Biomamman hotar om ensam vårdnad så fort det inte passar henne..

Hej...de e svårt de här.
Vi har oxå den uppdelningen hemma hos oss.
Jag har en bonus på 4år och har funnits i hans liv sedan han va 1½år och så har vi två gemensamma barn.
Så de faller sig naturligt att när han är här(vi har 2v byten) att han tillbringar mer tid med mig. Jag älskar denna lilla kille som om han va min egna, oh gör absolut ingen skillnad på barnen. Han kallar mig mamma, fast jag kallar mig själv aldrig mamma när jag pratar med honom, för att han har ju en mamma och en pappa, men om han vill kalla mig de så får han jätte gärna göra de....
Biomamman hade de väldigt svårt i början att accepera att han tydde sig så till mig (mer än till sin pappa) när han var här, och de var väldigt mycke tjafs den första tiden om att jag inte skulle lägga mig i deras son osv....
Men tillslut fick jag och min sabo nog och sa till henne att vi skulle ha ett möte där vi kunde prata ut allihopa....Och på detta mötet kröp de fram at hon va så rädd/arg att jag skulle ta över mamma rollen....Men då förklarade jag att så alldrig va fallet jag hade inte den minsta tanken på att göra detta, utan allt jag gjorde för sonen gjorde jag bara för att jag vill hans bästa inget annat...
Efter de mötet ändrade allt, hon blev mycke lättare att prata med inte alls så revitänkande, de gick att diskutera saker med henne, de hade inte funkat innan. Och idag så har vi en jätte fin kontakt jag och biomamman, vi träffs ibland(när de inte gäller nått byte) å tar en fika, tar en promenad (vi bor ganska nära varndra) idag så har jag och biomamman nästa all kontakt iom att de e jag som e hemma med sonen så e de jag som vet vad som händer på dagis å liknande....Pappan e bara glad för detta för han vill ha så lite kontakt med sitt ex som möjligt...Och denna lösning funkar kanon för oss.
Förlåt för de långa inlägget med hoppas att du får ut nått av de...

Kram och Lycka till!

För det första kan jag säga att det är näst intill omöjligt för henne att gå å få ensamvårdnad såvida din man inte rent av misskött sig när det gäller sonen.Det är med andra ord tomma hot så dom tycker jag ni inte ska bry er om.

vi har oxå en viss uppdelning hos oss, det har fallit sig så naturligt efter som jag är föräldraledig med våra gemensamma barn. Jag har en bonusdotter på 5 år som nyligen flyttat till oss på heltid. Eftersom jag är hemma och ingen av barnen går på dagis/förskola för tillfället så spenderar jag ju mest tid med dom. Min man jobbar ju heltid. Bonusdottern och jag har oxå en bra relation. Däremot är vi noga med att min man tar störredelen av nattningarna (vi läser en saga för henne på kvällen) och att han oxå tar rutinen med tandborstning osv. Hon är ju nyss flyttat till oss på heltid och det känns viktigt att hon har den stunden med sin pappa på kvällen.

Jag kallar mig aldrig mamma åt henne, hon har en mamma och det är viktigt för mig att respektera främst för flickans skull. Däremot kallar hon mig ibland mamma men jag tror det lätt blir så för de andra barnen i familjen gör det. Jag känner mig som en 2 barnsmamma med 3 barn. Det är mycket svårt att ta hand om alla barnen hela dagarna och inte vara som en mamma till dom alla 3. Jag vill vara rättvis och behandla dom alla som dom vore våra barn, de ska ju alla trivas lika bra och känna sig lika mycket hemma hos oss. Jag försöker vissa biomamman respekt och vara tillmötesgående men jag har inte riktigt fått grepp om vad hon tycker om mig och att jag tar hand om hennes dotter hela dagen.

bara så du vet är det himla svårt att få ensam vårdnad om man redan från början har delad (vilket jag antar att ni har?) ..det står i barnbalken att ett barn har rätt till två föräldrar.

det handlar alltså inte om föräldrarnas rätt till barnet utan barnets rätt till föräldrarna. hon kan hota med ensam vårdnad hur mycket hon vill, hon kommer inte kunna få igenom det utan att bevisa för tingsrätten att din sambo är en dålig pappa.

Känner igen mig så mkt i ditt inlägg. Precis så har vi oxå det för utom ny syskon. Vilket faktiskt bara gör ditt inlägg mer ledsamt med tanke på ex.et nya familj och man.
Våra pojkar vill inte heller ringa sin mamma eller pratar om henne när dom e hos oss, det är alltid hon som ringer och den minsta vill aldrig prata när hon ringer henne. Min kille har nu sagt till henne att hon borde dra ner på ringandet och att hon ska vara medveten om att hon kanske inte varje gång kan/får prata med dom. Dom kanske sitter och äter, badar mm... och det får hon finna sig i då.

Låt henne hota. Hon anser tydligen att det är hennes starkaste kort. Men tji fick hon där. Det är inte hennes beslut och om ni dessutom dokumenterar hoten kommer de att ligga henne fatet om hon mot förmodan skulle driva frågan till rätten.