Trend att skaffa barn?
Har det inte blivit lite av en trend att skaffa barn i ung ålder? Jag är själv ung förälder så ta inte illa upp, men det känns nästan lite som att det blivit något mode att skaffa barn som ung.
Vad tycker ni?
-
-
Svar på tråden Trend att skaffa barn?
-
Jag känner inte igen det...
Vi har precis fått vårt första barn, jag är 29 och pappan 35, och här i Sthlm så kändes det nästan som vi var yngst, både på MVC, profylaxkurs och föräldrautbildningen!
Då gick vi iochförsig på Östermalm och är är nog medelåldern för första barnet högre än genomsnittet. -
Hon har skrivit i en annan tråd att hon tar soc för att inte behöva låna från csn för hon vill inte ha skulder och att hon inte haft kontakt med sina föräldrar sen hon var 15 år för dom vill hon inte ha med att göra trots att henens föräldrar skulle kunna försörja henne utan problem. Plus att hennes killa valt att stå skriven hemma så hon skall få hela hyresbeloppet till sig... Hon säger hon har rätt att få pengar från sovc om hon vill för invadrare får ju det.FruHall skrev 2009-09-22 11:08:59 följande:Om du läser inlägget ordentligt så ser du att Ung Blivande Mamma skrev att dom har egen bostad och egen inkomst. Ekonomiskt bistånd är en sorts inkomst så alltså så ar dom egen inkomst. Hon skrev att dom får hjälp från föräldrar men att dom har bostad och inkomst!
Hon skriver oxå att hon är stolt över att få soc och att det är bara vi högskoleutbildade som är osmarta som valt att ta lån för att få en utbildning. Sedan fortsätter hon och skriver att hon planerat detta barn så det kommer lagom till studenten så hon kan få soc när hon slutat skolan.
Är det sanningsenligt med vad hon skrivit här? -
Jag tror absolut att fler unga skaffar barn nu, det är den känslan jag fått iaf. Kanske inte så unga som 16, men jag ser fler runt 19-20 som skaffar barn nu.
-
Nej verkligen inte.. Det är sådana människor som inte borde få barn! Man skaffar inte barn bara för att få bidrag. Då använder hon sig av dubbelmoral. Då ber jag om ursäkt för tillrättavisningen. Inget fel i sig med bidrag, har själv gått på bidrag, men finns det en annan lösning så tar man den tycker jag. Jag ska börja studera igen till våren, då jag inte längre vill jobba som kock, men jag tänker givetvis ta csnlån. För vill man bli något så ska man kämpa för det också.Jossanjo skrev 2009-09-22 13:09:37 följande:Hon har skrivit i en annan tråd att hon tar soc för att inte behöva låna från csn för hon vill inte ha skulder och att hon inte haft kontakt med sina föräldrar sen hon var 15 år för dom vill hon inte ha med att göra trots att henens föräldrar skulle kunna försörja henne utan problem. Plus att hennes killa valt att stå skriven hemma så hon skall få hela hyresbeloppet till sig... Hon säger hon har rätt att få pengar från sovc om hon vill för invadrare får ju det.Hon skriver oxå att hon är stolt över att få soc och att det är bara vi högskoleutbildade som är osmarta som valt att ta lån för att få en utbildning. Sedan fortsätter hon och skriver att hon planerat detta barn så det kommer lagom till studenten så hon kan få soc när hon slutat skolan. Är det sanningsenligt med vad hon skrivit här?
-
Var går gränsen för "ung" förälder? Är själv 24 och känner mig rätt ung, är dock gift och har hus så har ändå kommit en bit på vägen.. Men känner mig inte helt "vuxen" heller. Men vet ex fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Blev uppsagd mitt i graviditeten och sedan sjukskriven så nu går jag, tyvärr, också på bidrag (sjukpenning). Men ser inte detta som någon långsiktig lösning utan ett nödvändigt ont.
-
Jag har full förståelse för de som verkligen behöver soc. Men den här tjejen verkade bara utnyttja systemet. Tyvärr. Och sen hitta henne här där hon frmastår som jag vet inte vad.. det var bara så sjukt.
