Min barnmorska berättade för mig idag att det gjorts någon sorts undersökning där de kommit fram till att mammor till barn som kommit till genom äggdonation har svårare att få amningen att fungera och att jag inte skulle bli för besviken om jag får ge upp det.
Jag tycker det låter konstigt men är det någon som hört något om det?
Nikolina
Tack, Squril, för ännu ett härligt gapskratt - fast själv tror jag naturligtvis att din vetenskapliga undersökning skulle hålla för även den mest närkritiska granskning. Jag räknar kallt med att mitt ÄD-barn kommer att vara bland det sötaste som någonsin fötts, och bland det charmigaste och företagsammaste. Jag nämnde tom. för maken häromdagen att det känns som om jag bär på en framtida Nobelpristagarare, allra minst. När han undrade lite ironiskt om jag visste inom vilket ämne så replikerade jag "nej, men det är enbart för att underverket inte har bestämt sig ännu".
Bette - och lite mer seriöst: att det finns något högre risk för havandeskapsförgiftning har jag också hört talas om och läst mig till, däremot inte att moderkakan i sig skulle krångla mer vid ÄD. Det har snarare att göra med att medelåldern är något högre vid ÄD än vid "vanliga" gravditeter och då börjar moderkakan brytas ner något tidigare i graviditeten = krånglar något mer. Detta är enligt min barnmorska den främsta anledningen till att jag inte kommer att få gå över tiden. Hon använder ordet högriskgraviditet även om hon understryker att allt ser helt normalt och bra ut.
/Tina
Hej alla!
Tack för härliga inlägg! Och Squirl, jag är helt inne på din linje! Bm sa att hon inte sa det för att oroa mig utan att jag bara skulle veta det. Men jag tycker hon kunde låtit bli.
Jag skall till bm på onsdag och skall fråga henne vad hon har fått det ifrån. Kom mig inte för att fråga det då jag blev så bestört av vad hon sa.
Jag har i alla fall bestämt mig för att det kommer att gå jättebra. :)
Nikolina
Nikolina: Det kommer gå alldeles strålande för oss, jag är övertygad om det. När började du känna din bebis rörelser i magen? Jag är i vecka 15 nu och jag längtar så mycket efter att känna underverket. Jag är övertygad om att vi kommer att få de sötaste bebisarna.
Bette
Nyfiken: Nikolina, naturligtvis kommer det att gå finfint att amma. Men vad sa nu bm om sin undersökning? Baserades den på tankar de själva snickrat på i fikarummet? I så fall är det illa.
Solis, man kan lika gärna förlora mycket blod när man föder ett genetiskt barn. De jag känner som fött äd-bebisar har inte haft fler komplikationer än de som fött genetiska barn. Jag är helt och hållet inne på Spencers linje att det är på grund av att äd-mammor generellt är äldre problemen uppstår. De jag känner till som förlorat blod vid förlossningen har antingen haft någon form av blodsjukdom eller varit äldre flerbarnsmammor.
Spencer, även jag sorterades under högriskgraviditet på grund av min ålder och äd. Trots att min kille var både stor och livlig och inget tydde på att moderkakan producerade för lite näring (snarare tvärt om!) blev jag igångsatt en vecka efter utsatt datum. Jag är säker på att de tar det säkra före det osäkra när de gör så. Jag hade för egen del hellre gått mer över tiden lite till och låtit kroppen bestämma men det vågar man ju inte när expertisen vill annorlunda.
Angående rörelser i magen Bette så kände jag det ganska sent beroende på att moderkakan ligger i framkanten enligt barnmorskan.
Jag var hos barnmorskan igår och enligt henne var det något en patient hört av en läkare.... hon skulle kolla upp det och återkomma med det när jag skall dit i nästa vecka.
Squirl: Tror också att de flesta komplikationerna har mer att göra med att man generellt är en äldre mamma. Men i min vänninnas fall är det första barnet, äd och äldre. Och jag veta bara den infon hon fick av läkaren på Danderyd. Men vad de har för belägg det vet jag inte.
Jag tror precis som ni andra att det handlar om att de flesta som gör ÄD är äldre och att det oftast är första barnet. Men som sagt jag tror att de tar det säkra före det osäkra, som min barnmorska sade, det är en speciell bebbe i magen. Det har hon alldeles rätt i. Jag skall göra tre ultraljud till åtminstone, RUL samt ultraljud i augusti för att kolla blodgenomströmningen till barnet samt ett tillväxtultraljud i vecka 32, sedan vet jag inte om det blir något fler. Jag är mycket nöjd med min barnmorska, hon är mycket bra tycker jag, det är viktigt att känna förtroende för barnmorskan annars skall man byta.
Bette
Vill bara säga att min graviditet & förlossning gick helt utan komplikationer och jag kan ju inte vara något undantag!! Inget krångel med havandeskapsförgiftning, ingen blodförlust, snabb förlossning vaginalt, ingen krånglande moderkaka. Och jag är ju inte unik!! Så hoppas jag ni andra också ska få det om det nu inte finns hinder för det.
Min amning fungerade bra i ett par månader men sedan fick min lille RS-virus och blev svag och orkade inte äta så mycket. Då började jag ge lite tillägg. Men det skyller jag inte på ÄD utan lillens infektion.
Vilken underbar tråd! Och jag måste kommentera! 
