Min mentala ork har tagit slut

När man går fertilitetsutredningar så brukar dom erbjuda en en psykolog. Iallfall gör dom det på Ferten där jag går.

Dåligt om dom inte har det där du är?!

Vet hur det är att få höra att du är ju ung, du hinner. Stressa inte....men det är inte kul att gå dag ut och dag in utan att det händer något. Jag och min sambo hade försökt få barn sen mars-07 och vi lyckades med hjälp av pergo att bli gravida i april som slutade i mf. Så nu får jag helatiden höra av läkaren att vi lyckades ju på första försöket på pergo. Men det är ingen tröst för vi har kämpat på i 2år innan det utan att det hänt ett skvatt.
Och varför ska dom stänga igen under sommaren...blir så frustrerad. Men då säger dom bara att det kan ju vara bra med en paus i bebisverkstan och att vi ska passa på då!

dumaste komentaren jag hört på länge av en docktor!
fy bubblan!!

man börjar med ivf när det har gått så pass lång tid som ett år drygt o att man ev oxå hittat nått fel el inte.

dom flesta stänger dock ner under sommaren, jäkligt trist tycker oxå dom borde ha öppet.

Lycka till.

De kan slänga sina j*vla kommentarer åt helvete... de sårar! Jag fick också samma kommentar när jag ville boka en tid för fertilitetsutredning.

- Hur gammal är du?
- 23.
- Men du är fortfarande ung, det är inte så bråttom att göra en utredning nu.

J*vla kärring tänkte jag, men sa det inte...

Vaddå för ung?! Visst jag är 23, men jag och min man har varit tillsammans i 8 år, gifta i ett snart, fast jobb, ordnad ekonomi, hus, körkort, bil.... Vad är det som fattas för att betraktas som vuxen? 20 år till eller???

Jag blir bara så arg när människor som är eller rättare sagt ska vara professionella uttrycker sig så... Speciellt i ett sådant yrke där man möter människor som har svårigheter, det vet de ju om annars hade man inte behövt deras hjälp.

Ni är inte ensamma om att ha fått höra att ni fortfarande är unga, vår läkare har velat vänta med IVF för oss dels för att hon tycker att jag fortfarande är ung. Jag fyller 31 i sommar, det är inte ungt när det kommer till att skaffa barn!!

Nu är det ju visserligen så att vi har lyckats under de två och ett halv åren vi försökt, men detta slutade i MF. Vi har även fått bekräftat att min sambos spemaprov är precis på gränsen till vad som anses svårt att få barn, tyckte det var jättejobbigt att hon höll fast vid att jag var ung och vi hade lyckats... när det faktiskt gått så lång tid och vi visste vad problemet var.

Efter ett andra spermaprov med samma dåliga resultat gav hon dock med sig, men vi fick inte börja innan sommaren för det var bättre att vänta lite till å se om det lyckas på egenhand, känns ju inte direkt som om det är troligt men nu har vi i vilket fall fått en tid.

Så ni som är 23-24 år gamla, förstår precis hur jobbigt det är att få dessa svar men de verkar man ju få även om man är 7-8 år äldre helt otroligt.

Helt vansinnigt - sök hjälp hos en annan läkare! Vänd er till en privat IVF-klinik om ni har råd/kan låna ihop pengar av föräldrar el dyl! Det är inte bra att gå och må dåligt länge och det gör man ju när man väntar oavsett om man är ung eller gammal! Vänta inte på denna knäppskalle till läkare!

Intressant med problematiken med bemötandet som ni nämner.

Jag var 21 då vi sökte utredning. Nu är jag 22. Det var inga problem att få komma på utredningsbesök. Inga kommentarer om min ålder. Men å andra sidan kanske det kan spela in att det är stor ålderskillnad mellan mig och min sambo, 19 år... och vi visste redan våra förutsättningar och det blev som vi trodde. Nu skall vi få göra IVF efter sommaren.

Så man ska inte haka upp på åldern. Jag förstår inte hur kliniker kan tycka att det är lugnt att vänta med utredning och annan hjälp bara man är ung i deras ögon. Ju yngre, desto bättre odds när det gäller fertiliteten...?

Till mig sa dom samma sak. Då var jag 25 år. Nu är jag 28 och fortafarnde inget plus!

Jag car 24 när vi sökte hjälp. Hade jag/vi fått höra ngt så urbota dumt som att "du är för ung för att få hjälp", så hade vi bytt läkare, även om det inneburit att vi fått pendla till annan ort.

