Hur ofta är era föräldrar barnvakt?

varken mina eller sönernas pappors föräldrar har nånsin passat barnen.

Mina föräldrar var barnvakt kanske en timme i månaden när vi hade ett barn. Däremot ställde de upp ofta när jag fick en ryggskada efter fjärde barnet. Så vid akuta sjukdomar och liknande har det aldrig varit problem!
De bor ca 500 m från oss. Svärföräldrarna dog innan vi fick barn.

Vi har TUR om vi har barnvakt EN gång om året!!!

För sällan enligt min mamma!

Vår son blir två år snart och länge var det ca varannan månad och några timmar åt gången. Men nu väntas ett syskon så då har han fått sova där 1 natt vid två tillfällen för att vänja sig till BB-tiden.

Aldrig, men svärföräldrarna bor 7 mil härifrån o mina föräldrar bor 8 respektive 10 mil härifrån, alla jobbar o både min mamma o pappa har barn som bor hemma o djur att ta hand om så det blir inte så täta besök heller.

Kan inte se att far- o morföräldrar har ngn som helst skyldighet att ställa upp o passa sina barnbarn, det är ju inte de som skaffat dem.... Men visst hade det varit skönt m lite avlastning ngngång, men inget jag anser att jag kan ta för givet...
(när jag tänker efter har nog varken mina föräldrar eller svärföräldrar ens bytt en blöja på dotra vår... )

Nej, det är ingen skyldighet att ta hand om sina barnbarn men det jag kan bli besviken pà är att de själva har varit i samma sits, själv haft barnvakt av sina föräldrar och borde förstà vikten av avlastning. Nu är jag iofs i en speciell sits eftersom jag är helt utlämnad till min makes släkt. Jag behöver komma iväg till Sverige själv för att hämta kraft just nu men min svärmor är inte beredd att ta honom de tvà dagar vi skulle behöva hjälp av henne. Hon har för mkt med trädgàrden. Det är den andra gàngen pà tvà àr som vi har bett om att hon stöttar tvà dagar pà raken. Jag blir sà himla besviken. Vi bor här för in mans skull, för att han vill vara nära sin släkt. Dà tycker jag att hon borde stötta mig i min situation och underlätta för mig när jag nu verkligen har behov av att fà nàgra dagar helt för mig själv. Är gravid nu igen (màr illa och är jättetrött) och vet att när nästa barn kommer tar det làààng tid innan chansen kommer för mig att àka iväg...

Känns som att mànga har hjälp ganska ofta medan andra näst intill aldrig. Det viktigaste är kanske att komma ihàg känslan man kan ha som smàbarnsförälder och sedan försöka ge det till sina barn (den dag de har egna barn) som man själv behövde.

Min mamma har inte varit barnvakt på ett år, hon säger alltid nej så jag har slutat fråga. Min mans mamma brukar ställa upp med glädje ifall hon kan. Ibland några timmar, ibland över natten och ibland flera dagar. Liite jobbigt är det dock att vara totalt beroende av henne.

Sonen som är 9 månader är mest hos sin mormor men då kanske det handlar om någon timme då och då.,. detta är dock bara då vi är på landet delar ett 2 familjshus med henne...

Är vi hemma i stan är sonen aldrig hos någon.. Hans farmor hör aldrig av sig och hans farfar träffar han ganska ofta men de har aldrig haft sitt barn barn själv inte sonens morfar heller ( han hade knappt mig så kanske inte är så konstigt)

Så den som jag dumpar över min son på då och då är hans mormor men sen har vi ju en annan boendesituation än många... Inga 10 mil ( tror mig kan vara jobbigt att ha det så här med.. )

Vi har det alltför sällan. Mina föräldrar är båda döda och sambons pappa är inte "barnvaktsmaterial". Barnens farmor har varit barnvakt kanske 6-7 gånger totalt i deras 5,5 och 3,5-åriga liv. Så vi "får" hjälp med barnvakt från farmor alltså max 1 gång per år.

Vi har andra i vår närhet som hjälper oss ibland men det blir nog totalt ca 2-3 gånger per år vi har barnvakt

Min mamma e barnvakt varje dag när jag rider ( stallet hos mamma/mormor)
Och skulle ALDRIG säga ifrån för en natt elr så..
Lika dant med svärföräldrarna kan dom så absolut..
dom hjälper mer än gärna tid med nätter som hämta på dagis :)
Vi har de toppen :)
(både mormor morfar farmor farfar jobbar juh men adlrig nå problem)

Jag kan också bli besviken över att de inte vill och prioriterar att träffa och passa sina barnbarn. Det är mycket prat om barnbarnen men liten action.

