Hej!
Jag undrar lite hur blev det i ert förhållande efter att ni fick barn .
Hur var det innan?
Hur var det under gradiviteten?
Hur var det efter förlossningen?
Hur blev det mellan er när barnet blev lite äldre ?
Bråk? Tjafs?
Stämmer det (som jag hört många säga) att man upplever att man kommer närmare varandra efter man fått barn, än innan ?
Väldigt luddigt inlägg men hoppas ni hajar vad jag vill få fram! =)
Hej!
Jag ville bara skriva att JA vi har kommit närmre varandra nu när vi har barn, det började när jag va gravid och blev bara bättre och bättre! Vi har varit tillsammans i 7 år detta året så jag hoppas att det kan bli några till!
Jag blir 19 i år och min sambo 21. Vår dotter är snart 8 månader!!
kram!
sen är det väl många som kämpar lite extra med sitt förhållande om man har barn ihop men det är ju inte att komma varandra närmare..
Vi hade ett bra förhållande innan, och under graviditeten var det lika bra. Nu när sonen är född är det ganska mycket irritation och små gnafs, mest för att vi lider av sömnbrist. Men man har ändå på något sätt kommit varandra närmare. Att vi tjafsar mycket nu vet vi ju vad det beror på och inget vi bryr oss om egentligen. Vi känner varandra såpass bra och de grodorna som hoppar ur munnen när man är trött vet vi ju båda att vi inte menar.
Det är inte helt ovanligt att en del par- (oavsett om barnet var planerat eller inte) separerar under barnets första år. Det är stor omställning- och ibland fungerar det inte.
Oavsett vilken ålder man får barn.
Varför inte lägga tråden i Föräldrar/Övrigt...eller Allmänna Rubriker/Relationer? Det är väl inte bara "unga föräldrar" som svarar på sånt här? Äldre kan ha erfarenheter också.
ja min sambo var på pappaföreläsning och kom hem å berätta att de hade berättat att typ 70% skilde sig inom ett år efter 1a barnet..
ja skratta då å fråga vad exakt det skulle berättas för ? tycker de låter knäppt att säga det till killar som strax skall bli pappa å har ett drygt gravid fruntimmer hemma ;P
Jag blev gravid när jag och killen var 18 år. Vi hade varit tillsammans i ett år innan jag blev gravid. Bodde inte ihop men spenderade mycket tid tillsammans ändå. Under sommaren i princip varje dag. Från och med det att jag blev gravid så blev allt bara konstigare trots att han ville behålla han också. Förlossningen gick bra för min del men han var en komplett idiot när vi var ensamma. När barnmorskan var där så gick det bra men ensamma så ville han spela kort och gick ifrån i flera timmar för att äta och sånt. På BB var jag ensam förutom korta stunder då han kom och hälsade på.
Efter det så gick allt åt helvete helt. Vi kom inte varandra närmare och han betedde sig som den största idioten jag någonsin träffat. Gjorde aldrig något med barnet och gör det fortfarande knappt om man inte hotar han. Det tog slut när sonen var 18 månader ganska precis och nu är han sju år och är mer eller mindre rädd för sin pappa.
Vi bråkade och slogs och han slog sönder en dörr och ett skåp i lägenheten bland annat. Allt från att han skulle vara hemma med barnet till det att han skulle faktiskt göra något hemma. Jag slutade tvätta hans tvätt och laga hans mat och plocka undan hans grejer för jag fick absolut ingenting tillbaka.
Jag la den här tråden här just för att jag VILLE veta hur det har varit för UNGA FÖRÄLDRAR. Hur andra föräldrar haft är ju såklart också intressant men det var först och främst UNGA som jag vill fråga. Annars vet jag ju också att jag hade kunnat lägga den i något annat forum! =)
Tack för alla svar förresten!!