orolig för förlossningen!!

ett tips är att kontaka din banmorska o berätta om din rädsla tidigt i graviditet så får du hjälp att bearbeta
tex aurora möten det är trräffar på förlossningen med  barnmorska och ev läkare.
ni samtalar om din rädsla o när det närmar sig tar ni tilllsammans ett gemensamt beslut hur din förlossning kommer bli, ev. igångsättning, snitt eller hur du nu önskar

så var ute i god tid.

våga ta upp det med bm för hon skickar remiss vidare.

du ska veta att hur din förlossning än blir är det de mest UNDERBARA upplevelsen .. alla på sitt sätt.. så var inte rädd =)

lycka till!

Jag har två barn, en underbar förlossning och en värsting förlossning bakom mig är nu gravid med tredje barnet. Båda mina pojkar har vägt strax runt 4 kg.
Varför berättar jag nu att jag har en ritkigt hemsk förlossning bakom jo för att den kändes helt överkomlig i det stora hela. Jag somnade mellan värkarna i slutet (fick höra att det är kroppen som gör så för att man ska hinna vila.) fick en epidural som inte funkade utan gick rakt ner i benen på mig. Vattnet gick hemma och pojken bajsade i magen. Trots detta så är jag nu gravid igen för i det stora hela så var det ju överkomligt och min son väger upp för allt tio ggr! Nu väntar mina söner på en lilla syster som är beräknad 7 dec.

AnnaBia har redan svarat jättebra så jag har inte så mycket att tillägga.

Jag var lite nervös innan jag skulle föda. Det fanns en tråd här på fl där man samlade förlossningsberättelser från mammor som gärna föder barn igen Den kanske går att hitta. De berättelserna hjälpte mig mycket.

För mig var förlossningen en omtumlande upplevelse. Men det gick bra. Visst, det gör ont och det är jobbigt men man klarar av det på något sätt.

Du kommer att klara det jättebra. Men prata med BM om din oro och skriv förlossningsbrev och likn. Allt som kan få dig att känna dig lugnare är bra.

Grattis till bebben i magen och lycka till

Jag var oxå orolig innan min förlossning. Som tur var gick det bra och gjorde inte alls så ont som jag hade föreställt mig. Såklart att det gjorde grymt ont men jag trodde faktiskt det skulle vara värre.
Var öppen 7cm när jag kom in och 4 timmar senare var han ute så jag hade en ganska snabb förlossning som tur var.
Om man är jätterädd tror jag det kan vara bra att gå och prata med nån, jag gjorde inte det, kändes inte som att det skulle hjälpa eftersom det var smärtan jag var mest rädd för.

vad är det du är orolig för?

Hoppas jag får till länken nu. Den ska vara till den gamla tråden med förlossningsberättelser av det positiva slaget.

www.familjeliv.se/Forum-2-254/m29081496.html

Mrs K skrev 2009-08-19 19:14:12 följande:

Man klarar det.
Jag sov en halvtimme natten innan förlossningen (det drog igång runt fyra, och vi gick och la oss sent..), sen var det för mig som för Casper04, somnade mellan krystvärkarna. Och guuud vad skönt det var att sova då. Man har nog aldrig uppskattat sömn så mycket som då. :)

Men som en vän till mig sa, urmodern i en vaknar till liv. Och man klarar tamigfan allt. Det enda som kan hindra en från att föda är.. barnmorskorna. Om nåt går fel. Men det gör det så sällan.
så oroa dig inte, du kan och orkar! :)

(Jag hade för övrigt också förlossningsrädsla fram till v.35..)

Jag var orolig i början av graviditeten men sedan när jag kom till v 30 något så gick det över och jag slutade vara orolig =)

Jag var helt inställd på kejsarsnitt, men de eventuella konsekvenserna var så mycket värre vid snitt. Så jag kom fram till att kroppen nog fixar det där. Och det gjorde den. :)

alla som är rädda ta UPP DET TIDIGT MED ERAN BARNMORSKA
jag lovar de kommer göra allt för att ni ska få den bästa förlossningen

och som jag sa allt är relativt.
jag hade en kanon förlossning men ändå slutade i akut snitt
men allt var huuuur lungt som helst ändå

men tveka inte kontakta eran barnmorska så ni får börja på samtal

det kommer bli en underbar upplevelse hur det än slutar =)

LYCKA TILL ALLA