Hur hanterar ni det psykiska måendet under IVF-behandlingarna??
Vissa mår ju bra genom hela IVF-behandlingen och reagerar inte alls på de förändringarna i kroppen som hormonerna medför. Andra mår riktigt dåligt.
Själv tillhör jag kategorin som mår sisådär. Under förra behandlingen mådde jag inte särskilt bra under sista delen av spray-perioden. Var sur, tvär, ledsen...och ibland riktigt elak. Under sprut-perioden gick det mycket bättre och ruvningen var ju sedermera både glädjefylld och en riktig psykisk pina 
!! Denna gång har jag inlett behandlingen med p-piller och jag mår som...ja, jag vet inte vad. Ena stunden har jag lust att slå ihjäl alla i min omgivning som är så oförstående och rent "dumma i huvudet" (enligt min åsikt då), nästa stund gråter jag, jag har täta migränattacker och känner mig konstant trött. Trots att jag vet att detta mående är övergående och att jag snart slipper pillren så kan jag inte låta bli att fundera över hur jag överreagerar på allt!!
Hur gör ni andra för att ta hand om er själva under behandlingstiden? Hur hanterar ni dåligt mående?