-
Ja du, vet inte riktigt var man egentligen kan dra gränsen till ung förälder. Jag är 21 år och har en son på 9 månader. Jag är också gift, och enligt våran kommun så är jag ung förälder, då jag går på en verksamhet som heter just "unga föräldrar". Där drar dom gränsen vid 22, men även 24 är ungt tycker jag, fast oftast så tänker man på personer under 20 när man hör begreppet ung mamma.Karinbarin skrev 2009-09-22 13:35:28 följande:Var går gränsen för "ung" förälder? Är själv 24 och känner mig rätt ung, är dock gift och har hus så har ändå kommit en bit på vägen.. Men känner mig inte helt "vuxen" heller. Men vet ex fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Blev uppsagd mitt i graviditeten och sedan sjukskriven så nu går jag, tyvärr, också på bidrag (sjukpenning). Men ser inte detta som någon långsiktig lösning utan ett nödvändigt ont.
-
Men så kan man ju inte tänka! Är man 20 år och känner längtan efter barn så är den nog fullt likadan och normal som om du vore 30 år. Bara dumt att påstå att det ligger osäkerhet och bekräftelebehov bakom. För ingen kan väl tro att det finns osäkra 30 åringar? Så länge man har inkomst och eget boende så ska åldern inte spela ett dugg.Uliise skrev 2009-09-22 11:48:46 följande:Man kanske inte ser det som en trend i sig, men alla blir påverkade av samhällets förändringar och ja - just nu är det en babyboom och bebisar är högstatus. Det finns mer prylar än någonsin att pynta sina hem och barn med, så ja - jag ser det som en trend. En trend som hållit i sig de senaste 5 åren.Sen tror jag också att det här syns i antalet unga mammor, att det är något nu/populärt. Sen tror jag mycket på känslan av att vilja ta hand om någon annan än sig själv, en osäkerhet över sig själv,att detta och ett bekräftelsebehov kan ligga bakom att vilja få barn oavsett förutsättningarna.Fast det är ju en annan diskussion.
-
En tanke bara - ni snackar många om att egen bostad och egen inkomst är nyckeln till att vara tillräckligt mogen för att skaffa barn, men titta på andra kulturer runt om i världen där den gravida kvinnan efter förlossning totalt omhändetas av omgivningen. Är det inte så att vi är så totalt låsta i kärnfamiljetänket, att vi inte ens kan se utan för dess ramar och hjälpa mammor och barn oavsett ålder, civilstånd och inkomst. Är inte socialbidrag till för just utsatta människor så att de kan ge sina barn en tryggare uppväxt än vad de annars hade varit rustade till. Socialbidraget har kanske blivit ett substitut i vårat i-lands samhälle för den omhändetagande rollen som de nära och kära en gång tog sig an efter barnets nedkomst.
I våran del av världen är normen att man skaffar barn när man är mogen och för många är väl kärnfamiljen det optimala. Men är man inte mogen och blir gravid i alla fall så hoppas jag att vi alla bugar och tackar vårat fina land för att vi ställer upp som stöd på vårat vis: genom ung mamma grupper och det sociala bidrags stöd de behöver. För visst är det mest moraliskt rätt att när man väl hamnat i den situationen att man får bästa möjliga utgångspunkt för barnet som ska komma.
