Är det dödsdömt att ta med ett barn med autism eller annat NPF till typ djurpark eller nöjesfält?

Jaha så ni behövde inget tillstånd från informationen eller nåt sånt?
Kan man ställa sig där när man har ett osynligt handikapp... tänk om någon börjar tjafsa, vad säger man då? Det är ju inte så att det syns att han har autism liksom.

Amir är jättekänslig för socker och bara han äter en klubba så blir han hyper och sedan jättetrött... så han måste äta massor med riktigt mat innan han får godis eller bullar eller nåt, så märks det inte. Men ja pommes är en favorit här också, eller plockmat då, nuggets och sånt, det finns väl också att få tag på på många ställen.

Han åker faktiskt vagn ibland fortfarande så om man har den med sig så kanske det inte är så jobbigt, om man inte behöver ränna efter honom...

Det är svårt att svar om just ditt barn. Men jag hade inte gått någonstans där man varit tvungen att stå i kö på den tiden när det var som värst. Och jag hade kanske inte gått in i något stängt rum med höga ljud som delfinarium. Å andra sidan kanske de andra barnen skulle behöva något roligt utan att ta hänsyn till hans speciella behov hela tiden. Gör något lugnt och trevligt med ditt autistiska barn och ta med de andra på action vid ett annat tillfälle. Äh, du bestämmer själv.

Jag kan inte svara hur jag skulle gjort som förälder, då jag inte har barn med funktionshinder.

Men jag jobbar i ett boende med personer med utvecklingstörning & autism diagnos. & jag svarar utifrån yrkesmässigt.
Våra tjejer & killar, är enkla att ta med ut. Både bland stök & bök, & andra ställen. Vi går tex ganska ofta på restauarng med dom.
Man för helt enkelt se till dagsformen, har hänt några gånger att jag inte har kunnat följa med, då nån av dom inte vart på humör just den dagen.
Man för ju även ha med i beräkningen att personer med ett funktionshinder, har svårt med intryck & blir tröttare mycket fortare än vi. Så det är många små vilopauser när vi är ute.

När det gäller tillstånd, att gå in på ställen, åka karuseller mm. Så har vi ett intyg, som vi visar upp tillsammans med leg, & kommer då in gratis på tex Borås Djurpark & Liseberg, men den vi är med, får betala för sej.
Men vi är ju sk ledsagare & är där på arbetstid. Vi gör ju aktiviteten för personens skull.
Var med an av tjejerna på Liseberg förra sommaren, är hon på humör, kan hon lätt stå i kö & vänta. Jag kollade om man kunde gå före, men det blev stopp!!
"Ok, svarade jag, då får NI ta ansvar & konsekvens av vad som kan hända, om hon får utbrott!"
Då fick vi gå före....... Men det beror säkert på vilka som jobbar den dagen.
Jag var iaf tvungen att visa mitt intyg då vi gick före....
Jag vet inte hur det funkar när man går dit som förälder, ring & fråga.

Ett annat tips, eller fråga..... kan ni inte gå själva med pojken?? Då får ni lättare att hålla koll på han & hjälpas åt, & han får hela eran uppmärksamhet. Det tror iaf jag, att han skulle uppskatta.....

Hoppas det går bra!
Kram

Började skratta när jag läste "Hej sockerchock". Kan säga att jag som vuxen utan någon diagnos inte klarar för mycket socker, har förstör många jular. :)

Appropå sockerchock -Är det bullar i sig som funkar? Isf kan du ge honom pizzabullar. Vanligt matbröd med skinka och ost ist för kanel och socker. Man kringlar/rullar som vanliga bullar.
Jag bakar inte själv (nervskada i handen) men har fått pizzabullar hos släktingar ibland och de har varit uppskattade hos barnen.
Om det är just McDonalds som funkar bäst, går det att spara förpackningarna så man kan lura Amir att det är McD. ist för gatukiosk?
Jag vet att det inte är bra att uppmuntra rutinbundna händelser när det gäller barn med NPF man kanske går när det är bara en gång, men se till att han inte ser när ni fintar

Min pappa var här och hälsade på och vi pratade om olika djurparker, han tyckte Höörs var bra för där kunde inte djuren gömma sig så bra pga geografi. Han hade med sig min son tilll Nordens Ark förra året, (då var Zander 6 år). Sonen hade mycket spring i benen och pappa gamla knän så den djurparken tyckte pappa inte om. Men jag var på den för många år sen och om man tänker ur ett bans perspektiv tror jag den är ganska bra, man trängs inte så mycket med andra.