Hej!
Jag tycker också den mentala pressen är väldigt jobbig ibland.
Jag förstår att du måste blivit väldigt frustrerad av det läkaren sa.
Jag har inte fått komma på utredning än. Vi har försökt i 16 mån. Jag har PCO och bara en äggledare. Vet inte om jag har ÄL, stickorna har aldrig visat positivt iaf.
Har ni prövat med Pergo?

Jovisst har vi provat med pergo. Vi började med pergo i enkel sen dubbel och sen trippel. Efter det övergick vi till sprutor men det gick inte att ställa in någon bra dos, blev antingen inga äggblåsor eller för många.

Nu måste vi komma och träffa en läkare och sköterska både jag och sambon tillsammans, innan dom ens kan skicka en remiss, så fan vet hur länge det här kan ta.

Jag tycker det är så jobbigt att bara vänta och vänta.

Att vänta är inte alls kul. Två år har gått nu sedan vi bestämde oss för att börja försöka på allvar. Ännu har inget "råkat" hända, och inget brev ifrån IVF har kommit. Jag hoppas varje dag jag går till brevlådan att det ska vara ett kuvert där med sjukhusets logga. Men icke då...

Vissa dar går bättre än andra, idag är en sån jobbig dag, då allt mer eller mindre känns meningslöst och tråkigt. Jag försöker vara positiv men det är svårt när man sörjer något man inte har och saknar så oerhört, ett litet barn.

jag blir så jävla arg när folk säger så!!!
om man pratar med någon om sina problem att få barn och dom kläcker ja ja men du är ju bara 23 du har ju hela livet på dig!!
AAAHHHH jag hatar det! det spelar väl ingen roll, ja okej det är ju mer stressande för de som är äldre rent biologiskt men va faan vill jag ha barn nu så spelar det ingen roll om jag är 23 eller 53 det är lika jälva påfrestande för de!!!

Vet precis hur du kände dig när hon sa de, och dess utom tycker jag det låter helt ortoligt, stå på dig du ska fasen in i kön för IVF oavsätt ålder!

Många kramar. Det är naturligt att komma ner i en svacka, att tappa sugen. Det kan vara bra med en paus. Sköt om er under tiden!

tack för era fina ord!
Det känns bra att vi inte är ensamma iaf jag och sambon.

Lycka till ni andra också!
Vi fortsätter att kämpa, snart får vi åxå våran belöning.

Vi fick ett liknande bemötande då vi gjorde vår utredning, det var så utdraget med månader mellan våra undersökningar.
Sedan visade det sig att min man har en nedsatt spermiekvalitet och det var ju ingen fara enligt läkaren och vi skulle gå hem och försöka själva två år till innan de ville skicka oss vidare till ivf.

Här kommer det bästa, håll i er nu! när vi försökt i två år och hade ett år kvar tills remissen skulle gå ut ringer läkaren och kollar upp hur det går och undar om jag vill göra ytterligare en undersökning, så långt är jag nöjd, men sen kommer kommentaren "ja har ni inte lyckats på den här tiden kommer ni med största sannolikhet inte lyckas på egen hand heller om man kollar på er låga ålder, men tyvärr måste ni vänta ett år till" krasch boom bang, hoppsansa där kraschlandade visst mitt hopp någonstans..

Vi skulle ha gjort vår IVF i Umeå vi med men vi var inte nöjda med hur pass mycket hjälp vi skulle få utav landstinget så vi flyttade ner till min barndomsort och här får vi två försök extra.
När vi kom ned till sahlgrenska kollade läkaren på våra papper och sa att näe här är det ju inte konstigt att det inte blir några barn gjorda, det var ju kul att höra *NOT* här har vi slitit i 3,5 år liksom för ingenting.
IVF nr 1 gick av stapeln och det visade sig att mina ägg inte var av bästa kvalitet så vår barnlöshet är ju tydligen inte så enkel som vi fått höra av kk, ja då blir man lite lagomt bitter och känner att man kanske hellre tagit ett lån och betalat en IVF istället för att tro på läkarna från kk och kämpat sig till leda år ut och år in medans man mått så psykiskt illa att man bara velat lägga sig ned på stället och ge upp.

Så vi är inne på år nr 4 av barngörande och inte den minsta framgång på den fronten alls.. ska få mediciner som kan förbättra mina ägg nu nästa IVF och jag är så sjukt glad för att vi flyttade så att vi får den här hjälpen.