• ModernaMamman

    Det skulle kunna gå så mkt lättar...

    Jag är en nybliven bonusmamma sen snart 5 mån. Även då särbo. I sommar så har jag och min son mer eller mindre bott hos min kille och hans 2 pojkar som han har varannan vecka på sommaren 2veckor. Det har varit den bästa sommaren i mitt och min sons liv på väldigt länge. Och även för min killes del. Jag har längtat efter mindre barn då min är 10, och han tycker det är super nice med en 10-årig kille att umgås med då hans är 4 och 2. Alla relationer till var och en är jätte bra,stora som små, som en liten solskens familj.
    Allt är SUPER bra !!!
    .......Hos oss.......
    Molnet på vår himmel är pojkarnas bio.mamma. Tyvärr....
    Hon valde frivilligt att lämna deras pappa, hon var trött på allt i deras relation. Hon tog sitt pick och pack och drog. Fine, jätte bra, helt oki, man ska inte gå och må dåligt i en relation bara för barnens skull.
    Dom löste barnsituationen bra, utan några problem......
    Tills jag kom. Tills han gick vidare med sitt liv. Då var allt mitt fel. Hon tutade t om i 4 åringen att JAG var anledningen till att dom delade på sig. Fast än att jag inte kom in i bilden för ens flera månader senare. Men den diskutionen tog vi med pojken när han som ett barn gör visar sin åsikt.

    Nu sätter hon käppar i hjulet för oss med allt. Vi försöker lösa så mkt som möjligt för att det inte ska bli något liv från hennes sida. Men vad vi än gör så är det ALLTID något fel. Fel kläder, fel skor, gjort fel saker över helgen ex simhallen för det gjorde aldrig dom.... mm mm mm

    Sist nu i helgen så sorterade jag och pojkarna ut i lekrummet, bort med alla babyleksaker.
    Då hon specifikt sagt ,efter bouppdelningen, att hon vill ha babysakerna så var det ju jätte bra, för då kunde hon ju få dom som i går vid hämtningen av pojkarna. Eller ???
    ICKE, vid 19 kom det obligatoriska samtalet från henne om att nått vad fel. Och mycket riktigt....
    Till att börja med så använde hon ena sonen som anledning för att ring.
    Sen börjar hon tjabba och skälla på min kille INNAN pojkarna ens somnat....
    Anledningen var att hon fått babysakerna. Så gott som ALLA !
    Men det var inte det hon ville, hon ville dela upp dom. Men vi gav dom till henne.... ALLA. Men hon var inte nöjd med det, för dom skulle delas upp.... Detta pågick i nog 20 min tills hon slänger på luren.
    Min kille är under denna tiden helt cool lugn, höjer inte rösten en enda gång, försöker förklara och förstå henne.
    Vilket jag personligen inte hade klarat i 2 min!
    Efter 20-30 min så är det dax igen. Telefonen ringer, hon brukar alltid ångra sig och så även nu.
    Men åter igen eggar hon upp sig själv tills hon bara skriker i telefonen om allt. Om att hon önska att det tog slut mellan oss, om att jag inte ska få krama "Hej då" till pojkarna, att jag inte ska ha några åsikter osv... Tillslut drar hon upp att han inte ska få träffa pojkarna, tomt meningslöst hot, det är enda gången under dessa samtal som min kille inte höjer rösten men skärper till den, annars är han lugn som en filbunke. Och tillslut så... Smack, slänger hon på luren.
    Bla bla bla..... Så här håller det på, hela tiden.

    Jag skiter allvarligt helt i henne. Det är bara JÄVLIGT synd att hon håller på så här och inte beter sig vuxet och civiliserat för sina barns skull.
    I går så var jag så nära att börja gråta, inte pga henne, ALDRIG. Utan att i slutet av sista samtalet, när hon skriker och gormar så jag säger åt min son att gå för att slippa höra det, så här jag min kille säga sa inte du att dom sov..... !!!!!
    Så alls ligger småpojkarna VAKNA och hör sin mamma skrika och säga alla guds vackra ord till deras pappa. Och hota honom med att han inte ska få träffa dom....
    Fattar inte hon hur det uppfattas i en 4-årings öron och hjärna!!!!! Fattar inte hon att hon hotar dom oxå !!!!
    Om hon för att hon är, bitter , arg ,ledsen, panikslagen, hotar honom med att inte få träffa pojkarna så hotar hon ju indirekt pojkarna att inte få träffa sin pappa....
    VARFÖR, för att hon e bitter att det inte blev som hon tänkt.
    Det här är alltså pojkarnas första bild av sin mammadom får se efter att varit borta 1 vecka, deras första 3 tim av den kommande veckan.....
    Kul!

    Då ville jag bara hämta dom och krama dom hårt och länge.

  • Svar på tråden Det skulle kunna gå så mkt lättar...
  • Eled

    Usch vad tråkigt för dig. Jag lever med en fd man som är sådan som biomamman är. Fast egentligen så är det hans nya sambo som är sådan. Hon piskar mitt ex blå för att han ska ringa och tjafsa. BArnen berättar om allt hemskt hon säger om mig.

    Men det viktiga för barn är att de har ngn stans där det är en lugn harmonisk atmosfär. Där det bra stämning. Ni kan ge det till barnen. Anklaga aldrig deras mamma för alla fel hon gör utan säg bara att mamma är nog lite arg ibland och det får man vara men jag blir inte arg för det . Det viktiga är lugn och harmoni och inte anklaga den andra föräldern då barnen tar åt sig direkt av det och det kan skapa rejäl ångest och sluta skära sig i armarna.

    Hoppas du kan hitta din roll i detta och stänga av mamman då du, din son, din kille och dina styvbarn mår bäst av det. Hon får ta ansvar för sitt agernade och ska inte locka in dig i några konflikter.

    Lycka till

  • ModernaMamman

    Tack för ditt svar.

    Ja det känns verkligen som att vi har harmonin i vårt hem. Alla vet sin "roll" i familjen, även att allt e väldigt nytt och färskt så känns det som att allt bara klickar och alla bitar faller på rätta platserna.
    Vi bor ju även i pojkarnas första hem, där dom växt upp hela sitt liv, så bara där har vi ju lugnet i sig, dom är ju "hemma" när dom e hos oss.
    Att inte prata illa om henne framför barnen tillhör nog naturligheten hos oss, vi skulle ALDRIG ens tänka tanken. Utan precis som du säger så förklara vi att även vuxna kan bli ledsna och lite arga ibland precis som barn och ibland även gråta. Det är ju jätte viktigt att barn vet, att vuxna oxå har känslor, lika väl som gos, pussar,kramar både mot oss, mot varandra och att dom ser oss två "föräldrar" öppet visa att vi tycker om varandra. Det ger oxå en STOR trygghet.

  • Eled

    Jag tycker du är jätte bra! Du är bra för barnen. Så skönt att de har dig. Fortsätt på denna linje även om hon håller på att traggla i kanske hela deras liv. Det bästa är bara inte att bry sig att inte ta åt sig. Då kommer inte barnen heller att göra det. JAg förstår verkligen att man ibland måste reagera av sig. Det har jag själv gjort här på familjeliv. Man behöver bekräftelse ibland. Glöm inte bekräfta dig själv också. Du är super!!

Svar på tråden Det skulle kunna gå så mkt lättar...