Hur ska jag agera som ny bonusförälder?

Förstår att pappan väntar med att ni ska träffas, introducera en ny kvinna/man i barnets liv är ganska stort. Man vill ju inte att barnet ska behöva träffa ett otal med människor som är pappas/mammas nya kille/tjej. Så vänta, den tiden kommer då du och barnet kommer få träffas om det känns rätt.

Men förstår att du reagerar på att de tre gör saker. Är han villig och satsa på dig måste han dra ner umgänget med mamman. Göra det klart att han vill ha umgänge med barnet och inte med henne för han gått vidare.
Självklart måste de ha en kontakt. Men inte umgås som en familj om han är villig att satsa på dig till 100 %. Det är skillnad.
Jag får uppfattningen att hon inte kommit över honom heller, har han kommit över henne?
Är du säker på att din kille kommit över henne så ställ krav att de inte ska umgås som förr.. Det är ändå hans ex. Han måste ha förstålese för det. Dock måste du också förstå att de måste ha en kontakt angåned barnet och träffas ibland.

Hoppas du förstår hur jag menar. Det gäller att ge och ta och att båda parter gör så den andra inte mår dåligt och PRATA! Lycka till! :)

Jag tycker som acento.

Det är en sak att han vill vänta med att ta in dig på heltid i sin sons liv. Det kan jag har försåelse för att man vill skynda långsamt med.

Men det andra känns inte helt hälsosamt. Självklart är det bra med en bra och vänskaplig relation mellan separerade föräldrar. Det underlättar för alla, även dig i det långa loppet. Men att hålla på och skicka bilder, gör saker tillsammans... nej, det tycker jag inte passar sig när man har nya partners.

Det är tillräckligt svårt att hitta sin roll med en partner som har barn sedan innan, att ha ett ex som inte är klar med separationen, en man som kanske inte riktigt släppt heller det skulle göra det helt ohållbart för min del.
Tror du att din kille hänger kvar att "gammal vana" eller för att inte såra henne? Eller kan det vara att han inte är riktigt över deras förhållande än?

Jag tror det enda sättet är att prata med honom. Förklara att det känns svårt att satsa på ett förhållande där du inte känner att du får samma gensvar. Känn efter var dina gränser går gällande mms och träffar och berätta det för honom.

Jag träffade min sambo för ca 3 år sedan under sommaren då han var på besök två dagar..då hade vi enbart pratat via msn och tele i ca 1-2 år..
första gången jag var nere var månaden efter och de var även då vi blev tillsammans och de var även samma vecka som hans pappa helg inträffade så träffade hans dotter + ex redan efter fem dagar..dotter var för övrigt nästan 4 när vi träffades..

Det gick faktiskt ganska bra...Men varje gång barnet var hos oss så lät jag barnet komma till mig om de var något..
Men jag kan lova dig att de första halvåret ungefär kanske lite längre när jag "passade" barnet medans sambon jobbade så blev jag testad både med de ena o de andra...men barnet insåg efter en tid att de inte var lönt för hon lyckades inte "skrämma" mig utan att pappa fick veta allt...eller ja de mesta iaf..vissa saker klarade jag ju av på egen hand...tack vare att sambon berättat om hans tidigare flickvänner och hans barn..

Men kan hålla med om att de är klokt att vänta med ert första möte..

Lycka till

Jag förstår dig precis. Jag hade ett kortvarigt förhållande med en kille som hade två barn, separerad sedan två år. Det tog slut mellan oss efter 3 månader så jag träffade aldrig barnen, men det jag irriterade mig på vad att han skulle fira jul tillsammans med mamman och barnen. Jag var tvungen att åka därifrån tidigt när jag sov där eftersom mamman skulle komma förbi och hämta nåt. Hon hade full kontroll över honom trots att de var separerade. När jag tänker tillbaks på det så förstår jag att jag aldrig stått ut om de inte distanserat sig mer från varandra.Efter detta träffade jag en man med barn igen som var separerad sedan många år. Han pratar med mamman när han behöver, men de spenderar ingen tid ihop, och gjorde inte det alls efter separationen. Du är INTE egoistisk som känner som du gör, din kille måste prioritera dig framför ett ex önskemål om att umgås tillsammans. Kanske vet inte hon om att han träffat en ny?

Känner igen mig hur mycket som helst i det du skriver! Dock ställde jag kravet direkt, har han valt att inte vara tillsammans med henne och nu att vara med mig så är det vi som är en familj. Jag skulle aldrig acceptera att dom gjorde något som jag inte var inbjuden till.

Jag anser att man talar om redan från början att det här accepterar jag och det här accepterar jag inte. Att efter 1 år komma med en massa ändringar funkar inte..

Hans relation till sitt ex får du ta, vill de fira födelsedagar ihop så är det inget som jag anser att du kan lägga dig i. Antagligen litar man på sin partner eller så gör man det inte.

När det gäller barnet, var dig själv.. precis som du är mot alla andra. Barn ser igenom en hur lätt som helst.

Hej!

Jag håller med acento och TessaS om att det antagligen är förståndigt av honom att vänta med att introducera dig för barnet. Se det som att han är seriös i sitt föräldraskap = en BRA egenskap hos en kille.

Det här med exet, däremot, låter lite sådär. Personligen tror jag att man gör sina små barn en otjänst när man fortsätter att träffas "som en familj". Ju tidigare ett barn accepterar den nya situationen (med separerade föräldrar) desto bättre. Att skicka ut signaler om att mamma och pappa fortfarande hör ihop är ju helt missriktat och måste ju uppfattas som förvirrande och dessutom hoppingivande för ett litet barn, som helst av allt vill ha både mamma och pappa hos sig samtidigt.

Dessutom är det såklart viktigt att din kille vet hur hans familj ser ut. Nu har ni ju inte varit ihop så länge, men med tiden är det absolut nödvändigt att han ser sin familj som du, han, barnet. Då är det er han ska vara lojal mot och känna samhörighet med. Exet blir en perifer person. Om det inte utvecklas åt det hållet kommer det nog att bli jobbigt för alla.