ex ledsen vid överlämningen (då pappan hämtar henne på dagis). Det går tydligen över fort men hon kan även bli ledsen och säga "Jag saknar dig" etc när de ringer mig. När hon kommer tillbaka till mig tycker jag hon är sig lik, glad, kelig etc. Hon är 5 dagar hos pappa och 9 dagar hos mig sen 5 dagar hos pappa igen etc... Jättesvårt att veta hur man ska göra, speciellt om man tycker att olika upplägg är bäst för barnet.

Ni som märkt att barnet inte mår bra av ert upplägg och då ändrat, vad är det ni har sett för tecken på att barnet mår dåligt?

Svårt att veta vad som är bäst i alla lägen. Min bonusdotter mår inte dåligt som det är nu men vi märker att hon är uppe i varv första dagen då hon kommer till oss, andra dagen är hon mkt lugnare och inte på oss hela tiden om att det skall hända saker, dessutom är det ett evigt frågande om vem som ska hämta henne på dagis och vad som ska hända på em, vilket ju inte jag kan svara på, vet bara om det är ngt speciellt som de har meddelat oss. Flickans mamma tycker inte alls att det är så här och vill i nuläget inte ens diskutera annat umgänge och därmed tycker de att det är slutdiskuterat.

min dotter som idag é 8år höll på att flytta fram o tillbaka under flera år.
2dagar där 3här osv.
hon bad själv om att få bo varannan vecka för att slippa bo i sin väska hela tiden.
vi fick ett mer fungerande liv när hon é hos oss
har en oftast go o glad unge som kommer o man hinner sakna henne den veckan n ibland hon é borta.
sen ber hon ibland om att få stanna några extra dagar, o i vårat fall e detta inget problem.

ja tycker ni skall fråga o diskuter med era barn " om dem é lite större" om vad dem tycker, känner o tänker om att flytta fram o tillbaka.
det é ju dem det handlar om i slutändan.