jag vill inte bli snittad!

Jag är snittad akut och planerat och känner stor tacksamhet för att det finns möjlighet att snittas, hade vi inte fått akut snitt första gången så hade knappt jag eller sonen levt idag. Vi har inte haft några komplikationer efter snittet och jag känner många som är snittade flera gånger och ingen av dem har haft några problem efteråt.

Det finns komplikationer både vid snitt å vaginala förlossningar.
Vi har "säkra2 snitt idag här i Sverige.

Å, det finns inget som säger att du ska bli liggande eller må mer dåligt av ett snitt. Finns ju dom som verkligen mått bättre av snitt efteråt än vid en vaginal förlossning.

Måla inte fan på väggen förrän du vet.

vet hur du känner vill inte heller bli snittad.

Min bebis ligger i tvärläge (inte samma som säte) och lyckas inte vändningsförösket imorgon blir det snitt om 2 veckor, å jag VILL inte.

Jag vet oxå att det går bra för de flesta osv osv men själva kåänslan försvinner, att föda ut sitt barn den normala vägen är en känsla som man inte kan beskriva den är så ofantligt stor.
Det är mitt 4 barn och jag har fött alla mina andra barn vaginlat och jag vill uppleva det sista gången.....

Hoppas verligen att det går bra för dig och att det inte ska vara några problem för dig att föda vaginalt

Vet hur du känner dig! Min största rädsla är att behövas bli snittad. Höll på att bli akut snitt under min första förlossning. Som tur va slapp jag det. Är gravid med mitt tredje barn nu och oroar mig(antagligen utan orsak) över att kanske behövas snittas även fast det antagligen inte kommer hända.

Det är bra att möjligheten finns om något går fel under eller innan förlossningen (som i ditt fall). Men man vet ju att det bästa för både mamma och barn är ju vaginal förlossning.

Men vid ditt fall så är ju tyvärr läget annorlunda och jag antar att det finns en större risk med vaginal förlossning för dig och då är det ju bra att det finns snitt.
Kommer nog gå bra för er båda, men ville bara säga att jag förstår din oro!

"Dessutom finns det studier som visar på ökade risker för barnet med planerade snitt."

Vilka studier då?

Det finns lika många studier som ger mer komplikationer vid vaginala förlossningar.

*Syrebrist hos barnet som kan ge permanenta skador pga långdragen flossning
*Spricker så inifan så man får sy uta helvete både in å ute
*kan ge inkontinens resten av kvinnans liv både "fram å bak".
*Infektioner.
*Svanskote fraktur.
*Förslappning (dock kan detta delvis beror på uppluckrade ligament å påfrästning av graviditeten)
*Svårigheter att återgå till sitt sexliv som man hade innan.

Listan kan göras sååå lång av komplikationer som man kan råka ut för vid en vaginal förlossning.

JAG är BÄST skrev 2009-08-11 11:08:25 följande:

Jag är snittad akut 2 ggr. Första kände jag mig ett tag efteråt snuvad på förlossningen. Men jag kom över det. Nu känner jag tacksamhet för att mina barn kunde förlösas med snitt. Går det inte den vanliga vägen är det helt fantastiskt att de faktiskt kan rädda barnen än då. Jag har lärt mig att tänka att det viktigaste är att jag fått mina barn, att de lever och vi har det bra. HUR jag har fått barnen, genom vaginalt eller genom snitt är idag en petitess för mig. Jag har lärt mig att uppskatta vad jag har istället för vad jag inte fick. Det kunde jag inte då men det kan jag nu. Till andra barnets förlossing kändes det helt ok att bli snittad, det gick ju inte på annat sätt.
Man kommer över det, tids nog. Men man får låta det ta sin tid och man får låta sig själv vara ledesen för det som inte blev, då kan man sen komma över det.

Det första av mina snitt gjorde ont efteråt men inte det andra. Men bägge har läkt fint. Inga komplikationer varken hos mig eller barnen., Stora sonen har ADHD men det är arv från pappan och inte just från snittet i sig.
Det var snart 6 mån jag snittades sist och jag känner inte alls av snittet. Det är smalt och fint.

Jag förstår alla dina anledningar till att du inte vill bli snittad, men det är väldigt farligt för barnet att födas vaginalt om moderkakan föreligger. Det är barnets blod som börjar blöda ut i buken om moderkakan brister och barnet kan förblöda på bara ett par minuter om det vill sig illa. Du har helt enkelt hamnat i en situation som inte är normal, en riskförlossning och får nog acceptera att du inte kan få en normal förlossning... men jag tycker synd om dig!

Hej,

Nej, det är inte barnets blod som kommer utan mitt blod och blödning vid föreliggande moderkaka är inte samma sak som blödning vid moderkaksavlossning. Om vägen är "fri" (om min kant flyttar på sig genom att barnet tränger undan den när den tränger djupare ner i bäckenet inför fl) så kommer förlossningen sannolikt att börja med en blödning men den behöver inte alls vara livshotande. En liten blödning kan jag leva med. Läkaren vill dock inte eftersom hon menar att det finns en liten liten men inte försumbar risk för kraftigare blödning (och ligger kanten i vägen så går det inte alls för då har barnet ingen väg ut).

Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker bara att snitt verkar vara avskyvärt på alla tänkbara sätt. Jag vet att det objektivt sett är det bästa i mitt läge (om moderkakan inte flyttar sig hoppas hoppas igen) men jag vill inte!!!

Har inte varit ett dugg rädd inför mina tidigare förlossningar men nu är jag för första gången rejält orolig. Har läst några snittberättelser och de gjorde mig sannerligen inte muntrare.

Och nej jag är inte fyra år (även om det kanske låter så)...

blogg.expressen.se/linda/entry.jsp

Jag gjorde planerat snitt i juni pga förlossningsrädsla. Kunde inte ha fått en bättre förlossning. Snitt var verkigen INGENTING att oroa sig för, jag skulle kunna göra det flera gånger igen.
Inskriven på BB kl.7, ner till operation kl 8:15, min lilla älskling är född kl 9, samvård på uppvaket i 2 timmar och sedan tillbaka på BB-salen vid 11.
Man vet om när det blir, känner absolut ingenting, får upp barnet på bröstet direkt, är på benen dagen efter. Var lite öm någon dag, men efter två veckor kände jag absolut ingenting av mitt snitt.
Till er som ev ska snittas så skulle jag verkligen rekomendera det!

Efter TVÅ VECKOR kände du ingenting..??? Jag hade inte ont efter tjugo minuter efter att barnet var fött vid vanlig förlossning.

Det är en av de saker jag verkligen oroar mig för, att det har ont så länge efteråt. Dessutom har jag en tvååring och en fyraåring att ta hand om.

... och med båda mina förlossningar har jag - trots epidural - varit på benen någon eller några timmar efter förlossningen.

Jag tycker att snitt verkar vara mycket jobbigare och smärtsammare.

Hela grejen, att bli uppskuren, skrämmer ärligt talat skiten ur mig.

jag slipper snitt!!!