Svärmor bor 20 minuter bort och passar ett par timmar varannan månad typ så vi kan få saker gjorda. Hon är här lite oftare än så (2-3 timmar var tredje helg eller så) och avlastar då med barnen så klart. Lilltjejen ÄLSKAR när hon är här.

Mina föräldrar passar typ aldrig. De bor 1,5 timme bort och jag har börjat slänga ut tanken att min stora tjej skulle kunna stanna över någon natt där (hon är 2,5, trygg, älskar mor-och farföräldrarna), hon har aldrig sovit borta än. Men det verkar inte nappas på. Alla har så oooooerhört mycket att göra och såååådan ångest över olika saker så det hinns inte med.

Trist tycker jag. Jag hade velat ha dem här mycket mer! Inte bara för att hjälpa utan bara för att komma hit och dricka kaffe och leka lite lugnt med ungarna här hemma...

Jag förstår vad du menar, min mamma brukar alltid påpeka hur skönt det var när mormor kom o tog hand om oss  när vi var små, men själv skulle hon nog inte ens erbjuda sig även fast jag var tvungen att ha hjälp... Kommer verkligen försöka komma ihåg hur det är att vara småbarnsförälder när jag själv blir mormor och avlasta så mkt jag får, eller iaf ERBJUDA att avlasta....

Svärföräldrarna vill jag inte ha hjälp av i nuläget visserligen, de har enligt mig "fel" idéer ang småbarn o barnuppfostran. Kan tänka mig att lämna Saga o lillskrutt(som fortfarande bor i magen ) hos svärisarna när de blivit äldre, men i nuläget känns det ej aktuelt... (svärmor ger sin dotterson tex kaviar, vanlig glass, kakor mm fastän han är allergisk mot det mesta, med ursäkten "jag glömde", eller "han ville ha"...)

Oj, det håller jag inte riktigt reda på!
Vi bor så nära varandra så jag kan ibland bara ringa och säga att: halli hallå nu kommer jag och lämnar en eller två ungar hos dig och pappa en stund eftersom jag ska göra ...ja, vad jag nu ska göra. Ok, säger mamma och pappa! Någongång när jag lämnar alla tre (som tex nu imorgon när jag ska klippa mig) så brukar jag även ringa en syrra som kommer ut för att assistera hemma hos mina föräldrar!

Kan tillägga att både jag och sambon gärna skulle ha mer tid för oss själva men främst skulle jag önska att farmor skulle VILJA vara med mina barn för att hon tycker om dem och vill spendera tid med dem. Farfar är så upptagen att det inte skulle kännas säkert att lämna barnen i hans vård (han jobbar dygnet runt och glömmer bort att folk ens finns ).

Jag önskar att vi hade en extramormor eller extramorfar så barnen fick lite kvalitetstid med en äldre vuxen som gillar att vara med dem. Men det är ju bara att fortsätta drömma på den punkten..

Precis! Förstàr hur du känner det!

Det här är ju konsekvensen av det samhälle vi lever i, alla sköter sina egna liv... Förr var ju far/morföräldrar en självklarhet i barnens liv vilket jag oxà tror att barnen màdde bra av. Det är bra att de träffar de äldre generationerna.

Nej, dà kan jag förstà att det inte är sà aktuellt att ha dom som barnvakt:)! Man kan ju hoppas att de förändrar sig över en natt. Skulle ju vara lite jobbigt om just de gärna vill vara barbnvakt;)

Min mamma brukar vara barnvakt om det gäller någon kväll eller em här och där, kanske någon gång varannan månad.
Min pappa och hans fru brukar vilja låna barnen någon helg varannan månad, då hämtar de barnen på fre och vi hämtar på söndagen.
Och när min sambos mamma är här och hälsar på från Danmark, varannan var tredje månad kanske så brukar vi passa på en eller två kvällar att smita iväg.
Jag vet att vi om vi skulle behöva hjälp eller känna att vi behöver lite egen tid så skulle det inte vara något problem att fixa barnvakt - vi har ett riktigt schysst support runt oss, men vi utnyttjar inte det om vi inte känner att vi behöver. Båda mina föräldrar och sambons mamma jobbar och har egna liv så vi ser det verkligen som en lyx att kunna få hjälp om vi behöver.

ca 10ggr har vi haft barnvakt.
barnen är 4 och 5år.
2ggr över natten.
känns varken för lite eller för mycket.
nu blir det lite barnvakt nästkommande söndag då jag är i gbg och min mamma ska få ta med barnen på sin första simlekis-"lektion".