Om ni åker till Kolmården och går in till delfinerna så kan ni ju alltid ha med hörselskydd. Det kan ju även signalera att Amir är något mer än andra
Vi var på Kolmården när Z. var 3 år. Kommer inte ihåg riktigt hur han tyckte det var och om han var extra besvärlig efter vi kom hem men han pratar ff om delfinerna så det satte sig verkligen fast i minnet på honom.

Hoppas ni hittar något som ni kan göra och sköt om er i sommar

Han brukar leva på mest luft o saft o bästa fall någon smörgås.

Men vad är det för köer ni pratar om?

När man köper biljetterna via nätet så är det ju inga köer in

Köer till karuseller tex........

Aha okej ja där brukar en av oss vuxna stå alt ett större barn och sen när det är dags brukar vi bara ta med Tobias och det har alltid varit okej.

Hej!

För några veckor sedan tog vi med Lucaz till Gröna Lund.

Visst har han problem att vänta på sin tur och försökte tränga sig några gånger. Men tillslut slutade han med det när han märkte att det inte gick.

Vi stod i kö länge och väntade på att få köpa biljetter och åkband. Det var inte det bästa man kunde göra så det blev ett utbrott där  Sen kom vi till den punkten då han skulle ha ett åkband på armen. Det gick jättebra att sätta på honom det, men när det satt på var det det enda han kunde tänka på och han ville inte ha det. Han var helt förtvivlad och jag försökte förklara att han skulle ha det på så han fick åka karuseller, men det ville han inte lyssna på. Han var helt hysterisk  så jag tog med honom till informationen och förklarade hur det låg till och en tjej där löste problemet på en gång. Lucaz fick ett nytt band och vi satte det på min arm i stället. Hon skrev även ett intyg som vi kunde visa för killarna/tjejerna som satt vid åkattraktionerna. Men då Lucaz nästan bara ville springa i lustiga huset så fick jag och min man bytas av för att följa med honom gång efter gång, vi blev helt slut båda 2 då det var jättevarmt, men inte Lucaz inte . Då det var jag som hade hans band följde jag med Lucaz och hans pappa till personalen vid attraktionen och förklarade hur det låg till. Sen visste dom hur killarna såg ut och det var inga problem i fortsättningen. Gjorde samma sak även när dom bytte personal.

Jag är jätteglad att jag tog med Lucaz dit. Glädjen han visade då han fick gå runt där och åka karuseller och springa i lustiga huset gjorde att det kändes så bra i mitt mamma hjärta trots att det varit några utbrott osv.

Sen hade jag med en vagn, för annars hade vi inte fått med honom därifrån. Han kan ju inte avbryta allt roliga för att åka hem, men det fick bli ett utbrott. Då kände jag att folk får stirra hur mycket dom vill, det skiter jag i . Huvudsaken var att min son haft en toppendag trots allt

Jag har köpt kort från riksföreningen autism. Dom är perfekta att ha med sig om man hamnar i svåra situationer. Har hittills aldrig behövt använda något men det känns som en trygghet om något skulle inträffa. Just det att bara räcka fram ett kort till folk som står och stirrar och slippa förklara en massa över huvudet på Lucaz känns som en trygghet. Har även beställt kort man använder sig av vid kontakt med sjuk/tand vården. Dom har jag använt och det är också toppen  Här kommer länken dit: http://shop.autism.se/?contentpage=products&kategori=5

Vi brukar gå på olika saker (Liseberg, Grönan, Junibacken mm) med vår npf-son och det brukar gå hyfsat och han älskar det. Men man måste förstås stå ut med att han kan bli högljudd om han itne får som han vill eller att han envisas med att ta av skor och strumpor när han ska äta på restauranger (och det ska tränas bort men ligger inte överst på listan...)

Maila dem och beskriv er situation så får du svar hur de går tillväga, jag tror att de försöker vara så tillmötesgående som vanligt och kanske föreslår de tider då det inte är så exremt mycket folk. De är vana vid liknande förfrågningar.