Jag inser ju att tråden kanske inte alls ligger på detta plan, utan att det försöker peka mot och komma åt dessa planerade graviditeter som inte riktigt håller måttet av vad som anses krävs i vårat samhälle idag. Tanklösa steg som inte tänker till och inte inser alla konsekvenserna, pga att deras identiteter ska bli socialt erkända inför en viss grupp. Men de har endast sina egna erfarenheter och gör ju det som känns rätt i deras liv. Det är ju svårt för personen som inte är förmögna till det att kritiskt granska sina val. Därför tycker jag att det är fel att klandra dem helt. -
WORD!Millcha skrev 2009-09-22 22:09:48 följande:En tanke bara - ni snackar många om att egen bostad och egen inkomst är nyckeln till att vara tillräckligt mogen för att skaffa barn, men titta på andra kulturer runt om i världen där den gravida kvinnan efter förlossning totalt omhändetas av omgivningen. Är det inte så att vi är så totalt låsta i kärnfamiljetänket, att vi inte ens kan se utan för dess ramar och hjälpa mammor och barn oavsett ålder, civilstånd och inkomst. Är inte socialbidrag till för just utsatta människor så att de kan ge sina barn en tryggare uppväxt än vad de annars hade varit rustade till. Socialbidraget har kanske blivit ett substitut i vårat i-lands samhälle för den omhändetagande rollen som de nära och kära en gång tog sig an efter barnets nedkomst. I våran del av världen är normen att man skaffar barn när man är mogen och för många är väl kärnfamiljen det optimala. Men är man inte mogen och blir gravid i alla fall så hoppas jag att vi alla bugar och tackar vårat fina land för att vi ställer upp som stöd på vårat vis: genom ung mamma grupper och det sociala bidrags stöd de behöver. För visst är det mest moraliskt rätt att när man väl hamnat i den situationen att man får bästa möjliga utgångspunkt för barnet som ska komma.Jag inser ju att tråden kanske inte alls ligger på detta plan, utan att det försöker peka mot och komma åt dessa planerade graviditeter som inte riktigt håller måttet av vad som anses krävs i vårat samhälle idag. Tanklösa steg som inte tänker till och inte inser alla konsekvenserna, pga att deras identiteter ska bli socialt erkända inför en viss grupp. Men de har endast sina egna erfarenheter och gör ju det som känns rätt i deras liv. Det är ju svårt för personen som inte är förmögna till det att kritiskt granska sina val. Därför tycker jag att det är fel att klandra dem helt.
Det bästa jag läst på länge. -
Förstår precis vad du menar. Men det är skillnad på en som bor hemma och lever på föräldrarna jämfört med en som har boende och klarar sig själv ekonomiskt även om dessa är lika gamla, vi säger runt 20 år. Hade jag träffat person nummer 2 så hade jag sett den som vilken vuxen som helst. För jag måste ändå tro och lita på att dom vet vad det innebär att ha barn. Skulle bara vara pinsamt att ifrågasätta.Millcha skrev 2009-09-22 22:09:48 följande:En tanke bara - ni snackar många om att egen bostad och egen inkomst är nyckeln till att vara tillräckligt mogen för att skaffa barn, men titta på andra kulturer runt om i världen där den gravida kvinnan efter förlossning totalt omhändetas av omgivningen. Är det inte så att vi är så totalt låsta i kärnfamiljetänket, att vi inte ens kan se utan för dess ramar och hjälpa mammor och barn oavsett ålder, civilstånd och inkomst. Är inte socialbidrag till för just utsatta människor så att de kan ge sina barn en tryggare uppväxt än vad de annars hade varit rustade till. Socialbidraget har kanske blivit ett substitut i vårat i-lands samhälle för den omhändetagande rollen som de nära och kära en gång tog sig an efter barnets nedkomst. I våran del av världen är normen att man skaffar barn när man är mogen och för många är väl kärnfamiljen det optimala. Men är man inte mogen och blir gravid i alla fall så hoppas jag att vi alla bugar och tackar vårat fina land för att vi ställer upp som stöd på vårat vis: genom ung mamma grupper och det sociala bidrags stöd de behöver. För visst är det mest moraliskt rätt att när man väl hamnat i den situationen att man får bästa möjliga utgångspunkt för barnet som ska komma.Jag inser ju att tråden kanske inte alls ligger på detta plan, utan att det försöker peka mot och komma åt dessa planerade graviditeter som inte riktigt håller måttet av vad som anses krävs i vårat samhälle idag. Tanklösa steg som inte tänker till och inte inser alla konsekvenserna, pga att deras identiteter ska bli socialt erkända inför en viss grupp. Men de har endast sina egna erfarenheter och gör ju det som känns rätt i deras liv. Det är ju svårt för personen som inte är förmögna till det att kritiskt granska sina val. Därför tycker jag att det är fel att klandra dem helt.