Åh jag är så rädd...

Jaaadå du kan vara lugn och tänka så positivt du bara kan! Allt kommer att gå bra ska du se. jag var också rädd som jag tror alla dom flesta är. Men när man väl är inne på förlossningen så känner man sig faktiskt väldigt omhändertagen =) Och smärtlindring finns att få.
Jag älskade lustgasen. Hade önskat att jag hade det hemma en fredagkväll =) Skämt åsido. Det kommer att gå super bra!!! Och när du väl har din bebis där på magen kommer du sväva bland molnen =) Fast det gjorde jag redan av all lustgas redan innan han kom ut....Hihi

Kom inte och skriv en massa hemska händelser för denna flickan nu gott folk!!

Jag tror det är ganska vanligt att känna som du känner såhär på slutet, nu börjar det ju verkligen närma sig och du vet att det inte finns någon återvändo. Men du ska se att det kommer att gå jättebra. Mina sista veckor av förlossningen ägnade jag åt att fundera på alla kvinnor som jag visste var mammor och kvinnor jag såg på stan och sådär som hade barn. Tänkte att de såg ju ut att ha överlevt och då borde ju jag också göra det. Och det gjorde jag också. Som hon ovan skriver så blir du omhändertagen på förlossningen och det finns smärtlindring. Det kommer att ordna sig.

Väl sagt!

Det var faktist inte lika farligt som man inbillade sig innan. Jag hade liksom du hört massa skräckhistorier, men när det går bra dem får man inte höra lika ofta, och det är ju ändå det vanligaste. Att det går bra menar jag.

Gjorde inte på långa vägar lika ont som jag hade trott innan. Innan tänkte jag att jag kommer väl dö, men det gjorde jag inte, mådde prima hela tiden.

Och när det väl sätter igång blir man så fokuserad att man glömmer av att vara rädd. Då blir man bara taggad liksom.

Ett litet tips är ju att nu hyra en TENS-apparat som du kan bekanta dig med lite innan förvärkarna... (skulle rekomendera Cefar Femina som man kan hyra via sjukgymnast eller privat; hör med din BM hon vet garanterat!!)
Tyckte det var fantastiskt att ha så jag kunnde kontrollera själv min smärtlindring under tiden innan jag åkte in; när jag väl åkte in var jag öppen 5,5cm & 5 timmar senare var hon född
Det blir ett stort hormonpåslag också i.o.m förlossningen så jag tror inte alls att du kommer vara så rädd när du väl är i det!

Jag börjar också känna panik så här på slutet. Kan inte riktigt ta in att jag kommer ligga där och känna den värsta smärta jag kommer få uppleva om bara en månad. Men vet du va? Vi kommer klara det! Galant. För mig brukar det hjälpa lite att tänka på alla som klarat att föda barn. Och då tänker jag helst på personer som i mina ögon är lite svaga och veka, för har de klarat det så klarar jag också det Fatta vilken livserfarenhet vi kommer bära med oss. En av livets gåtor är ju lite "hur känns det egentligen att föda?" och vi kommer få veta det Tror det är många som är avundsjuka på oss.

Åh det känns så skön att höra allt det här, det gör mig mycket säkrare... jag tänker alldeles för mycket tror jag och analyserar och jag är en person med kontrollbehov, och tanken på att jag kommer vara så oerfaren och "grön" på allt gör mig osäker, jag vill veta vad jag ska gå igenom och hur lång tid det kommer ta och exakt hur ont det gör, men hur ska jag kunna göra det när det är första gången!?=) Nej jag får bara ta en dag i taget och tänka positivt! Som du, sassus, säger att man mår lite bättre av att jämföra sig med andra som man anser vara lite vekare och ha lite lägre smärttröskel än en själv.=) det är kanske hemskt men det är så det är, det får en att känna sig starkare.=)

Jag var jätterädd inför min förlossning. Lider av panikångest + att jag haft en vilopuls på 100-120 under hela graviditeten gjorde det inte lättare. Gick över 2 veckor och varje dag oroade jag mig mer. På bf+15 var jag in på förlossningen på kontroll och valde att bli igångsatt på en gång. Som många skrivit och jag inte trodde riktigt på är att kroppen vet vad den ska göra. Var lite orolig att man inte skulle veta, men det rullade på :) Jag använde lustgas och ryggbedövning. Lustgasen var helt underbar! Kändes som det var party inne i förlossningssalen ett tag. Jag hade radion på hög volym och trallade glatt med, så lustgas rekommenderar jag varmt!

När man är inne i värkarbetet så blir längtan efter bebisen så stor att man klarar av att hantera allt som händer. Sen klarar man oftast mer än man tror. Jag fick ingen panikattack och min puls var bättre än den varit under hela graviditeten så jag gick omkring och oroade mig helt i onödan.

Det här kommer du klara fint!