På universeum har de också en hel del erfarenhet av gäster med dessa utmaningar och kan skicka hem bilder på hur det ser ut och annan information om det skulle behövas en slags förberedelse eller liknande innan ni åker.

Lycka till

För några år sedan åkte vi till sommarland förresten... Åh vilken flopp!! Där blev det bara fööööööööör mycket för ett av barnen som förövrigt inte är funktionshindrat i den meningen. Överstimulering deluxe.

har bara läst några svar,,
självklart ska ni åka,visst förbered dig på det kan bli skitjobbigt men även på att det kanske kommer funka super!
Ingen gång är den andra lik.
Var förutseende och fixa med mat som ditt barn gillar, ta till dig dom bra tips du fått och hoppas allt går bra!

Men tänk framför allt på att detta är en träning,en gång blir också ditt barn vuxen och skydda för mkt är aldrig bra.

Vi har alltid tagit med oss sonen (aspergers och ADD) då vi åkt på något "roligt", dels för att han ju faktiskt hör till familjen precis som hans syskon och dels som du påpekar,man vet ju aldrig, han kanske tycker det är jätteskoj och det behöver de verkligen få ha ibland. Det är väl lite mer trixande och ordnande att åka iväg men det brukar definitivt vara värt det. Man kan ju dela upp sig lite om det behövs och gå med det barnet som behöver mest stöd för sig självt och att den andre föräldern/personen som är med kanske tar de andra barnen en stund för att man sedan ska träffas allihop igen efter ett tag. Så får ju alla sina behov tillgodosedda. Det förutsätter ju iofs att man inte åker ensam vuxen då. Jag har åkt ensam med barnen också fast föredrar helt klart någon som kan hjälpa till lite :). Nu är sonen 16 år och vill inte längre följa med på allt (mest hatat är att åka och handla) och då slipper han för det mesta men han liksom hans syskon pratar med glädje om nöjes- och djurparker de varit i så det verkar ha varit uppskattat av alla parter.

Solskenshistoria: Vi har under 6 år haft med vår 7åriga dotter till Sommarland. hon har aspergers och utreds för ocd och adhd likväl. Hon har vid varje besök låst sig vid en aktivitet på sommarland men i år blommade tösen, hon visste nu hur hela parken var lagd och slappnade därmed av, hon har badat, åkt kanor och karuseller, hon mådde så gott. Jag tror man inte ska ge upp möjligheter till upplevelser för sina barn, man ska se till att dom vet vad som väntar och man ska ge dom tid, även om det tar 6 år
Zanna pratar redan om nästa besök, ren och skär lycka att se henne så trygg och glad...så ge inte upp.

Vad köer anbeträffar har jag hört att det finns kort att få av hab där det intygas att man behöver "företräde" och varför, kanske kan vara värt att kolla upp om köer normalt är ett problem!

Har man ett intyg i från habiliteringen eller BUP får en förälder gå som ledsagare och man slipper stå i kö slipper även betala för den vuxne.

Sen när man går fram får hela familjen gå före för att man ska kunna göra det tillsammans.

Både Liseberg och Kolmården har armband för personer med särskilda behov, men man behöver intyg på diagnos/behov. På Liseberg går man in via informationen till vänster om huvudentrén och visar upp intyg i kassan där. På Kolmården kan man antingen få armbandet i kassan eller, om man köper biljett på nätet, i butiken precis innanför entrén.

Liseberg och Legoland är fantastiska i sitt bemötande av barn med olika npf diagnoser. På Liseberg går du till informationen och berättar om din son. Sen får ni ett specialarmband som ni visar vid attraktionerna. Ni kan gå via utgången och får åka flera ggr på samma karusell. etc.

På Legoland finns en blankett på deras hemsida som du fyller i, sen går du in dom vanligt på Legoland och går till informationen med ditt barn. Han får en stämpel på handen och ett litet kort att hänga om halsen. Detta visar ni vid attraktionerna och slipper kö, ni går via utgången där med. På vissa attraktioner går hela familjen förbi köerna så.

Jag har dotter m många npf diagnoser däribland utvecklingsstörning och autism, Legoland är hela familjens favoritattraktion.