Jag har en kompis som blev gravid med äggdonation.
Hon mådde SUPERBRA hela graviditeten, man kunde knappt tro att hon var gravid (fast man såg det ju såklart).
Men förlossningen var helt normal, och hon kunde amma utan problem!
Dessutom är dottern typ väääärldens snällaste!
Och dessutom supersöt och supercharmig!
Så vem vet, kanske blir det sötare barn med äd!?!
Hej hopp,
Med tanke på risken för att man kan blöda lite mer som äldre förstagångsföderska: Var hos min barnmorska imorse och när hon som vanligt stack mig i fingret för att ta ett blodprov blev det plötsligt Stockholms blodbad inne på hennes rara lilla mottagning. "Oj då", sa hon medans hon torkade av skrivbordet. Sen hade jag plötsligt högt blodtryck. "Hoppsan", sa hon, medans hon fyllde i en lapp för provtagning av trombocyter på labbet. "Bäst att kolla att du inte tänker blöda så här mycket under förlossningen!", var hennes sista glad utrop när jag vaggade iväg till labbet.
Bette: min moderkaka ligger också i framkanten så det dröjde till vecka 20+ innan jag var säker på att det var fosterrörelser jag kände. Även om det vore jätteroligt att få se en liten fot eller något sticka ut tydligt under skinnet så kommer det förmodligen inte att hända. Men det är fantastiskt ändå - och fördelen är att min bäbis inte kommer åt att sparka på mina revben, vilket jag har hört kan vara ganska obekvämt och tom. göra rejält ont. Däremot är det inga problem att kommunicera med underverket. När hon/han knuffar till så puffar jag tillbaka och så håller vi på sådär ett tag.
Kram / T
Jag blir ledsen när jag tänker ¨på denna barnmorska. Och förbannad -hon skapar oro genom att framföra vad de själva svarvat ihop i fikarummet.
Jag tycker du ska framföra det du fått veta här i tråden, Nikolina.
Spencer, vilka krav din man ställer, inte kan bebisen veta redan nu vilken gren som lockar mest, klart han/hon vill ha lite tid på sig att komma fram till exakt vad den vill doktorera inom.
Och att du blöder mycket, se det som en fördel, du kommer inte att drabbas av blodproppar!
Man kan skapa sig uppfattningar på alla möjliga vis, hör bara att även jag hade moderkakan i framvägg och därför kände sparkar sent! Något som jag inte hade när jag väntade mitt hemmagjorda barn. Ska man då dra slutsatsen att vid äd är det vanligare med moderkakan i framvägg? Nä, det är nog en dum idé.
Ska jag ändå göra som Nikolinas bm och dra lite egna slutsatser av den information jag har att tillgå så säger den att det är noll skillnad på att föda en äd.bebis jämfört med en genetisk.
Hur sjutton skulle kroppen kunna känna skillnad?? Där jag gick på mödravård har de hyfsat stor erfarenhet av äd, och av gamla mammor. Det var aldrig tal om att jag skulle särbehandlas av varken den ena eller den andra anledningen. Min bm blev mycket förvånad när jag frågade ifall äd eller min ålder var något som borde leda till att jag skulle snittas.
Vill tillägga att visst är hög ålder något som oftare leder till snitt, och självfallet ifall det finns andra hinder till en normal förlossning. Men just ägget gör ingen skillnad.
Kikki70: Fyra barn via äd! Åh vad glad jag blir över att höra det. (Och ledsen för er skull att en av trillingarna inte klarade sig. Jag fick missfall med den ena av två i början av min nuvarande graviditet och även om man är jättelycklig över att en har klarat sig finns det ändå ett tomrum.) Maken och jag har fem ägg i frysen och tycker nog att ettan ska få ett syskon - detta fast det ännu är fyra veckor till nedkomst med ettan. Det är en himla tuff resa det här - så jag blir väldigt uppåt av att höra att det finns de som lyckats både en och två gånger.
Squirl: Mamma tjatade på mig att jag skulle sluta med p-piller för att hon hade läst så himla mycket om tjejer som fick blodproppar av det. Nu gick inte hennes briljanta plan (för det var ju barnbarn hon var ute efter egentligen) i lås, mestadels för att jag, såsom "tjejen" i historien, redan hade fyllt 36. Men jag var nygift då och mamma hoppades väl att allt skulle gå på räls. Det hoppades i och för sig jag också - och slutade med pillrena - men det var nog redan kört med mina ägg. Sen fick mamma blodpropp istället. Som tur är kan vi skratta åt alltihop - särskilt som jag ju ändå är med barn nu. Men tänk vad livet kan vara knäppt!
Angående den blivande doktoranden: om han/hon inte skulle ha fallenhet för studier så hoppas maken på att vi ska kunna puffa underverket i riktning mot proffskarriär i NHL. (Maken är hockeytokig.) Detta är efter hårda förhandlingar. Jag har sagt blankt nej till fotboll (för mycket bling-bling och fotomodeller för min smak) och maken till boxning och golf (boxning för blodigt, golf för nördigt). Vi diskuterar hästhoppning eftersom jag började rida för något år sedan. Jag ramlar visserligen jämt av och ser mer ut som en hösäck än något elegant på hästryggen, men bäbisen har ju inte mina gener, så det kan ju gå vägen i alla fall.
/Tina